Fråga mig inte hur jag började tänka på det, för det var i samband med att vi lekte med Lovisa. Hursom, det slog mig att om man skulle kunna transplantera en hjärna skulle man inte vara sig själv längre. Man borde rimligtvis bli den gamla personen, ha dens egenskaper, kunskaper och minnen. Sjukt skrämmande. Då är egentligen kroppen bara ett skal, trots att mycket ev ens person, eller andra personers uppfattning o men sitter i utseendet.

Nu kom jag på att jag saknar att plugga, då kunde man ägan en förmiddag åt en diskussion som denna. Skulle jag ta upp den diskussionen med någon kvinna som är tvärsur för att hennes bredband inte fungerar skulle nog inte resulattet bli särskilt lyckat. Vad säger detta? Jag borde lagt lite mer energi på studierna och lite mindre energi på öldrickning kanske.