Vi åkte ner till stan för att fixa ett par saker. Jag tyckte att bilen betedde sig lite märkligt, svarade inte helt på gasen. När vi kör hem igen krånglar den ännu mer och får till sist motorstopp. Jag lyckas ändå starta den igen och parkera på en sidogata. Bilen är stendöd. Jag HOPPAS, hoppas, hoppas att det bara är bensinen som är slut. Sist jag fick bensinstopp började det ju med att bilen inte svarade på gasen. Så vi gick hem. Inte alls långt egentligen, för normala människor en promenad på max 10 min, för höggravid Emma snarare en halvtimme. Nu har jag dessutom dödens ont i ryggen för att jag har gått. Om ett par timmar när jag vilat lite ska jag göra ett försök med bilen.
Precis när vi kommit hem ringer Natha och är halvt hysterisk för att ingen av oss svarar på msn. Hon har i full panik fått för sig att vi är på förlossningen. Nej, det är vi inte :). Vi ska ju på fest ikväll.

Nina, muta in en skön plats åt mig i soffan med många kuddar, annars reder jag inte ut festen :).