Jag kan ju inte direkt påstå att dagen har varit händelserik i något avseende. Efter någons om kunde liknas vid svomorgon hasade jag mig upp och fick bittert konstatera att jag hade glömt köpa mjölk. Jag fick äta vuxenfrukost. Hemska tanke!
Efter att det var avklarat och jag hade förlikat mig med mitt misstag hörde Natha av sig eftersom hon ville leka med Lovisa. Så efter att Lovisa hade sovit sin nu-är-jag-alldeles-för-trött-och-är-asgnällig-vila hämtade Nathe upp henne för en tur på stan.
Jag och Silvio passade på att fortsätta plocka iordning lite här hemma. Det är ju makalöst vad ändlöst mycket det finns att göra. Jag kan ju inte annat än drömma mg tillbaka till tiden i en etta, då utrymmet var i storleksordningen en skokartong och en storstädning med eliminerande av diskberg tog maximalt två timmar. Vilka tider. Numera tar det minst två timmar att eliminera ett diskberg och engagera sambon ;).
Vår kära kontaktsjuksköterska ringde också eftersom hon skulle prata med Lund idag angående kateriseringen/katateriseringen (lär mig aldrig stava) som skulle ske nu i september. Tidigast i slutet av oktober kommer den inträffa eftersom de har väldigt mycket att göra. Nåja, då kan jag lägga oron på hyllan ett tag till. Victor mådde ju allt annat än fina fisken efter förra gången som till slut ledde till akutoperation. Jag tror något hände för innan dess var han en glad skit.
Som om inte det var nog ringde de från Paradontologikliniken (se där, ett ord jag lärt mig) för att tala om att min operationstid imorgon var inställt. Där ser man. Så jag går omkring i två veckor till och smakar/luktar död bäver i munnen.