Varför gör jag det?
Eller ännu värre, någon var orolig över att äta kinamat. Svaret personen fick var att sojafläckar på kläderna kan vara svåra att få bort.
Är folk verkligen så nojiga? Hur tusan orkar de med sig själva? Det är väl lika bra att stänga in sig i ett syrgastält och bara få superduperkontrollerat dropp som näringstillförsel när man är gravid. Men då kanske även syre kan vara farligt...
Edit: Kände mig tvungen att göra ett tillägg. Det handlar alltså inte om att vara rädd för onödiga risker. Alla har väl folkvett att inte göra sådant som man vet är farligt. Det här är folk som är helt tokiga över saker som faktiskt inte är det minsta farligt.
Det intressanta är förmodligen också att precis samma personer inte skulle tveka en sekund att sätta sig i en bil för att åka någonstans. Efter en kort stunds funderande så är det förmodligen det farligaste jag gör i mitt liv.
Fast jag kan förstå om man är förstföderska, jag kommer med vara sjukt nojjig i början, man vill jue inte utsätta sitt barn för onödiga risker..!
Det här handlar inte om onödiga risker. Det handlar om att se risker i saker det inte ens finns risker i. Det ska ju ganska mycket till innan något faktiskt blir en risk.
True, men jag tror det är svårt att tänka rationellt ALLA gånger när man är gravid första gången... Visst sen finns det dem (Emma R) som inte tänker så, alla är olika, bra det=)
Klart alla är olika och klart man har rätt att vara lite orolig, det är väl inte annat än fullt normalt. Dock tycks personer på just det forumet en ohygglig förmåga att trissa upp och skrämma upp varandra.
Läser man tex föräldraforumet på Buke så tycker jag att de flesta har en mer sund inställning. Kanske vi hästmänniskor som är lite mer laid back?
Är jag en hästmänniska då?? Det enda jag var nojjig över var nog om jag skulle råka klara av att rulla över på mage i sömnen och skada bebben.
Jag förstår om du tycker att det farligaste du gör är att sätta dig i en bil...med tanke på hur dina bilar bär sig åt ;) (förlåt kunde inte låta bli...)
Haha, mina bilar borde då vara ganska ofarliga eftersom jag inte ens kommer ut på vägen med dem ;).
Det handlar kanske inte om att noja, utan att faktiskt vara rädd för vad som kan hända. Det kan ta sig uttryck på alla möjliga konstiga sätt. Själv är jag gravid med vårt första barn och oroade mig ganska mycket i början, för allt möjligt. Inte så konstigt kanske när man fått ett tidigt missfall innan. Det är väl kanske bättre att "noja" en gång extra än att utsätta sitt barn för något som faktiskt kan vara skadligt (tänkte inte på att slinga håret).
Återigen, jag förstår fullt ut att man kan vara orolig och givetvis ska man inte utsätta sig för sådant som kan vara farligt. Det jag reagerar på är nojan över saker man vet är ofarliga och att personer på det forumet tycks ha en förmåga att trissa upp varandra och göra en höna av en fjäder. Hade man inte nojor innan så får man det. Som sagt, jag föringar verkligen ingens oro, men ifrågasätter hur man tillskansat sig oron.
