Ibland blir jag bara så matt, när ska folk börja göra sken av att använda hjärnan? (Jag pekar inte ut någon särskild, detta är helt generellt och något jag hört från mååånga).
Det handlar om att vara barnvakt åt varandra. Jag tycker att det är helt befängt.

Hur många gånger ska man höra att pappan är barnvakt?
Ett scenario; jag ska iväg på lördag kväll för att titta på mina kompisar när de spelar. Detta innebär givetvis att min dotter och sambo kommer att vara hemma själva under kvällen. Jag ser inget som helst konstigt med det, men allt för ofta om man nämner något sådant får man den konstiga frågan; Men om du ska iväg, vem tar då hand om dottern? Eller vaddå, ska pappan vara barnvakt? Vaddå barnvakt? Kan man vara det åt sitt eget barn? Vi har skaffat barnet tillsammans, vi är båda föräldrar. Dotter är inte extra mammig eller extra pappig. Vi har hela tiden hjälpts åt så att balasen fungerar här hemma med sömn och egentid.Och då skulle inte min sambo kunna vara själv med sin dotter ett par timmar? Jag undrar hur hon överlever hela dagarna när jag är hemma själv med henne... Eller förresten, är jag också barnvakt då så att pappan kan jobba?

Tröttsamt.