Silvio är allt utom tyst när han går upp på mornarna så jag brukar inte somna om förrens han går till jobbet. Nog om det, det var inte det jobbiga med denna morgonen. Lovisa däremot vaknade och grät, snyftade och snörvlade. Jag tog givetvis upp henne, men det tog en liten stund innan hon var ordentligt kontaktbar och kunde ta till sig trösten. Till slut somnade vi gott, så länge nu det varade. Efter ett tag började hon sprattla runt, och jag som inet ätit frukost än trots vakenhet större delen av morgonen fick stifta närmare bekantskap med mitt icke existerande maginnehåll. Myyys. Nej, inte direkt.

Idag förbannar jag fortfarande alla som envisas med att jobba, vädret är toppen ännu en dag. Eller jag kommer ju ändå ingenstans då min bil står ute i skogen och tycker synd om sig själv.

Och en sak till; vi behöver/önskar fortfarande barnvakt nästa lördag. (Natha hade lite problem med läsförståelsen ;))