Jag läste i lokaltidningen att det där jippot Silvio är på är en del av Allkårsfestivalen. Genast kickade min nostalgiådra in. Gud, vad jag saknar Campus, vännerna, festerna, engångsgrillarna, Sivanskön, efterfesterna. Jag tänkte nästan sträcka mig till att jag saknar tentorna, men där går tusan gränsen. Det har varit en hel del roliga Allkårsfestivaler genom åren, en del mer minnesvärda en andra. Första året var nog konstigast. På den tiden var jag nytillsammans med Jonas, jag skulle sova över hos honom eftersom jag bodde så långt bort från Campus. Hans förening hade nåt slags vänskapsförhållande med en discjockeyförening från Handels i Göteborg. Hela, eller delar av föreningen var i Växjö för lite klassiskt festande. Hela meningen var att de skulle sova hos lite olika folk, men det visade sig att alla hamnde i Jonas lilla etta på 25m2. Där träffade jag bulgaren som svepte helrör i samma takt som en annan dricker öl. Ja, jösses. Slutligen var det dags för mitt livs första Grisfest. Helt galet, det är bara ett skitstort, inhägnat område fyllt med öltält och sen 1dm kutterspån på marken. Som gjort för diverse brottningslekar. Tyvärr lyckades en kompis liet för bra och jag lyckades krascha ryggen rätt rejält, som tur var gick det över, men vet i tusan om det egentligen är bra än.
När jag slutligen gett upp Grisfesten, varit på Sivans och även det stängde gick jag hem till Jonas för att sova. I hans säng hittar jag en stor, snarkande karl jag inte minns namnet på. Jag petar lite försynt på honom och påpekar att han kanske borde hitta nån annan sovplats. Han stapplade de tre stegen ut i köket, såg sig förvirrat om och kröp ner i sängen igen. Jaja, bättre nattsällskap än inget. Eller? Ett par timmar senare kom Jonas hem, kollade på förödelsen och sov i deras festlokal istället. Jag förstår honom till fullo. Jag plus åtta fulla, snarkande göteborgare är inget vinnande koncept.
Ett par år senare utsågs jag av någon outgrundlig anlednign till lagkapten för vinbrännbollen. Jag hade köpt de 11 obligatoriska literna vin på systemet, försökt samla ihop ett lag och anmält oss. De flesta var apbakis efter overallisen åp Pudas och det dröjde ett par timmar innan ett sargat och grovt reducerat lag var på plats. Ett par öl och ett par lite billigt skitvin senare var vi dock i ytterst god form. Vi hade ju Herman så vad kunde gå fel. Tydligen allt. Vi mötte Skånes i en ödesdiger match. Vi totaldominerade, men de hävdade ändå att de vann. De håller själva i vinbrännbollen och är domare så ptja varför inet döma till sin egen fördel. Vi drog hem och hinkade öl istället. Skittidigt dagen efter hade jag klipptid. Vilken total miss. Jag vaknade upp med efterkrigstidens värsta baksmälla. Hur jag ens lyckades bli klippt är än idag ett under.

Ähh, slut på nostalgi. Jag kan fortfarande vara lite småavis på alla som fortfarande har det här framför er. Jag kan dock skryta med att jag för alltid finns förevigad på Campus genom det fina monumentet på Tufvanbacken som Jonas och M gjöt en sen måndagsnatt.