Att det ska vara så svårt att somna på mornarna. Har i vanlig ordning fastnat här vid datorn och slösurfat.

Igår var det lärandecafé igen. Det är alltid intressant, men växker också en hel del minnen.
Igår pratade vi om hur vi regaerade när vi fick beskedet om att våra barn hade hjärtfel. Det var minst sagt några röriga dagar då. Och jag fick även frågan om jag kunde fortsätta njuta av graviditeten under den andra halvan. Just då, igår, kändes det som att jag kunde det. Men var det verkligen så? Nej, jag var livrädd. Det var jättejobbigt. Jag visste ju att bebisen mådde bra så länge den fanns i mig, men sen.. sen skulle allt det svåra börja. Operationen. Jag är verkligen glad av vi valde som vi valde och att vi har världens finaste Victor. Han är alldeles fantastisk. Vilken livsglädje. Han är en solstråle allt som oftast och sprider så mycket glädje bland alla han möter. Idag var vi på sjukhuset igen. Han är storfavorit på provtagningen, han hälsar på alla och fyrar av de största leenden man kan tänka sig mot allt och alla. Även de mest ledsna och sjuka man träffar på i korridorerna bemöter honom med glädje. Det är få förunnat att ha någon som Victor i sitt liv. Det är samtidigt en stor sorg. Man han alltid hans sjukdom i bakhuvudet, bär den med sig som en tung ryggsäck. Det tär. Ni som följt vår resa här vet att den inte har varit så lätt alla gånger. Vi har kastats in i upplevelser ingen ska behöva uppleva, men vi har kommit ut på andra sidan ännu en erfarenhet rikare och återigen en enorm lycka över att det gick bra.

Victor har även världens finaste storasyster. Hon tar sig för av livet och smakar omsorgsfullt på varenda bit av det som om hela livet var en stor tårta. Hon har en vilja som näst intill kan försätta berg och framförallt fresta mitt tålamod. Men det är ju egentligen inget negativt, när man får lite perspektiv. Just nu kommer en alldeles sovvarm älsklingsLovisa och kryper upp i min famn så det är nog dags att avsluta det här och tanka sömn. Men först morgongosa med finaste Lovisan.

Igår såg Lovisa ett flygpplan på den klara himmelen och sa "rita himmel". Jag skulle också vilja ha kvar den biten av barnasinnet..