Jag börjar förstå varför jag är så trött hela tiden. Mer eller mindre all min vakna tid går åt till att reda upp allt som de som har betalt för att fixa inte gör. (Funkar ens den meningen?)

I morse fick Silvio ett samtal från vår kära Försäkringskassa. Det saknades intyg för den begärda tillfälliga föräldrapenningen. Samma intyg som Silvio var och lämnade in för en vecka sen.
När vi började med lite efterforskningar så hade det inte hänt så värst mycket alls med mitt ärende heller. Och mycket riktigt, när posten kom hade jag fått ett brev från Försäkringskassan. De saknade de intyg som behövdes gällande den tillfälliga föräldrapenningen.

Så vi packade ihop hela familjen, trotsade snön och blåsten och tog oss till Försäkringskassan.

Och där fick vi prata med en tant. Hon kunde efter mycket om och med samt guidning i sitt system av Silvio reda ut att jodå, intygen fanns.
Vilket är helt rimligt eftersom de är inlämnade personligen.
Samma sak med mig, allt som behövdes fanns.
Tanten sa att hon kunde skriva in i våra ärenden att de skulle godkännas för det fick inte hon göra.
Konstigt nog höll inte jag riktigt med henne.
Jag sa att jag ville ha allting klart och godkänt innan jag går hem igen för jag litar inte det minsta lilla på att någon kommer att engagera sig i ärendet eller godkänna någon utbetalnig om jag lämnar det åt Försäkringskassans öde.

Jag har nog sällan skådat någon som blivit så totalt handfallen. Snacka om att hon fått sitt livs chock. Någon kommer och ställer krav. Jösses. Skulle hon behöva göra skäl för sin lön också.

Hon gick och hämtade en telefon för att ringa efter min handläggare. Som hon inte fick tag i. Det gick absolut inte att ringa någon annan handläggare heller för godkännande. För hon visste inte hur det skulle gå till. (Jävlar vad jag bet mig i tungan.)
Nåväl, vi sa att handläggaren skulle ringa innan ett visst klockslag om det är så att hon är på lunch, vi tar en kopp kaffe så länge och återkommer efter nämnda klockslag om vi inte fått ett samtal innan dess.

Jag förmodar att tanten inte ville ha några fler besök från oss för det dröjde inte länge alls innan en handläggare ringde upp och godkände utbetalningarna.

Det enda som återstår är att de "inte hittar" intyget från Lund. Som lämnades in med övriga intyg. Men det är fanimig deras problem att hålla reda på.

Jag antar att vi inte är klara med varandra än på långa vägar.

Och förresten ska jag hitta en chef och föreslå mig själv som anställd av dem. Det kan ju inte misslyckas.

(Och om Silvio orkar ladda över sina bilder från mobilen finns det fikabilder.)