Kom inte på någon som helst rubrik till det här inlägget.

För ett tag sen när jag ägnade mig åt mitt dagliga slösurfande hamnade jag på en blogg som berörde mig något fruktansvärt. Den heter Heja Abbe. Bloggen skrivs av Abbes pappa, jag har bara läst det som ligger längst bak än så länge. Den handlar som sagt om Abbe, som läkarna upptäcker ett hjärtfel på vid rutinkontrollen på BB, läsaren får sedan följa allt som händer utan omsvep. Det jag precis läst nu är allting kring den första operationen. Hittils har ju allting stämt väldigt väl med vad som kommer hända med vår bebis. Operationen, droppet innan och allting är det samma, men felen skiljer sig lite åt. Så långt som jag kommit har det precis visat sig att Abbe har ett kromosmfel, därav hjärtfelet, det kommer även fler komplikationer.
Behöver jag ens nämna att jag storbölar? Allt blev så himla verkligt på en gång och nära. Det är inte långt kvar, men det känns som att det inte finns något sätt i världen att förbereda sig på. Det är fruktansvärt. Så det blir lite paus från bloggläsandet och massa kramande av Lovisa istället.