Cashflow
Ännu en slant trillade in på kontot. Snart har jag lyckats få ut hela min lön. Jag tror dock att det fortfarande saknas ett gäng tusenlappar. Jag ska kolla upp det när jag har fått alla papper.
Dessutom räddade mamma mig från en utgift igår. Inte under så roliga omständigheter, men det blev ju bra ändå. På bilen jag köpte är det ju åretruntdäck, dock tyckte jag att två av däcken var lite väl slitna och behövde bytas ut.
När jag pratade med mamma igår kom berättade hon att hon hade kört på en stor vildsvinsgalt på väg till jobbet. Otäckt. Det hade resulterat i att hon fick köpa en ny bil. Och hennes gamla bil var en likadan som jag har. Till den hade hon lite fräscha däck så på fredag kommer hon och ordnar så att jag får byta ut de två dåliga däcken. Det känns bra.
Skönt också att allt gick bra med mamma och att det bara var materiella skador.
Här hemma borde vi verkligen göra ett seriöst ryck med att packa. Jag kommer ju att vara i Kalmar i veckan så jag har ju inte så mycket tid. Tack och lov är det lite humare schema nu och inte skola till 21 på kvällen och sånt trams som vi har haft innan.
Inte nog med det, det uppkommer ju en del som ska slängas när man packar så jag har redan hallen full med en massa som jag måste köra till tippen. Blärk, men det ska väl hinnas, jag har ju stuvat det behändigt.
Lovisa var riktigt hopplös inatt, hon vaknade runt midnatt och var hur pigg som helst. Sen ville hon inte alls sova ordentligt utan har pratat och skrattat resten av natten. Konstigt nog var hon ändå pigg i morse. När jag la henne var hon vaken ganska länge och hade hur roligt som helst, men nu sover hon även om hon hostar väldigt mycket. Lilla hjärtat. Victor är lite snorig och Silvio vill helst amputera sina bihålor. Härligt. Alla är mer eller mindre dassiga, bara jag som är frisk även om jag är trött.
Tjoppa? Chåppa? SHOPPA
Ähh.. fantasilöshet på astronomisk nivå. Jo, den där skrivaren jag beställde för ungefär 30 år sedan (okej 1½ månad) har fortfarande inte kommit så jag fick nog. Eller nog fick jag tidigare än så, men de trodde att de kanske kunde få in den på lager idag. Nåja, det slutade med att jag inte orkade vänta något mer utan avbröt beställningen.
Glad i hågen väntade jag på att klockan skulle bli 10 så att jag fick utforska de stora elvaruhusen. Okej, jag fuskade och kollade nätet först. Samma skrivare fanns på siba, men ganska mycket dyrare (när jag beställde från HP var det med en saftig studentrabatt). Så jag åkte till onoff istället där det fanns modellen under eller hur man ska säga till ett uns humanare pris. Snabbt avklarat.
Sen skulle vi ju på halloweenparaj idag så det behövdes lite utstyrsel till kidsen. Jag gick således in på toys 'r us, där var det fruktansvärt utplockat så det blev inget. Gick vidare in på maxi eftersom jag ändå skulle ha lite annat smått och gott. Hittade där en häxhatt. Alltid något.
Väl hemma blev det såklart installation av skrivaren och testkörning. Den fungerade över förväntan. Det är en sån där multiskrivare så man kan göra lite allt möjligt skoj. Det passar bra. Ibland vill jag ju skriva ut någon bild och det känns onödigt att beställa när det inte ska vara så många.
Nåväl.. eftermiddag blev det till sist. Till sjukhuset igen för nytt blodprov. Det är verkligen knepigt att ställa in rätt dos på Waran. Vi missade öppettiden på kemlab så det tog en liten stund att få upp en provtagare till avdelningen. Vi bestämde sedan att läkaren skulle ringa så vi slapp gå dit igen. Middag ska man tydligen äta också. Så det gjorde vi. På Konsum. Känns udda, men de har en bra liten bistro. Priset var överkomligt och maten var riktigt god så alla blev nöjda.
Eftersom det var lite tid kvar innan vi skulle till Debbie gick vi in en sväng till på leksaksaffären på stan för att se om vi kunde utveckla Lovisas utklädnad och där hittade Silvio en klänning till henne som han inte kunde motstå.
Vi kände oss klara och gick till Debs.
Där var det halloweenpyntat och trevligt. Efterhand droppade det in fler och fler barn och föräldrar. Barnen härjade runt och fick sedan korv med bröd. Lite gotte blev det sen också.
Sen hittades Neahs rum och lyckan var total bland alla leksaker.
Hemgången blev ganska tidig då småskitarna var riktigt trötta så vi tackade för oss, åkte hem och bäddade ner dem.
Victor var förresten ett litet spöke, ett väldigt snällt spöke eftersom han sken som en sol hela festen.
Tyvärr glömde jag ta med mig kameran så det blev bara ett par bilder när vi kom hem. Lovisa vägrar tyvärr att ha på sig hatten.
Okej, nördvarning. Men. Jag kom på att jag ville klä ut Lovisa till en gnome rouge. Det hade varit ballt. Men det får nog vänta till nästa år så att jag kan dressera henne att stealtha ordentligt först ;).
Sjukhus, stan och besök hos 3T
I samband med att det var dags att hämta Lovisa på dagis packade vi ihop resten av familjen eftersom Victor skulle ta nytt blodprov idag (har han något blod kvar?). Blodprovet var snabbt avklarat så under tiden vi väntade på resultatet gick vi lite på stan. Vi kollade efter vinterskor till Victor. Han är ju så förbenat frusen så det räcker inte riktigt med strumpor+tossor och nerbäddning. Just nu använder han Lovisas gamla som är lite för stora, men håller värmen bra. Dock så tycker Silvio att det är lite väl omanligt med ett par skor som är lila och rosa med fjärilar på. Eftersom den lille mannen ändå inte kan gå eller så tycker jag inte att vi behöver lägga multum på något värmande så vi hittade inget just nu.
Lite mat hann vi med också, på Oxgrillen för vi kände oss så lata. Lovisa fick köttbullar, men innan hon högg in på maten åt hon upp alla lingonsylt. Kenpig unge det där, lingonsylt är ju inte ens gott.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PK-värdet hade stigit ganska mycket till så det låg nu på 4.0. Det ska ligga mellan 2.5 och 3.0 ungefär för att vara lagom. Vi får testa att sänga Warandosen lite till och se vad det ger för utslag. Det bör ju helst inte stiga mer för i takt med att det stiger så ökar också risken för blödningar. Nu är det väl ungefär så att det kan bli farligt om man tappar honom i golvet, om man bara ser till blödningsrisken. Och en liten skit som börjar bli mer rörlig och som har en inte alltid varsam storasyster så vill man ju hålla det på en vettig nivå.
Precis när vi var klara på sjukhuset och var på väg till bilen så ringde Natha och undrade om vi ville komma på en liten fika hos Thilda, Tulle och Theo. Det lät som ett utmärskt förslag så vi åkte dit. De har ju ganska nyligen köpt ett hus så det ingick obligatorisk husesyn. Huset var jättefint och kändes perfekt med lite trevligheter som gillestuga och bastu för lite sällskap. Hoppas det går bra för er!
Lovisa var till en början lite blyg, men Theo visade vägen till leksakerna så där blev allt som vanligt igen och de sprang runt och busade en hel massa. Lite äppelpaj med vaniljsås bjöds det på och det gillades av både stora och små.
Till sist fick vi åka hem då Lovisa var alldeles slut efter att inte ha sovit på hela dagen så nu är vi hemma igen och Lovisa somnade snabbt. Victor blev nöjd efter mat och blöja.
Imorgon ska vi till Debbie på lite halloweenknytis för de små. Det låter mysigt!
Lite mat hann vi med också, på Oxgrillen för vi kände oss så lata. Lovisa fick köttbullar, men innan hon högg in på maten åt hon upp alla lingonsylt. Kenpig unge det där, lingonsylt är ju inte ens gott.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PK-värdet hade stigit ganska mycket till så det låg nu på 4.0. Det ska ligga mellan 2.5 och 3.0 ungefär för att vara lagom. Vi får testa att sänga Warandosen lite till och se vad det ger för utslag. Det bör ju helst inte stiga mer för i takt med att det stiger så ökar också risken för blödningar. Nu är det väl ungefär så att det kan bli farligt om man tappar honom i golvet, om man bara ser till blödningsrisken. Och en liten skit som börjar bli mer rörlig och som har en inte alltid varsam storasyster så vill man ju hålla det på en vettig nivå.
Precis när vi var klara på sjukhuset och var på väg till bilen så ringde Natha och undrade om vi ville komma på en liten fika hos Thilda, Tulle och Theo. Det lät som ett utmärskt förslag så vi åkte dit. De har ju ganska nyligen köpt ett hus så det ingick obligatorisk husesyn. Huset var jättefint och kändes perfekt med lite trevligheter som gillestuga och bastu för lite sällskap. Hoppas det går bra för er!
Lovisa var till en början lite blyg, men Theo visade vägen till leksakerna så där blev allt som vanligt igen och de sprang runt och busade en hel massa. Lite äppelpaj med vaniljsås bjöds det på och det gillades av både stora och små.
Till sist fick vi åka hem då Lovisa var alldeles slut efter att inte ha sovit på hela dagen så nu är vi hemma igen och Lovisa somnade snabbt. Victor blev nöjd efter mat och blöja.
Imorgon ska vi till Debbie på lite halloweenknytis för de små. Det låter mysigt!
Trevlig dag
Idag packade jag ner Victor i vagnen och gick ner på stan för att fika med Hannah och lilla Elvira. Det var trevligt som tusan! Elvira är så liten och söt. Det är alltid lika obegripligt att förstå hur små bebisar är. Sen har hon massvis med hår, en riktig kalufs, lilla tjejen.
När vi fikat klart gick jag förbi guldaffären för att se om ringarna hade kommit och det hade de så nu är vi ringmärkta på riktigt :).
När vi fikat klart gick jag förbi guldaffären för att se om ringarna hade kommit och det hade de så nu är vi ringmärkta på riktigt :).
Idag är jag ynklig
Det var dags för min andra operation. Nu är hälften avklarat. Det som gjordes idag var att rensa resten av överkäken så nu är ju allt synligt borta, alltid något.
Det gick väl ganska bra. Med ganska menar jag att jag fick lite panik under bedövningsmomentet för att det kändes lite och fick värsta ångesten så jag blev helt yr och kräkfärdig. Så mesig jag kan vara. Men efter den lilla incidenten gick det bra även om bedövning fick läggas om några gånger under operationen. Anledningen till det är att det kan blöda ganska mycket och då sköljs bedövningen bort, men på det hela taget blev det ännu en smärtfri upplevelse.
Smärtfri upplevelse var dock inte riktigt vad jag hade när jag kommit hem. Det gör förbaskat ont när bedövningen släpper. Konstigt det där, men jag antar att kroppens egen smärtlindring sätter in sen för det blev bättre. Efter lite sömn och sedan en värktablette känner jag mig tämligen okej.
I morse blev det dock lite jobbigt för Silvio. Han fick ju själv sköta dagislämningen. När jag gick ut från tandläkaren såg jag att han hade skickat ett sms där han tyckte att jag borde ha upplyst honom om att det var studiedag på dagis. Tyvärr hade jag inte den blekaste aning om det. Hade jag vetat det hade jag upplyst honom. Nåja, Lovisa blev glad över att få komma hem igen, men Silvio hade fullt sjå med att bära barn ner och sedan upp för fyra trappor. Hiss är efterlängtat!
Imorgon ska jag umgås lite med Hannah på eftermiddagen, allt för att bota hennes lappsjuka nu när Martin jobbar igen. Jag tänkte att det är lagom att bara ta med Victor så får Silvio hämta Lovisa på dagis, hon kommer ju att sova när hon kommer hem så får Silvio lite lugn och ro. Jag ska kika in på guldaffären också och se om ringarna har kommit än.
Det gick väl ganska bra. Med ganska menar jag att jag fick lite panik under bedövningsmomentet för att det kändes lite och fick värsta ångesten så jag blev helt yr och kräkfärdig. Så mesig jag kan vara. Men efter den lilla incidenten gick det bra även om bedövning fick läggas om några gånger under operationen. Anledningen till det är att det kan blöda ganska mycket och då sköljs bedövningen bort, men på det hela taget blev det ännu en smärtfri upplevelse.
Smärtfri upplevelse var dock inte riktigt vad jag hade när jag kommit hem. Det gör förbaskat ont när bedövningen släpper. Konstigt det där, men jag antar att kroppens egen smärtlindring sätter in sen för det blev bättre. Efter lite sömn och sedan en värktablette känner jag mig tämligen okej.
I morse blev det dock lite jobbigt för Silvio. Han fick ju själv sköta dagislämningen. När jag gick ut från tandläkaren såg jag att han hade skickat ett sms där han tyckte att jag borde ha upplyst honom om att det var studiedag på dagis. Tyvärr hade jag inte den blekaste aning om det. Hade jag vetat det hade jag upplyst honom. Nåja, Lovisa blev glad över att få komma hem igen, men Silvio hade fullt sjå med att bära barn ner och sedan upp för fyra trappor. Hiss är efterlängtat!
Imorgon ska jag umgås lite med Hannah på eftermiddagen, allt för att bota hennes lappsjuka nu när Martin jobbar igen. Jag tänkte att det är lagom att bara ta med Victor så får Silvio hämta Lovisa på dagis, hon kommer ju att sova när hon kommer hem så får Silvio lite lugn och ro. Jag ska kika in på guldaffären också och se om ringarna har kommit än.
Måndag igen
Idag har vi lyckats få en del gjort, men förmodligen var det mer som inte blev gjort. Precis som vanligt alltså. Förutom mitt samtal till handläggaren på Länsstyrelsen så bokade vi boende när vi ska upp till Stockholm i december. Hoppas det är bra boende då det var way over budget :P.
Idag var det dags för nytt blodprov på Victor så vi började eftermiddagen med att åka till sjukhuset och ta provet. Det brukar ta sitt lilla tag att få provsvaret så då passade vi på att göra annat. Första anhalten blev Arbetsförmedlingen så att jag kunde få intyg på att jag var arbetslös fast jag inte är det egentligen. Nåja, jag vill bara ha lite pengar så det blir väl bra. Knasigt det där. Jag har en pågående anställning, jag ÄR anställd den här veckan ut eller något sådant, men för att få lön måste jag vara arbetslös. Ibland blir det haltande logik.
Det blev även en fika då vi kände oss hungriga och sist gick vi till Lindex för att bygga upp barnens strumplåda lite. Det är helt hopplöst vad strumpor det försvinner. Jag tycker inte att jag gör mycket annat än köper strumpor ändå finns det aldrig några. Först drar ju Lovisa av sig alla strumpor sen lägger hon dem på lite oliak kluriga ställen så man hittar dem två månader senare. Victor har inet blivit bättre, han drar också av sig strumporna som Lovisa sedan plockar upp och gömmer på något klurigt ställe. Knasungar.
Imorgon är det dags för min andra operation. Klockan skittidigt på morgonen är det dags att plocka fram ångesten igen. Nåja, det gick ju bra förra gången så det ska nog gå bra nu också, allt gick ju som på räls med bedövningsbiten.
Jag hade för övrigt tänkt åka till Ullared typ denna veckan eller om typ två veckor. Om någon vill följa med. Åker jag själv känns det inte så lönande längre, då går nog besparingen ändå åt till bensin.
Idag var det dags för nytt blodprov på Victor så vi började eftermiddagen med att åka till sjukhuset och ta provet. Det brukar ta sitt lilla tag att få provsvaret så då passade vi på att göra annat. Första anhalten blev Arbetsförmedlingen så att jag kunde få intyg på att jag var arbetslös fast jag inte är det egentligen. Nåja, jag vill bara ha lite pengar så det blir väl bra. Knasigt det där. Jag har en pågående anställning, jag ÄR anställd den här veckan ut eller något sådant, men för att få lön måste jag vara arbetslös. Ibland blir det haltande logik.
Det blev även en fika då vi kände oss hungriga och sist gick vi till Lindex för att bygga upp barnens strumplåda lite. Det är helt hopplöst vad strumpor det försvinner. Jag tycker inte att jag gör mycket annat än köper strumpor ändå finns det aldrig några. Först drar ju Lovisa av sig alla strumpor sen lägger hon dem på lite oliak kluriga ställen så man hittar dem två månader senare. Victor har inet blivit bättre, han drar också av sig strumporna som Lovisa sedan plockar upp och gömmer på något klurigt ställe. Knasungar.
Imorgon är det dags för min andra operation. Klockan skittidigt på morgonen är det dags att plocka fram ångesten igen. Nåja, det gick ju bra förra gången så det ska nog gå bra nu också, allt gick ju som på räls med bedövningsbiten.
Jag hade för övrigt tänkt åka till Ullared typ denna veckan eller om typ två veckor. Om någon vill följa med. Åker jag själv känns det inte så lönande längre, då går nog besparingen ändå åt till bensin.
Låg jippefaktor
Jag har precis pratat med den där handläggaren på Länsstyrelsen då jag hade lite frågor kring orimligheten i att vara inskriven på Arbetsförmedlingen under pågående anställning samt att jag inte alls var det minsta arbetslös men ändå behöver ett intyg om att jag är inskriven där för att få ut min slutlön.
Logik på hög nivå.
Jag vet inte riktigt, men jag har ju lätt pratat med folk som har större koll på sitt arbete än vad hon hade. Vad jag egentligen menar är att hon inte har den minsta koll. Jag förklarade också att jag fick uppgifterna om att jag behöver skriva in mig i torsdags eftermiddag och det var väl ändå i senaste laget.
Hon tyckte dock att det löser sig om jag påanmäler mig nu och får det där intyget samt skickar med förklaring till den där blanketten som jag ska skicka in.
Jag tror på det när jag ser det.
För övrigt har vi ett par snorungar här hemma i ordets rätta bemärkelse. Extra kul blir det att de har påbörjat rivningen av lägenheterna i trappuppgången brevid så det är ett fruktansvärt oväsen här.
Dagens göromål blir alltså Arbetsförmedligen och sjukhuset för att ta nytt blodprov på Victor.
Logik på hög nivå.
Jag vet inte riktigt, men jag har ju lätt pratat med folk som har större koll på sitt arbete än vad hon hade. Vad jag egentligen menar är att hon inte har den minsta koll. Jag förklarade också att jag fick uppgifterna om att jag behöver skriva in mig i torsdags eftermiddag och det var väl ändå i senaste laget.
Hon tyckte dock att det löser sig om jag påanmäler mig nu och får det där intyget samt skickar med förklaring till den där blanketten som jag ska skicka in.
Jag tror på det när jag ser det.
För övrigt har vi ett par snorungar här hemma i ordets rätta bemärkelse. Extra kul blir det att de har påbörjat rivningen av lägenheterna i trappuppgången brevid så det är ett fruktansvärt oväsen här.
Dagens göromål blir alltså Arbetsförmedligen och sjukhuset för att ta nytt blodprov på Victor.
Host host
Lovisa har lyckats med konststycket att bli förkyld igen. Lilla stumpan har hostat som bara den hela dagen. Det avr ju knappast bättre nu på kvällen och hon ville inte alls sova. Det var ju lite jobbigt för henne att andas efetrsom hon är alldeles tjock i halsen. Efter att vi myst, myst, halvsovit och myst lite mer i soffan så somnade hon till sist.
Det var nog dagens mest intressanta händelse. Då förstår ni hur lite som kan hända hos oss ;).
Det var nog dagens mest intressanta händelse. Då förstår ni hur lite som kan hända hos oss ;).
Härlig eftermiddag
Vi började med att ta blodprov på Victor. Det kanske var den mindre trevliga delen av eftermiddagen.
Eftersom vi bara behövde vänta på provresultatet och inte ta någon spruta eller så gick vi ner på stan. Där började vi kolla efter förlovningsringar. Första stället vi gick in på blev vi visade ringar för 25 000. Kanske liiite utanför vår prisklass ;). Tillslut hittade vi några vi kunde känns oss nöjda med, men jösses vad det är dyrt med guld, vi skulle dessutom ha vitguld så det blev ännu lite dyrare. Nåja, nu finns det gott om plats till en vigselring också ;).
Vi hade sedan bestämt fika med HK så vi gick till det nya fiket. Det var helt perfekt. Supergoda smörgåsar som vi fortfarande är mätta på och bra med plats för barnen.
När vi fikat klart kollade vi lite på stan. Jag började kika efter något att ha på mig till Camillas bröllop i december, men det hade inte kommit så mycket finkläder än i affärerna. Nåja, tid finns ju.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PKvärdet gått upp till 2,1 vilket är jättebra. Lite till ska det upp, men förhoppningsvis kommer det att fungera med bara tabletter nu.
Ännu en sväng till apoteket för att hämta ut tabletterna och sen for vi hem.
Lovisa har precis lagt sig och Victor sitter i babysittern och leker.
Eftersom vi bara behövde vänta på provresultatet och inte ta någon spruta eller så gick vi ner på stan. Där började vi kolla efter förlovningsringar. Första stället vi gick in på blev vi visade ringar för 25 000. Kanske liiite utanför vår prisklass ;). Tillslut hittade vi några vi kunde känns oss nöjda med, men jösses vad det är dyrt med guld, vi skulle dessutom ha vitguld så det blev ännu lite dyrare. Nåja, nu finns det gott om plats till en vigselring också ;).
Vi hade sedan bestämt fika med HK så vi gick till det nya fiket. Det var helt perfekt. Supergoda smörgåsar som vi fortfarande är mätta på och bra med plats för barnen.
När vi fikat klart kollade vi lite på stan. Jag började kika efter något att ha på mig till Camillas bröllop i december, men det hade inte kommit så mycket finkläder än i affärerna. Nåja, tid finns ju.
Tillbaka på sjukhuset fick vi veta att PKvärdet gått upp till 2,1 vilket är jättebra. Lite till ska det upp, men förhoppningsvis kommer det att fungera med bara tabletter nu.
Ännu en sväng till apoteket för att hämta ut tabletterna och sen for vi hem.
Lovisa har precis lagt sig och Victor sitter i babysittern och leker.
Emma är tillbaka
Jag har senaste tiden (åren) blivit sådär lugn och ids sällan bli upprörd över saker. Nåja, upprörd kanske, men det är sällan det händer mer än att jag blir lite upprörd.
Tills idag. Nu jävlar tog det fyr i helvetet. Nu vaknade jag och är tillbaka argare än någonsin tidigare (eller på mycket länge).
Sjabblar man bort min lön blir jag nämligen inte särskilt snäll och trevlig.
Bakgrund. Det fantastika företaget Tradimus/Aditro/Go Excellent som har haft förmånen att ha mig som anställd gick som kanske ingen missat i graven. De har gått helt i konkurs på alla plan.
Jag har som bekant ägnat senaste tiden åt att vara föräldraledig och i samband med att jag blev uppsagd var det inget som var konstigare än att jag skulle få lön under uppsägningstiden. Ett till synes normalt förfarande skulle jag kalla det.
Tills idag.
Igår fick jag ett tjusigt brev från Länsstyrelsen med uppgifter om vad som fanns kvar i min lönepott och som de ska utbetala till mig då det ingår i den statliga lönegarantin eller vafan det nu kallas.
Idag slog de på stort och skickade ännu ett brev. Inte ett dugg tjusigt. Jag ombads fylla i en blankett för att få någon som helst utbetalning. För att vidare vara berättigad att få lönen jag är berättigad till så måste jag under tiden har varit inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Jo tjena, det känner jag ju för. Jag tyckte att det var vettigare att ta tag i mitt liv och studera igen.
Så där har vi första hindret. Jag är inte inskriven på Arbetsförmedligen och är därför inte berättigad till de pengarna jag är berättigad till.
Som om inte det vore nog så drar de av om man fått pengar från Försäkringskassan, CSN eller nåt annar skoj under tiden.
Så de ska dra av pengar från de pengarna jag är berättigad till att få, men som jag inte är berättigad till att få eftersom jag inte uppfyller kraven för att bli berättigad till de pengarna jag är berättigad till. (Ja, jag kollade den meningen och den är logisk.)
Så nu jävlar - kort och gott!
Tills idag. Nu jävlar tog det fyr i helvetet. Nu vaknade jag och är tillbaka argare än någonsin tidigare (eller på mycket länge).
Sjabblar man bort min lön blir jag nämligen inte särskilt snäll och trevlig.
Bakgrund. Det fantastika företaget Tradimus/Aditro/Go Excellent som har haft förmånen att ha mig som anställd gick som kanske ingen missat i graven. De har gått helt i konkurs på alla plan.
Jag har som bekant ägnat senaste tiden åt att vara föräldraledig och i samband med att jag blev uppsagd var det inget som var konstigare än att jag skulle få lön under uppsägningstiden. Ett till synes normalt förfarande skulle jag kalla det.
Tills idag.
Igår fick jag ett tjusigt brev från Länsstyrelsen med uppgifter om vad som fanns kvar i min lönepott och som de ska utbetala till mig då det ingår i den statliga lönegarantin eller vafan det nu kallas.
Idag slog de på stort och skickade ännu ett brev. Inte ett dugg tjusigt. Jag ombads fylla i en blankett för att få någon som helst utbetalning. För att vidare vara berättigad att få lönen jag är berättigad till så måste jag under tiden har varit inskriven som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Jo tjena, det känner jag ju för. Jag tyckte att det var vettigare att ta tag i mitt liv och studera igen.
Så där har vi första hindret. Jag är inte inskriven på Arbetsförmedligen och är därför inte berättigad till de pengarna jag är berättigad till.
Som om inte det vore nog så drar de av om man fått pengar från Försäkringskassan, CSN eller nåt annar skoj under tiden.
Så de ska dra av pengar från de pengarna jag är berättigad till att få, men som jag inte är berättigad till att få eftersom jag inte uppfyller kraven för att bli berättigad till de pengarna jag är berättigad till. (Ja, jag kollade den meningen och den är logisk.)
Så nu jävlar - kort och gott!
Kall, men trevlig dag
Efter morgonens obligatoriska gråt från Lovisas sida vid dagislämningen gick jag hem igen och gjorde inget vettigt alls. Gah! Blir lite less på mig själv när jag inte får något gjort.
Eftermiddagen var uppbokad på sjukhusbesök för grabbarna och fika för oss andra (jag och Lovisa).
Vi mötte upp Hannah med Elvira och Sara med Hilma (Sara är en barndomsvän som jag inte träffat sen det var istid i det här landet, men vi tre och Saras bror umgicks alltid när vi var småttisar).
Först gick vi en liten promenad i snålblåsten och sen gick vi in i värmen på Skåres och fikade istället. Mycket trevligt. Sara försökte prata om folk hemifrån, men jag och Hannah hade nog lyckats glömma bort de flesta så vi undrade mest vilka det var. Nåja, ändå lite kul att höra om livet hemma i hålan ;).
På sjukhuset hade det gått bra. Victors värde hade gått upp till 1.6, men han fick ändå en spruta. Har det stigit lite till imorgon så blir han utskriven. Det skulle vara skönt, då behöver han inte åka till sjukhuset fullt så ofta, men ändå ganska ofta då han står på en hel del mediciner som kräver lite övervakning.
Eftermiddagen var uppbokad på sjukhusbesök för grabbarna och fika för oss andra (jag och Lovisa).
Vi mötte upp Hannah med Elvira och Sara med Hilma (Sara är en barndomsvän som jag inte träffat sen det var istid i det här landet, men vi tre och Saras bror umgicks alltid när vi var småttisar).
Först gick vi en liten promenad i snålblåsten och sen gick vi in i värmen på Skåres och fikade istället. Mycket trevligt. Sara försökte prata om folk hemifrån, men jag och Hannah hade nog lyckats glömma bort de flesta så vi undrade mest vilka det var. Nåja, ändå lite kul att höra om livet hemma i hålan ;).
På sjukhuset hade det gått bra. Victors värde hade gått upp till 1.6, men han fick ändå en spruta. Har det stigit lite till imorgon så blir han utskriven. Det skulle vara skönt, då behöver han inte åka till sjukhuset fullt så ofta, men ändå ganska ofta då han står på en hel del mediciner som kräver lite övervakning.
Dags att sova
(Har tydligen använt den rubriken förut;))
Sjukhuset gick bra idag. Pk-värdet hade stigit till 1,4 så förhoppningsvis slipper han sprutora snart, värdet ska upp till 1,6.
Inte nog med det, det blev en extra spruta idag eftersom han fick vaccin mot svininfluensan. Lite lagom lägligt hade de lite mottagning idag för hjärtbarn och körde en vaccinationsrunda samtidigt så det fanns en dos till Victor. Skönt att ha det avklarat, det har ju varit lite känsligt innan eftersom han är en sån där som ingår i riskgrupp. Sen skulle jag ju visserligen för egen del tycka att det hade varit trevlgit med en dos, mest för att det är så drygt att själv bli liggande sjuk och dumt att smitta andra så att kanske hela familjen bli liggande. Inte någon bra kombination om man har småbarn.
Silvio fick en liten extra födelsedagspresent i form av fårskinnstofflor. Han har länge velat ha och jag är less på att han hela tiden snor mina tofflor så nu har han egna. Sin egentliga present fick han ju när vi var i Lund, ett spel han gillar.
Imorgon väntar en riktigt trevlig eftermiddag. Jag och Lovisa hade bestämt oss för att träffa Hannah med lilla Elvira, sedan hörde en gammal barndomskompis till oss av sig och ville hänga på. Jag har inte träffat henne på över 10 år så det ska bli roligt, hon har ju också en liten tös så det blir fika och umgås.
Packa pappas kappsäck
Eller hela jävla lägenheten. Det är så segt att packa. Jag hatar det. Och ändå måste det göras så vi tar det lite i etapper.
Sen ska vi ju flytta en hel massa. Typ spjälsängar, kläder, alla städsaker, köksapparater, tv, datorer, leksaker, julsaker och allt annat man kan tänkas behöva i två och en halv månad. Trist var ordet.
Att lämna Lovisa på dagis gick över förväntan. Som vanligt var hon lite extra mammig, men jag var kvar lite med henne, tog på vantar och sådär. Sen blev den stora gungan ledig som det kan sitta flera barn i så då fick Lovisa och ett par barn till gå dit. Allt var frid och fröjd så jag kunde gå hem utan att det blev gråt. Skönt det.
För övrigt är jag enormt stressad över allt jag har att göra så det slutar mest med att jag inte gör något alls. Typiskt mig. Under denna och nästa vecka ska vi packa allt, jag ska läsa in all kemi så jag fixar tentan och sen är det ju alla labrapporter jag släpar efter med.
Sen ska vi ju flytta en hel massa. Typ spjälsängar, kläder, alla städsaker, köksapparater, tv, datorer, leksaker, julsaker och allt annat man kan tänkas behöva i två och en halv månad. Trist var ordet.
Att lämna Lovisa på dagis gick över förväntan. Som vanligt var hon lite extra mammig, men jag var kvar lite med henne, tog på vantar och sådär. Sen blev den stora gungan ledig som det kan sitta flera barn i så då fick Lovisa och ett par barn till gå dit. Allt var frid och fröjd så jag kunde gå hem utan att det blev gråt. Skönt det.
För övrigt är jag enormt stressad över allt jag har att göra så det slutar mest med att jag inte gör något alls. Typiskt mig. Under denna och nästa vecka ska vi packa allt, jag ska läsa in all kemi så jag fixar tentan och sen är det ju alla labrapporter jag släpar efter med.
Ny vecka
Och hela familjen hemma. Det känns fortfarande som att det inte är på riktigt. Men än så länge är det på riktigt. Fullt ut.
Eftersom de där byggarna som grejar hade bestämt att vi inte skulle ha någon el idag så ledsnade vi på att vara hemma. Hemma i en ganska mörk lägenhet är allt utom skoj. Det vi gjorde istället var att packa ihop oss och åka ner till ett väldigt folktomt centrum. Strosade lite fram och tillbaka. Vi hade egentligen inga ärenden eller så, ville bara komma hemifrån. Hällde i Silvio en kaffe så det blev folk av honom, kikade om det fanns några roliga böcker på Akademibokhandeln. Sen åt vi också. Why not? Mat fanns ju och hemma var det ju mest ingenting som gick att tillaga.
När vi var ledsna på att inte göra något alls på stan gick vi till sjukhuset. Allt som fungerat så bra under helgen fungerade knappt alls nu. Ingen hade någon koll på någonting och det blev en del väntan. Som tur var hade Lovisa hur roligt som helst och sprang omkring som en galning. Att en lång korridor kan vara så rolig.
Väl hemma blev det lite kvällsmat och sängen för Lovisa. Jag och Silvio spelade WoW, jag har inte spelat på evigheter. Spelade en liten stund igår, men innan dess var det några veckor sen. Vi raidade och jag debuterade som healer i en raid, det gick bra.
Nu är det sova som gäller, imorgon ska ju Lovisa till dagis igen. Jag ska plugga.
Eftersom de där byggarna som grejar hade bestämt att vi inte skulle ha någon el idag så ledsnade vi på att vara hemma. Hemma i en ganska mörk lägenhet är allt utom skoj. Det vi gjorde istället var att packa ihop oss och åka ner till ett väldigt folktomt centrum. Strosade lite fram och tillbaka. Vi hade egentligen inga ärenden eller så, ville bara komma hemifrån. Hällde i Silvio en kaffe så det blev folk av honom, kikade om det fanns några roliga böcker på Akademibokhandeln. Sen åt vi också. Why not? Mat fanns ju och hemma var det ju mest ingenting som gick att tillaga.
När vi var ledsna på att inte göra något alls på stan gick vi till sjukhuset. Allt som fungerat så bra under helgen fungerade knappt alls nu. Ingen hade någon koll på någonting och det blev en del väntan. Som tur var hade Lovisa hur roligt som helst och sprang omkring som en galning. Att en lång korridor kan vara så rolig.
Väl hemma blev det lite kvällsmat och sängen för Lovisa. Jag och Silvio spelade WoW, jag har inte spelat på evigheter. Spelade en liten stund igår, men innan dess var det några veckor sen. Vi raidade och jag debuterade som healer i en raid, det gick bra.
Nu är det sova som gäller, imorgon ska ju Lovisa till dagis igen. Jag ska plugga.
Full rulle
Lite sovmorgon bjöds det all på i morse. Lite lagom sådär.
Efter lunch kom HK så vi hade första omgången tårtkalas.
När jag ändå skulle med Victor till sjukhuset skjutsade jag hem henne. Imorgon är det nytt jobb för henne, hoppas att det går bra :).
På sjukhuset gick det snabbt och smidigt idag, skönt det.
När vi kom hem igen hade precis Natha och Tarik kommit så det blev dags för del två i tårtkalaset. Mycket trevligt det också.
Lite snabb kvällsmat för mig och Lovisa och sen sängen för Lovisa. Lillstumpan hade ju inte sovit något idag. När hon väl somnad ei eftermiddags så började grannarna stöka så mycket så att hon vaknade.
Imorgon sägs det att vi ska vara strömlösa hela dagen. Det gillas inte. Så kan man väl inte göra? Jag är så less på de här renoveringarna, de är några trapphus bort, men likt förbaskat så är det en massa störningar hos oss. På onsdag ska de dessutom slå på stort och borra bort tegelväggen utanför vårt sovrum. Det lät något alldeles vansinnigt när de var fyra trappuppgångar bort så jag vill inte ens tänka på oväsendet som blir på onsdag. Tur att lite hemifrån aktviteter är inplanerade.
Efter lunch kom HK så vi hade första omgången tårtkalas.
När jag ändå skulle med Victor till sjukhuset skjutsade jag hem henne. Imorgon är det nytt jobb för henne, hoppas att det går bra :).
På sjukhuset gick det snabbt och smidigt idag, skönt det.
När vi kom hem igen hade precis Natha och Tarik kommit så det blev dags för del två i tårtkalaset. Mycket trevligt det också.
Lite snabb kvällsmat för mig och Lovisa och sen sängen för Lovisa. Lillstumpan hade ju inte sovit något idag. När hon väl somnad ei eftermiddags så började grannarna stöka så mycket så att hon vaknade.
Imorgon sägs det att vi ska vara strömlösa hela dagen. Det gillas inte. Så kan man väl inte göra? Jag är så less på de här renoveringarna, de är några trapphus bort, men likt förbaskat så är det en massa störningar hos oss. På onsdag ska de dessutom slå på stort och borra bort tegelväggen utanför vårt sovrum. Det lät något alldeles vansinnigt när de var fyra trappuppgångar bort så jag vill inte ens tänka på oväsendet som blir på onsdag. Tur att lite hemifrån aktviteter är inplanerade.
Fisan är hemma igen
Vilken lycka!
Vi vuxna städade upp lite i morse och Victor låg i vår säng och halvsov.
Precis när jag skulle gå till affären ringde Silvios föräldrar, de var redan här. Jag gick ut och mötte upp dem.. och LOVISA såklart. Lilla hjärtat. Hon såg lite skeptiskt ut, men efter lite bus hemma så låg jag på plus igen. Det är verkligen alldeles underbart att ha henne hemma igen.
När hon ändå sov åkte jag till sjukhuset med Victor. Idag gick det väldigt mycket bättre. Först fick han emla direkt när vi kom dit så att vi var klara för sprutan sen kom blodprovstagarna ganska snart därpå. Allt gick smidigt och enkelt. Så fort provsvaret kommit fick han sin spruta. Läkaren ville sen ändra lite i ordinationen på Waran, men det gick också snabbt så sen fick vi åka hem.
Härligt!
Ikväll har jag och Lovisa dansat, det var roligt. Jag vet inte vem av oss som hade roligast, men det var återigen så himla roligt att ha henne hemma igen.
Imorgon (söndag) bjuder Silvio på lite kaffe och tårta runt klockan 13 eftersom han fyller 37 26. Välkommen om du vill.
Vi vuxna städade upp lite i morse och Victor låg i vår säng och halvsov.
Precis när jag skulle gå till affären ringde Silvios föräldrar, de var redan här. Jag gick ut och mötte upp dem.. och LOVISA såklart. Lilla hjärtat. Hon såg lite skeptiskt ut, men efter lite bus hemma så låg jag på plus igen. Det är verkligen alldeles underbart att ha henne hemma igen.
När hon ändå sov åkte jag till sjukhuset med Victor. Idag gick det väldigt mycket bättre. Först fick han emla direkt när vi kom dit så att vi var klara för sprutan sen kom blodprovstagarna ganska snart därpå. Allt gick smidigt och enkelt. Så fort provsvaret kommit fick han sin spruta. Läkaren ville sen ändra lite i ordinationen på Waran, men det gick också snabbt så sen fick vi åka hem.
Härligt!
Ikväll har jag och Lovisa dansat, det var roligt. Jag vet inte vem av oss som hade roligast, men det var återigen så himla roligt att ha henne hemma igen.
Imorgon (söndag) bjuder Silvio på lite kaffe och tårta runt klockan 13 eftersom han fyller 37 26. Välkommen om du vill.
Vilken dag
Först vill jag tacka så hjärtligt för alla gratulationer. (Det var den roliga biten)
Victor är fortsatt inskriven på sjukhuset, men med låååånga permisioner. Det innebär att vi ändå måste gå dit en gång om dagen för att ta blodprov och få en spruta. Det borde ju vara snabbt avklarat kan man tycka. Igår sa de att vi skulle komma in på förmiddagen idag så vid 11:30 anländer jag och Victor till avdelningen.
Jag borde ha anat oråd då vi blev ombedda att ta vårt rum i besittning igen.
Efter en stund kom en sköterska och kollade saturationen.
Efter ännu ett tag kom läkaren och lyssnade lite. Sen skulle de reda ut vilka blodprov som skulle tas.
Ännu en halvtimmes väntan innan blodprovstagarna kom.
Sen blev det en ohygglig väntan på ett 2½ timme.
Efter att jag undrad vad som händer kom så läkaren igen och berätta resultatet av blodprovet och att han skulle ha den där sprutan. Han ska komma upp i ett (PK)värde på 1.7-1.8, idag hade det stigit från 1.0 till 1.2. Bra bra. Efter ytterligare 1½ timmes väntan fick han sprutan. Då hade jag gett upp tanken på att ens få emla honom innan för att slippa vänta ytterligare en timme. Det gick bra ändå. Men sprutan (Fragmin) var slut på avdelningen så de hade fått beställa nytt och vänta på det. Det var ju knappast någon nyhet för honom att han skulle ha det där så det borde ju redan vara ordnat kan man ju tycka.
Sen skulle vi ha med oss lite mediciner hem eftersom vi inte får två av medicinerna (Waran och Kaptropil) förren på onsdag.
Då uppstod nästa problem, de hade inte tillräckligt med för att ge oss dygnsdosen med Kaptropil för den var helt slut och det var ett barn till som skulle ha sånt så efter mycket om och med fick de beställa det från Lund. Efter ungefär en timmes väntan till fick jag medicinerna med mig, men måste åka ner och hämta en dos tidigt som attan imorgon eftersom jag inte pallar att åka ikväll igen.
Så, något som i runda slängar borde tagit max två timmar tog nu 5½ timme. Suck.
Nu ska jag göra roligare saker. Lovisa kommer ju äntligen hem imorgon och levereras då med Silvios föräldrar. Samma vecka som vi hamnade i Ludn hade jag beställt lammkotletter från Bonnakött, men eftersom jag var så stressad orkade jag inte dela upp förpackningen i mindre förpackningar. Imorgon blir vi ju dock ganska många så jag ska hitta något smarrigt recept på lammkotletter så bjuder vi på det till middag.
Dessutom fyller ju min kära fästman (hihi) år på söndag så jag tänkte slänga ihop en tårta också så kan han få fire lite imorgon.
Victor är fortsatt inskriven på sjukhuset, men med låååånga permisioner. Det innebär att vi ändå måste gå dit en gång om dagen för att ta blodprov och få en spruta. Det borde ju vara snabbt avklarat kan man tycka. Igår sa de att vi skulle komma in på förmiddagen idag så vid 11:30 anländer jag och Victor till avdelningen.
Jag borde ha anat oråd då vi blev ombedda att ta vårt rum i besittning igen.
Efter en stund kom en sköterska och kollade saturationen.
Efter ännu ett tag kom läkaren och lyssnade lite. Sen skulle de reda ut vilka blodprov som skulle tas.
Ännu en halvtimmes väntan innan blodprovstagarna kom.
Sen blev det en ohygglig väntan på ett 2½ timme.
Efter att jag undrad vad som händer kom så läkaren igen och berätta resultatet av blodprovet och att han skulle ha den där sprutan. Han ska komma upp i ett (PK)värde på 1.7-1.8, idag hade det stigit från 1.0 till 1.2. Bra bra. Efter ytterligare 1½ timmes väntan fick han sprutan. Då hade jag gett upp tanken på att ens få emla honom innan för att slippa vänta ytterligare en timme. Det gick bra ändå. Men sprutan (Fragmin) var slut på avdelningen så de hade fått beställa nytt och vänta på det. Det var ju knappast någon nyhet för honom att han skulle ha det där så det borde ju redan vara ordnat kan man ju tycka.
Sen skulle vi ha med oss lite mediciner hem eftersom vi inte får två av medicinerna (Waran och Kaptropil) förren på onsdag.
Då uppstod nästa problem, de hade inte tillräckligt med för att ge oss dygnsdosen med Kaptropil för den var helt slut och det var ett barn till som skulle ha sånt så efter mycket om och med fick de beställa det från Lund. Efter ungefär en timmes väntan till fick jag medicinerna med mig, men måste åka ner och hämta en dos tidigt som attan imorgon eftersom jag inte pallar att åka ikväll igen.
Så, något som i runda slängar borde tagit max två timmar tog nu 5½ timme. Suck.
Nu ska jag göra roligare saker. Lovisa kommer ju äntligen hem imorgon och levereras då med Silvios föräldrar. Samma vecka som vi hamnade i Ludn hade jag beställt lammkotletter från Bonnakött, men eftersom jag var så stressad orkade jag inte dela upp förpackningen i mindre förpackningar. Imorgon blir vi ju dock ganska många så jag ska hitta något smarrigt recept på lammkotletter så bjuder vi på det till middag.
Dessutom fyller ju min kära fästman (hihi) år på söndag så jag tänkte slänga ihop en tårta också så kan han få fire lite imorgon.
Romantiskt värre
Silvio är väl kanske inte direkt den mest romantiska killen, men igår lyckades han med något slags frieri. Så ja, vi ska gifta oss. Sen. Någon gång.
Häromdagen undrade han om skrivaren hade kommit än. Det har den inte. Han sa att det var ett dokument han behövde skriva ut. Jag undrade såklart vad det kunde vara, men se det ville han inte säga utan jag skulle få veta.
Nåväl, igår tjatade jag nog hål i huvudet på honom för jag var så nyfiken. Det är ju onekligen märkligt att han ska skriva ut något som ska vara en överraskning till mig och som inte jag får veta. Jag kände mig nog ganska nollställd och min hjärna gick på högvarv.
När vi kom hem från sjukhuset kunde jag inte vänta en sekund så jag försökte laga den där ynkliga skrivaren vi har, men det misslyckades. Den kan inte mata fram papper :/.
Jobbigt för väldens mest nyfikna.
Silvio sa då att han skulle skicka en länk till mig, men jag var tvungen att gå ut ur rummet. Så jag började plocka iordning på Lovisas rum.
Kommer tillbaka och har en länk på MSN. Öppnar och det leder till en blankett för hindersprövning. Sedärja.
Jag är nog fortfarande förvånad över killen som aldrig mer skulle gifta sig.
Så så är det. Får väl hitta några snajsiga ringar nu också ;).
Häromdagen undrade han om skrivaren hade kommit än. Det har den inte. Han sa att det var ett dokument han behövde skriva ut. Jag undrade såklart vad det kunde vara, men se det ville han inte säga utan jag skulle få veta.
Nåväl, igår tjatade jag nog hål i huvudet på honom för jag var så nyfiken. Det är ju onekligen märkligt att han ska skriva ut något som ska vara en överraskning till mig och som inte jag får veta. Jag kände mig nog ganska nollställd och min hjärna gick på högvarv.
När vi kom hem från sjukhuset kunde jag inte vänta en sekund så jag försökte laga den där ynkliga skrivaren vi har, men det misslyckades. Den kan inte mata fram papper :/.
Jobbigt för väldens mest nyfikna.
Silvio sa då att han skulle skicka en länk till mig, men jag var tvungen att gå ut ur rummet. Så jag började plocka iordning på Lovisas rum.
Kommer tillbaka och har en länk på MSN. Öppnar och det leder till en blankett för hindersprövning. Sedärja.
Jag är nog fortfarande förvånad över killen som aldrig mer skulle gifta sig.
Så så är det. Får väl hitta några snajsiga ringar nu också ;).
Hemma
Vi är på permision nu. Det känns jäkligt bra. Imorgon blir Victor utskriven på riktigt om allt ser bra ut. Dock ska han fortfarande ha en hel drös mediciner så vi har ett mindre apotek här hemma. Det ska inhaleras astmamedicin och sen är det tre andra mediciner plus att han får spruta en gång om dagen. Fullt upp alltså.
Nästa vecka ska han förmodligen få vaccin också, svininfluensavaccin, han är ju en såndär som ingår i riskgrupp så han är ganska högt prioriterad.
När läkaren sa att vi skulle få permision idag sken Victor upp som en hel sol. Älskade unge.
Och jag har fått tummen ur nu med kameran så det kommer ett par bilder. En är från igårkväll när han var strålande glad och en är från idag strax innan hemgång när vi väntade en timme på att få mediciner med oss så att vi kunde gå hem, han hade då väldigt roligt med Silvios hatt.
Mycket idag
Steg upp alldeles för tidigt i morse (enligt mig, inte klockan) och åkte till Kalmar. Väl på plats väntade sista kemilaborationen. Jag blev alldeles tokig på vår labhandledare. Vår ordinarie labhandledare är ledig så vi hade en annan och han är ett totalt stolpskott.
För det första brukar labarna inledas med en ordentlig genomgång så att alla är helt på det klara vad allt går ut på och har fattat allt. Det orkade han inte engagera sig i.
Sen tog han kafferast.
Några gånger.
Inte så att han hämtade en kopp kaffe och satte sig i korridoren utanför så att han ändå kunde vara tillgänglig utan han pep iväg till någon helt annanstans och tog en bra stund på sig.
Jag svor en hel massa.
Särskilt eftersom jag hade en fråga precis efter att han gått.
Efter en lång väntan var han tillbaka och fick en rejäl skrapa av mig för sitt nonchalanta sätt. Inte för att det verkade gå in, men jag underhöll resten av mina klasskamrater som var där.
Nåja, laben klarades av. Hängde kvar lite till i skolan för att diskutera lite kring en labrapport från en av labarna igår, åt lite lunch och sen åkte jag hem.
Eftersom jag har sån kanon timing så var Victor och Silvio på ingång så jag gick upp till sjukhuset och väntade in dem. En strålande glad Victor anlände. Skönt att ha honom i stan. På lördag kommer dessutom Lovisa, då blir det extra bra allting.
Vi var ganska snabba med att komma med önskemål om hemgång och det skulle nog kunna ordnas, men någon dag eller två får han vara kvar på sjukhuset så de kan ha lite koll på honom.
Igår tog Silvio sig ett snack med vår Victors läkare i Lund angående att de i Växjö inte är så bra på att hitta avvikelser på Victor. Det resulterade i att läkaren kommer till Växjö i början av december och har en heldag med Victors läkare här för att lära sig lite mer.
Det känns bra, hoppas att det fungerar annars överväger vi att få gå på tätare kontroller i Lund.
Glömde kameran på sjukhuset annars hade jag en kanonbra bild på en alldeles jätteglad Victor.
För det första brukar labarna inledas med en ordentlig genomgång så att alla är helt på det klara vad allt går ut på och har fattat allt. Det orkade han inte engagera sig i.
Sen tog han kafferast.
Några gånger.
Inte så att han hämtade en kopp kaffe och satte sig i korridoren utanför så att han ändå kunde vara tillgänglig utan han pep iväg till någon helt annanstans och tog en bra stund på sig.
Jag svor en hel massa.
Särskilt eftersom jag hade en fråga precis efter att han gått.
Efter en lång väntan var han tillbaka och fick en rejäl skrapa av mig för sitt nonchalanta sätt. Inte för att det verkade gå in, men jag underhöll resten av mina klasskamrater som var där.
Nåja, laben klarades av. Hängde kvar lite till i skolan för att diskutera lite kring en labrapport från en av labarna igår, åt lite lunch och sen åkte jag hem.
Eftersom jag har sån kanon timing så var Victor och Silvio på ingång så jag gick upp till sjukhuset och väntade in dem. En strålande glad Victor anlände. Skönt att ha honom i stan. På lördag kommer dessutom Lovisa, då blir det extra bra allting.
Vi var ganska snabba med att komma med önskemål om hemgång och det skulle nog kunna ordnas, men någon dag eller två får han vara kvar på sjukhuset så de kan ha lite koll på honom.
Igår tog Silvio sig ett snack med vår Victors läkare i Lund angående att de i Växjö inte är så bra på att hitta avvikelser på Victor. Det resulterade i att läkaren kommer till Växjö i början av december och har en heldag med Victors läkare här för att lära sig lite mer.
Det känns bra, hoppas att det fungerar annars överväger vi att få gå på tätare kontroller i Lund.
Glömde kameran på sjukhuset annars hade jag en kanonbra bild på en alldeles jätteglad Victor.
Allting har en ände, men korven den har två
Äntligen. Om allt går enligt planerna så flyttas Victor till Växjö imorgon. Egentligen ville de ha kvar honom i Lund minst en vecka till på grund av hans förkylning, men Silvio orkade inte mer och bad om att få bli förflyttad. Victor har ju varit rosslig och snorig hela livet. Vi har nog frågat om det på varenda läkarbesök och bvcbesök vi gjort, men alltid fått till svar att det inte är något.
I Lund är de av en annan åsikt.
Så Victor fick lite medicin idag för att minska svullnaden i halen och vidga luftrören. Gissa vad som hände.
Victors syremättnad hoppade upp några procent.
Det hade jag aldrig anat. *ironi*
Nåväl, skönt att få dem lite närmre. Inte för att jag direkt kommer att vara hemma, men ändå.
Luspank är jag också. Måste åka till Kalmar på fredag, men har verkligen inte råd. Det suger.
Annars händer det inte mycket. Jag är mest helt slut efter skoldagen. Idag var det ändå ganska lugnt, "bara" två kemilaborationer. Lite labrapportsskrivande på det sen så är jag väl utslagen.
I Lund är de av en annan åsikt.
Så Victor fick lite medicin idag för att minska svullnaden i halen och vidga luftrören. Gissa vad som hände.
Victors syremättnad hoppade upp några procent.
Det hade jag aldrig anat. *ironi*
Nåväl, skönt att få dem lite närmre. Inte för att jag direkt kommer att vara hemma, men ändå.
Luspank är jag också. Måste åka till Kalmar på fredag, men har verkligen inte råd. Det suger.
Annars händer det inte mycket. Jag är mest helt slut efter skoldagen. Idag var det ändå ganska lugnt, "bara" två kemilaborationer. Lite labrapportsskrivande på det sen så är jag väl utslagen.
Det är nog inte min dag idag
Körningen till Kalmar tog en evighet. Jag hade väl hoppats på typ 90väg så att jag bara kunde susa fram. FEL! Jag har nog kört igenom varenda liten håla som någonsin existerat i skåne, blekinge och till sist småland >.<
Nåväl, efter mycket om och men kom jag hem ikväll.
Väl hemma väntade ett brev från FK. De anser nu att de har gjort en felaktig utbetalning till mig. Är jag förvånad? Inte ett dugg, men har gillat läget.
Såhär långt.
Bakgrund: I samband med att Victor föddes gick jag på vanlig föräldrapenning. Eftersom han ingår i kategorin mycket sjukt barn så skulle vi istället få tillfällig föräldrapenning. Inget konstigt med det heller. Kan man tycka. Jag vet inte hur j-a många gånger jag var och pratade med FK och det skulle vara så enkelt att bara byat dagarna så att jag fick tillbaka mina vanliag föräldrapenningsdagar.
Efter mycket om och men och det aldrig löstes eftersom ingen jävel någonsin vidarebefodrar något fick jag fylla i en blankett där jag TYDLIGT skrev vad som avsågs göra.
Resultat: Jag fick en utebtalning för dagarna.
Istället.
Jag suckade, gav upp och betalade räkningar. Efter ett par dagar i Lund ligger man så inihelvete back. Sen jag åkter för en och en halv vecka sedan har jag spenderat 3000 kr på bensin. Bensin. Sen har vi ätit också.
Nåja, nu kom de på att jag har fått en felaktig utbetalning. I helvete heller.
Problem två.
Hyresbostäder.
Jag skickade ett mail med lite frågor angående hela renoveringskarusellen.
Bland annat frågade jag om vilka möbler som tillhandahålls. Inga spjälsängar fick jag till svar utan fyra vanliga sängar. Jo tjena.
Sen stängs granntrappuppgången från 26 oktober. Där har vi vårt förråd som vi har barnvagnarna i. Jag frågade var jag skulle göra av dem då det redan är överfullt i trapphuset av vagnar och cyklar.
Svaret var bara att man inte får ha cyklar och vagnar i trappuppgången. Jo tjena, jag har inte missat den informationen. Jag undrade var jag skulle göra av de sakerna under tiden.
Jag blir tokig. Och är så jävla stressad för allt med skolan också.. och akut pengabrist.. Får man gå i ide nu?
Nåväl, efter mycket om och men kom jag hem ikväll.
Väl hemma väntade ett brev från FK. De anser nu att de har gjort en felaktig utbetalning till mig. Är jag förvånad? Inte ett dugg, men har gillat läget.
Såhär långt.
Bakgrund: I samband med att Victor föddes gick jag på vanlig föräldrapenning. Eftersom han ingår i kategorin mycket sjukt barn så skulle vi istället få tillfällig föräldrapenning. Inget konstigt med det heller. Kan man tycka. Jag vet inte hur j-a många gånger jag var och pratade med FK och det skulle vara så enkelt att bara byat dagarna så att jag fick tillbaka mina vanliag föräldrapenningsdagar.
Efter mycket om och men och det aldrig löstes eftersom ingen jävel någonsin vidarebefodrar något fick jag fylla i en blankett där jag TYDLIGT skrev vad som avsågs göra.
Resultat: Jag fick en utebtalning för dagarna.
Istället.
Jag suckade, gav upp och betalade räkningar. Efter ett par dagar i Lund ligger man så inihelvete back. Sen jag åkter för en och en halv vecka sedan har jag spenderat 3000 kr på bensin. Bensin. Sen har vi ätit också.
Nåja, nu kom de på att jag har fått en felaktig utbetalning. I helvete heller.
Problem två.
Hyresbostäder.
Jag skickade ett mail med lite frågor angående hela renoveringskarusellen.
Bland annat frågade jag om vilka möbler som tillhandahålls. Inga spjälsängar fick jag till svar utan fyra vanliga sängar. Jo tjena.
Sen stängs granntrappuppgången från 26 oktober. Där har vi vårt förråd som vi har barnvagnarna i. Jag frågade var jag skulle göra av dem då det redan är överfullt i trapphuset av vagnar och cyklar.
Svaret var bara att man inte får ha cyklar och vagnar i trappuppgången. Jo tjena, jag har inte missat den informationen. Jag undrade var jag skulle göra av de sakerna under tiden.
Jag blir tokig. Och är så jävla stressad för allt med skolan också.. och akut pengabrist.. Får man gå i ide nu?
Bye bye Lund (för min del)
Det blir ju onekligen lite komplicerat när det är så mycket obligatoriskt närvaro i skolan på en gång. Det gör att jag åker till Kalmar nu (om typ en kvart) och går i skolan hela veckan.
Jag hoppas att Victor mår lite bättre och får komma hem snart, även om det blir mellanlandning på sjukhuset hemma så är det lite bättre.
I natt tröttnaden han tydligen på sonden och drog ur den själv, med sig fick han ett snorinferno. Han slapp få tillbaka den eftersom han äter så bra själv. Skönt det. Dock är ju sonden behändig att ge medicin i, men det går ändå.
Hoppas att hjärtat får lite ordning på sig när infektionen går ur.
Jag vill ju ha hela min familj hemma.
Jag hoppas att Victor mår lite bättre och får komma hem snart, även om det blir mellanlandning på sjukhuset hemma så är det lite bättre.
I natt tröttnaden han tydligen på sonden och drog ur den själv, med sig fick han ett snorinferno. Han slapp få tillbaka den eftersom han äter så bra själv. Skönt det. Dock är ju sonden behändig att ge medicin i, men det går ändå.
Hoppas att hjärtat får lite ordning på sig när infektionen går ur.
Jag vill ju ha hela min familj hemma.
Söndagsaktiviteter och funderingar
Idag hade vi som sagt rumsarrest. De missade att informera oss igår om att Victors CRP (nåt slags mått på infektion) var 194, vilket är väldigt högt. Han brukar ligga och snurra runt 20.
Nåväl, ett nytt prov togs idag och det visade ett värde på 109 så det har ju gått ner bra.
Under eftermiddagen var det dags för ultraljud och röntgen. Victor skötte sig riktigt bra och läkaren fick förhoppningsvis se det han ville se.
Sen har det inte hänt så mycket mer idag. Jag har ägnat förmiddagen åt att panikplugga då vi skulle lämna in ett projektarbete idag som ska redovisas imorgon. Vi har lyckats knåpa ihop lite så jag hoppas att det räcker.
Jo, jag undrar verkligen hur det ska gå med vården på hemmaplan. Nu har ju sjukvården där vid två (två för mycket alltså) missat att Victors shunt har börjar sluta sig. I samband med båda gångerna har vi ju varit inlagda i Växjö, men de har tyckt att allt ser bra ut, låter bra osv, inget fel på Victor.
Med facit i hand vet vi ju att det har varit fel båda gångerna.
Behöver jag säga att jag inte känner mig ett dugg trygg med att gå på kontroller i Växjö? Det finns ingen barnkardiolog på sjukhuset så vi får förlita oss på läkare som inte har erfarenhet av Victors hjärtfel. Väldigt jobbigt och något vi givetvis måste ta upp för att få en hållbar lösning på. Det funkar inte med ännu en miss. Nu har han visserligen ingen shunt, men det kan ju fortfarande strula, det blir ju ändå ärrvävnad och sådan som kan orsaka problem.
Nåväl, ett nytt prov togs idag och det visade ett värde på 109 så det har ju gått ner bra.
Under eftermiddagen var det dags för ultraljud och röntgen. Victor skötte sig riktigt bra och läkaren fick förhoppningsvis se det han ville se.
Sen har det inte hänt så mycket mer idag. Jag har ägnat förmiddagen åt att panikplugga då vi skulle lämna in ett projektarbete idag som ska redovisas imorgon. Vi har lyckats knåpa ihop lite så jag hoppas att det räcker.
Jo, jag undrar verkligen hur det ska gå med vården på hemmaplan. Nu har ju sjukvården där vid två (två för mycket alltså) missat att Victors shunt har börjar sluta sig. I samband med båda gångerna har vi ju varit inlagda i Växjö, men de har tyckt att allt ser bra ut, låter bra osv, inget fel på Victor.
Med facit i hand vet vi ju att det har varit fel båda gångerna.
Behöver jag säga att jag inte känner mig ett dugg trygg med att gå på kontroller i Växjö? Det finns ingen barnkardiolog på sjukhuset så vi får förlita oss på läkare som inte har erfarenhet av Victors hjärtfel. Väldigt jobbigt och något vi givetvis måste ta upp för att få en hållbar lösning på. Det funkar inte med ännu en miss. Nu har han visserligen ingen shunt, men det kan ju fortfarande strula, det blir ju ändå ärrvävnad och sådan som kan orsaka problem.
Inte mycket sömn
Det var min tur att sova på sjukhuset. Det brukar aldrig sluta bra. Det ska ju göras kontroller på Victor även nattetid. Så fort någon är där och pillar lite, hur försiktiga de än är, så vaknar han. Och då kan det ta tid att få honom lugn igen.
Så var det inatt. Flera gånger.
Och så började de tjata om att maten måste sondas. Men eller hur.. Han kan ju äta själv och gör det också om han är hungrig. Det känns rent elakt att tvinga i någon mat om han/hon inte är hungrig och han hade precis ätit en flaska.
Suck.
På nätterna äter han mycket, men långsamt.. Han gillar att ligga och småsnutta på sin flaska mellan varven och det kan ta några timmar innan han fått i sig allt, men oftast får han i sig allt han ska ha.
Behöver jag säga att han numera börjar gallskrika så fort någon i sjukhuskläder visar sig? Han börjar göra lite kopplingar och ogillar starkt undersökningarna även om de allra flesta undersökningarna som görs bara är en liten koll med saturationsmätaren och en liten lyssning med stetoskopet.
Som grädde på moset har vi även någon slags omotiverad rumsarrest fick jag veta i morse. För Victors infektionsvärd är fortfarande högt.
Jaha.
Hur kan de veta det?
Det har inte tagits något blodprov efter att han kom ner på 67an igår morse. Och igår hade vi inga restriktioner vad jag vet.
Jepp, de är en ny sköterska vi inte haft innan som jobbar idag och som jobbade igår. Jag tror inte att vi kommer riktigt överens.
De allra flesta här är alldeles toppen, men så tycks det dyka upp en och annan som inte har någon som helst social förmåga.
(Ja, jag väntar på att Silvio ska komma så jag får äta frukost, jag har därmed ett katastrofalt lågt blodsocker och är apgrinig.)
Så var det inatt. Flera gånger.
Och så började de tjata om att maten måste sondas. Men eller hur.. Han kan ju äta själv och gör det också om han är hungrig. Det känns rent elakt att tvinga i någon mat om han/hon inte är hungrig och han hade precis ätit en flaska.
Suck.
På nätterna äter han mycket, men långsamt.. Han gillar att ligga och småsnutta på sin flaska mellan varven och det kan ta några timmar innan han fått i sig allt, men oftast får han i sig allt han ska ha.
Behöver jag säga att han numera börjar gallskrika så fort någon i sjukhuskläder visar sig? Han börjar göra lite kopplingar och ogillar starkt undersökningarna även om de allra flesta undersökningarna som görs bara är en liten koll med saturationsmätaren och en liten lyssning med stetoskopet.
Som grädde på moset har vi även någon slags omotiverad rumsarrest fick jag veta i morse. För Victors infektionsvärd är fortfarande högt.
Jaha.
Hur kan de veta det?
Det har inte tagits något blodprov efter att han kom ner på 67an igår morse. Och igår hade vi inga restriktioner vad jag vet.
Jepp, de är en ny sköterska vi inte haft innan som jobbar idag och som jobbade igår. Jag tror inte att vi kommer riktigt överens.
De allra flesta här är alldeles toppen, men så tycks det dyka upp en och annan som inte har någon som helst social förmåga.
(Ja, jag väntar på att Silvio ska komma så jag får äta frukost, jag har därmed ett katastrofalt lågt blodsocker och är apgrinig.)
Tröttsamt värre
Okej, Victor är inte direkt nyfödd, vi har haft honom hos oss i snart nio månader och känner honom så bra det går att känna någon under den tiden.
Det verkar inte vara av någon större betydelse.
Först måste varenda sköterska som är här köra en lektion i hur han ska hållas och hur han ska sitta. Vi vet hur man håller och vi vet att han bör sitta, och han tycker om att sitta. Men han kan inte sitta hela tiden för det blir för jobbigt för honom, men då blir det ett himla liv för att hans puls, saturation och blodtryck ändras om han ligger ner.
Del två. Vi hade en liten genomgång på hur mycket han har ätit idag. Det som vi har gett honom och vet om. Vi förklarade även att han äter en hel del under natten.
Men se det gick inte.
Utan trots att han ätit helt som vanligt under dagen MÅSTE vi sonda honom nu för att han ska få i sig sin dygnskvot av vätska. Victor är inte det minsta hungrig, men skulle förmodligen bli ganska snart om han följer sina vanliga vanor, men det gick inte att vänta på.
Så meningslöst och ledsamt att ständigt bli överkörd.
Det var liksom ett ultimatum.. Om vi inte sondar honom nu måste han få dropp. Men varför? Han har ätit helt normalt och kommer förmodligen fortsätta att göra det. Han sover (tyvärr inte) hela nätterna igenom utan brukar äta ett par flaskor välling då också, men det sket de fullständigt i.
Jag är glad att jag slipper det här dårhuset på måndag för att övergå till mitt dåliga samvete över obefintliga studier.
Det verkar inte vara av någon större betydelse.
Först måste varenda sköterska som är här köra en lektion i hur han ska hållas och hur han ska sitta. Vi vet hur man håller och vi vet att han bör sitta, och han tycker om att sitta. Men han kan inte sitta hela tiden för det blir för jobbigt för honom, men då blir det ett himla liv för att hans puls, saturation och blodtryck ändras om han ligger ner.
Del två. Vi hade en liten genomgång på hur mycket han har ätit idag. Det som vi har gett honom och vet om. Vi förklarade även att han äter en hel del under natten.
Men se det gick inte.
Utan trots att han ätit helt som vanligt under dagen MÅSTE vi sonda honom nu för att han ska få i sig sin dygnskvot av vätska. Victor är inte det minsta hungrig, men skulle förmodligen bli ganska snart om han följer sina vanliga vanor, men det gick inte att vänta på.
Så meningslöst och ledsamt att ständigt bli överkörd.
Det var liksom ett ultimatum.. Om vi inte sondar honom nu måste han få dropp. Men varför? Han har ätit helt normalt och kommer förmodligen fortsätta att göra det. Han sover (tyvärr inte) hela nätterna igenom utan brukar äta ett par flaskor välling då också, men det sket de fullständigt i.
Jag är glad att jag slipper det här dårhuset på måndag för att övergå till mitt dåliga samvete över obefintliga studier.
Lite senare
Victor mår bra trots omständigheterna. Han har fått en medicin som ska få lite ordning på pulsen. Hjärtat orkar inte riktigt pumpa ut rätt mängd blod så istället pumpar det för glatta livet. Kansk inte helt bra, men vi får hoppas att det blir bra.
Förkyld var han ju också, men det blev också lite bättre under dagen. Han är väldigt täppt och så, men klarar sig bra ändå.
Johanna: Tack för berbjudandet, men Lovisa får stanna hos farmor och farfar tills på fredag iaf, även om jag är "hemma" så åker jag innan hon vaknar på morgonen och kommer hem långt efter att hon har somnat så jag tror hon har det bäst där hon är. Jag ska gosa med henne så mycket det bara går när nästa vecka äntligen är över. Då ska hon få alla pussar och kramar i hela världen och lite till.
Förkyld var han ju också, men det blev också lite bättre under dagen. Han är väldigt täppt och så, men klarar sig bra ändå.
Johanna: Tack för berbjudandet, men Lovisa får stanna hos farmor och farfar tills på fredag iaf, även om jag är "hemma" så åker jag innan hon vaknar på morgonen och kommer hem långt efter att hon har somnat så jag tror hon har det bäst där hon är. Jag ska gosa med henne så mycket det bara går när nästa vecka äntligen är över. Då ska hon få alla pussar och kramar i hela världen och lite till.
Och ännu ett steg bakåt
Jag pratade precis med Silvio. Victor har blivit dunderförkyld så han får vara på BIVA ett tag till och därmed är han kvar i Lund ett ännu längre tag till.
Inte nog med det. Lovisa har börjat fråga efter mamma och pappa. Lilla hjärtat. Jag hade ju hoppats att hon skulle få komma hem nu i helgen, men det kan vi ju glömma. Hon är ju alldeles för liet för att vara borta så länge.
Tänk så bra om jag inte hade haft skola nästa vecka, då hade jag kunnat få hem henne och så hade vi väl fått köra någon slags byteshandel mellan barnen, men nu går ju inte det heller. Hade jag kunnat skippa skolan hade jag gjort det, men gör jag det hamnar jag efter med så mycket att det inte finns en chans att ta igen det i år.
Så jäkla typiskt allting.
Dessutom fick jag idag brev angående lägenhetsrenoveringen. Vi har blivit tilldelade en ersättningslägenhet och det är ju bra, MEN.. Nu har de ändrat sig igen så man får bara en helg på sig att ordna allt. Under den helgen förväntas man att flytta allt man behöver flytta samt flyttstäda sin vanliag lägenhet och leka tetris med alla saker man har. Lycka till med två små barn..
Det dumma är också att vårt förråd är i trappuppgången brevid och där börjar renoveringarna tidigare, vi har alltså ingen tillgång till vårt förråd.. Vi har ju två barnvagnar där som v behöver ibland. Härligt.. Verkligen.. Vår trappuppgång är ju redan överfull med barnvagnar (vår syskonvagn och nån grannes vagn) samt en helsikes massa cyklar.
Nu känns det mesta bara skit och elände.
Inte nog med det. Lovisa har börjat fråga efter mamma och pappa. Lilla hjärtat. Jag hade ju hoppats att hon skulle få komma hem nu i helgen, men det kan vi ju glömma. Hon är ju alldeles för liet för att vara borta så länge.
Tänk så bra om jag inte hade haft skola nästa vecka, då hade jag kunnat få hem henne och så hade vi väl fått köra någon slags byteshandel mellan barnen, men nu går ju inte det heller. Hade jag kunnat skippa skolan hade jag gjort det, men gör jag det hamnar jag efter med så mycket att det inte finns en chans att ta igen det i år.
Så jäkla typiskt allting.
Dessutom fick jag idag brev angående lägenhetsrenoveringen. Vi har blivit tilldelade en ersättningslägenhet och det är ju bra, MEN.. Nu har de ändrat sig igen så man får bara en helg på sig att ordna allt. Under den helgen förväntas man att flytta allt man behöver flytta samt flyttstäda sin vanliag lägenhet och leka tetris med alla saker man har. Lycka till med två små barn..
Det dumma är också att vårt förråd är i trappuppgången brevid och där börjar renoveringarna tidigare, vi har alltså ingen tillgång till vårt förråd.. Vi har ju två barnvagnar där som v behöver ibland. Härligt.. Verkligen.. Vår trappuppgång är ju redan överfull med barnvagnar (vår syskonvagn och nån grannes vagn) samt en helsikes massa cyklar.
Nu känns det mesta bara skit och elände.
Rörig torsdag
I morse när vi gick till BIVA fick vi veta att Victor skulle flyttas ner på avdelningen (67an), vilket också gjordes en stund senare.
Lite mat och en del smärtstillande senare var vi igång.
Dags för EKG. Läkarna tyckte att pulsen var lite för hög, vilket den kan bli om han har lite ont, men nu började det smärtstillande sätta in ordentligt.
Jag gav honom lite alvedon och en syster kom in för att sätta in lite dropp för att få ordning på salterna. Hon hann inte så långt för helt plötsligt var det kräk ÖVERALLT, massvis, helt galet.
Ta upp ledsen Victor, tvätta och försöka lugna ner. Då kommer mer folk eftersom det varnades hos dem om att han hade för hög puls. Eftersom han var upprörd gick också syremättnaden ner. Så fullt ös med syrgas och sedan tappra försök att få honom lugnare så att pulsen kunde gå ner.
Det hände inte.
Så åter igen kom läkarna och det blev nytt EKG. Allt såg bra ut förutom den förhöjda pulsen. Blodtrycket var också bra och syremättnaden stabiliserade sig.
Då gjordes ultraljud för att se om det samlats vätska i hjärtsäcken. Ingenting där heller utan allt såg bra ut. Det gjordes även en röntgen.
Pulsen kan bli något förhöjd efter den här operationen eftersom kroppen har bytt blodomlopp och ska ställa om sig till det nya.
MEN.. pulsen är högre än lite förhöjd.
Det bestämdes att Victor skulle få åka tillbaka till BIVA för observation över natten.
Vi sitter en trappa ner på 67an just nu, jag har paus i pluggandet och Silvio sover.
Imorgon väntar mer bilkörning. Jag ska till tandläkaren igen för att plocka stygnen och polera lite. Känns helt vansinnigt att göra den körningen och om det inte vore för stygnplockning hade jag avbokat den.
Lite mat och en del smärtstillande senare var vi igång.
Dags för EKG. Läkarna tyckte att pulsen var lite för hög, vilket den kan bli om han har lite ont, men nu började det smärtstillande sätta in ordentligt.
Jag gav honom lite alvedon och en syster kom in för att sätta in lite dropp för att få ordning på salterna. Hon hann inte så långt för helt plötsligt var det kräk ÖVERALLT, massvis, helt galet.
Ta upp ledsen Victor, tvätta och försöka lugna ner. Då kommer mer folk eftersom det varnades hos dem om att han hade för hög puls. Eftersom han var upprörd gick också syremättnaden ner. Så fullt ös med syrgas och sedan tappra försök att få honom lugnare så att pulsen kunde gå ner.
Det hände inte.
Så åter igen kom läkarna och det blev nytt EKG. Allt såg bra ut förutom den förhöjda pulsen. Blodtrycket var också bra och syremättnaden stabiliserade sig.
Då gjordes ultraljud för att se om det samlats vätska i hjärtsäcken. Ingenting där heller utan allt såg bra ut. Det gjordes även en röntgen.
Pulsen kan bli något förhöjd efter den här operationen eftersom kroppen har bytt blodomlopp och ska ställa om sig till det nya.
MEN.. pulsen är högre än lite förhöjd.
Det bestämdes att Victor skulle få åka tillbaka till BIVA för observation över natten.
Vi sitter en trappa ner på 67an just nu, jag har paus i pluggandet och Silvio sover.
Imorgon väntar mer bilkörning. Jag ska till tandläkaren igen för att plocka stygnen och polera lite. Känns helt vansinnigt att göra den körningen och om det inte vore för stygnplockning hade jag avbokat den.
Veckan i bilder
Silvio har skött sina uppgifter under min frånvaro och tagit lite kort på Victor. Jag tänkte därför förgylla den något bildfattiga bloggen med en rejäl uppdatering.
Jag kom äntligen ner till Lund idag igen efter sista praktikdagen som även den har varit toppen och lärorik. Victor är fortfarande kvar på BIVA, varför vet vi inte riktigt. Han är pigg och glad, sprattlar för mycket för sitt eget bästa och är gladast om han får sitta upp. Dock stökar syresättningen lite än och några dropp hänger kvar, jag förmodar att de i vanlig ordning vill koppla bort droppen innan han flyttas. Så bara de små detaljerna löser sig så blir det nog ordning, att Victor mår bra efter operationen i övrigt tvekar jag inte en sekund på.
Jag får väl också slänga ut en liten varning då en del av bilderna kan kännas obehagliga med alla slangar och respirator.
1. Lugnet före stormen, i väntrummet till barnröntgen i torsdags morse.
2. På torsdagkvällen efter att CT-röntgen är avklarad och läkaren bestämt sig för att behålla oss.
3. Tisdag eftermiddag efter operationen.
4. En gladskit tidigare idag.
5. Får man bara sitta upp blir livet lite mindre besvärligt.
6. En lycklig mamma får äntligen träffa sin lilla goding igen, dock ser han lite skeptiskt ut ;).
Jag kom äntligen ner till Lund idag igen efter sista praktikdagen som även den har varit toppen och lärorik. Victor är fortfarande kvar på BIVA, varför vet vi inte riktigt. Han är pigg och glad, sprattlar för mycket för sitt eget bästa och är gladast om han får sitta upp. Dock stökar syresättningen lite än och några dropp hänger kvar, jag förmodar att de i vanlig ordning vill koppla bort droppen innan han flyttas. Så bara de små detaljerna löser sig så blir det nog ordning, att Victor mår bra efter operationen i övrigt tvekar jag inte en sekund på.
Jag får väl också slänga ut en liten varning då en del av bilderna kan kännas obehagliga med alla slangar och respirator.
1. Lugnet före stormen, i väntrummet till barnröntgen i torsdags morse.
2. På torsdagkvällen efter att CT-röntgen är avklarad och läkaren bestämt sig för att behålla oss.
3. Tisdag eftermiddag efter operationen.
4. En gladskit tidigare idag.
5. Får man bara sitta upp blir livet lite mindre besvärligt.
6. En lycklig mamma får äntligen träffa sin lilla goding igen, dock ser han lite skeptiskt ut ;).
Ska vi få det lite lugnt nu?
Det blev hela, stora operationen :). Så förhoppningsvis behöver vi inte dra igång den här karusellen än på något år. Det hade ju varit för bra för att vara sant.
Silvio ringde precis för att berätta det då han hälsat på Victor och pratat med personalen.
Victors värden såg också väldigt bra ut, så bra att de förmodligen ska dra både dränet och respiratorn redan ikväll. Det låter ju helt otroligt bra.
Jag hoppas att allt går fortsatt bra och att vi får komma hem snart, hela familjen. Lovisa är visserligen rejält förkyld, men hon hinner väl förhoppningsvis friskna till.
Silvio ringde precis för att berätta det då han hälsat på Victor och pratat med personalen.
Victors värden såg också väldigt bra ut, så bra att de förmodligen ska dra både dränet och respiratorn redan ikväll. Det låter ju helt otroligt bra.
Jag hoppas att allt går fortsatt bra och att vi får komma hem snart, hela familjen. Lovisa är visserligen rejält förkyld, men hon hinner väl förhoppningsvis friskna till.
Andas ut
Operationen har gått bra.
Silvio ska till BIVA om en timme och pussa massvis på Victor från mig.
Min praktik idag var på dosapoteket. Intressant ställe på sitt lilla vis. Eftersom det inte fanns så värst mycket att göra fick jag och min käre klasskamrat David sluta redan vid lunch. Egentligen skulle det vara heldag, men efter att ha sett allt som fanns att se kändes det onödigt att vara där mer.
Skönt tyckte jag.
Vi snackade också lite om nästa veckas tenta, ingen av oss har väl pluggat särskilt mycket, jag har ju varit upptagen med annat och David hade försökt hålla igång med kemin.
Men det känns ok ändå. Jag fattar ju allting, men måste nöta in alla termer och detaljer.
Silvio ska till BIVA om en timme och pussa massvis på Victor från mig.
Min praktik idag var på dosapoteket. Intressant ställe på sitt lilla vis. Eftersom det inte fanns så värst mycket att göra fick jag och min käre klasskamrat David sluta redan vid lunch. Egentligen skulle det vara heldag, men efter att ha sett allt som fanns att se kändes det onödigt att vara där mer.
Skönt tyckte jag.
Vi snackade också lite om nästa veckas tenta, ingen av oss har väl pluggat särskilt mycket, jag har ju varit upptagen med annat och David hade försökt hålla igång med kemin.
Men det känns ok ändå. Jag fattar ju allting, men måste nöta in alla termer och detaljer.
Skoj skoj
Idag hade jag första praktikdagen. Jag fick hänga på receptsidan, väldigt lärorikt. Men nu känns tre år som en evighet, jag vill ju jobba NU!
Snacka om att jag idag har fått förståelse för en massa saker som alltid har verkat krångliga på apoteket.
Äh, finns väl inte så mycket mer att säga egentligen om dagen. Här hemma är det iskallt.. och tyst :'(
Imorgon ska Victor opereras och nu efter att Silvio har pratat med kirurgen så blir det med 95% säkerhet att han får göra hela den stora operationen och slippa den där jäkla shunten. Det måste ju vara positivt.
Hoppas att allt går bra imorgon.
Snacka om att jag idag har fått förståelse för en massa saker som alltid har verkat krångliga på apoteket.
Äh, finns väl inte så mycket mer att säga egentligen om dagen. Här hemma är det iskallt.. och tyst :'(
Imorgon ska Victor opereras och nu efter att Silvio har pratat med kirurgen så blir det med 95% säkerhet att han får göra hela den stora operationen och slippa den där jäkla shunten. Det måste ju vara positivt.
Hoppas att allt går bra imorgon.
Hemma ett par dagar
Tur att jag kollade min kalender igår, det var visst måndag-onsdag det var praktik. Så nu är jag hemma efter att ha kört bil ännu en gång. Pust.
De här dagarna passar ju faktiskt bättre, imorgon är ju ännu en lugn dag på sjukhuset, tisdag operation och på onsdag kommer han förhoppninsgvis ner på avdelningen igen om allt går bra och då kommer ju jag också dit.
Idag har det inte hänr så mycket. Vi tog en liten tur på stan, Lund har dock inte så värst mycket söndagsöppet, men vi gick till Åhléns för att köpa lite strumpor och efter det blev det ännu en vända till leksaksaffären och inköp av ett par spel att fördriva tiden med.
Victor är på sitt allra charmigaste humör och ser ut som en hel sol så fort någon annan än jag eller Silvio är i närheten, sötungen så han är stor favorit på avdelningen just nu. Nu hoppas vi bara på att hans lilla släng av någon slags infektion går ner till tisdag. Vet inte riktigt vad han har, men blodprovet igår visade ett värde på 28 (vet inte vad man mäter.. man aja) så han fick antibiotika, på kvällskvisten var han lite febrig. Det märktes inte på honom så just det kan vara tänder kanske, han är ganska lös i magen, dreglar och tuggar hysteriskt på allt han kommer över.
Hursom, idag valde de att köra på med lite tuffare antibitika så nu får han det direkt i blodet istället, hoppas att det hjälper.
Nu tänkte jag försöka sova lite så jag orkar med allt nytt imorgon. Jag ska börja med att vara på det apoteket som är vid sjukhuset, på tisdag ska jag vara på dosapoteket och på onsdag på det som är i linnégallerian. Spännande! Eller så blir jag avskräckt och byter inriktning i livet ;)
De här dagarna passar ju faktiskt bättre, imorgon är ju ännu en lugn dag på sjukhuset, tisdag operation och på onsdag kommer han förhoppninsgvis ner på avdelningen igen om allt går bra och då kommer ju jag också dit.
Idag har det inte hänr så mycket. Vi tog en liten tur på stan, Lund har dock inte så värst mycket söndagsöppet, men vi gick till Åhléns för att köpa lite strumpor och efter det blev det ännu en vända till leksaksaffären och inköp av ett par spel att fördriva tiden med.
Victor är på sitt allra charmigaste humör och ser ut som en hel sol så fort någon annan än jag eller Silvio är i närheten, sötungen så han är stor favorit på avdelningen just nu. Nu hoppas vi bara på att hans lilla släng av någon slags infektion går ner till tisdag. Vet inte riktigt vad han har, men blodprovet igår visade ett värde på 28 (vet inte vad man mäter.. man aja) så han fick antibiotika, på kvällskvisten var han lite febrig. Det märktes inte på honom så just det kan vara tänder kanske, han är ganska lös i magen, dreglar och tuggar hysteriskt på allt han kommer över.
Hursom, idag valde de att köra på med lite tuffare antibitika så nu får han det direkt i blodet istället, hoppas att det hjälper.
Nu tänkte jag försöka sova lite så jag orkar med allt nytt imorgon. Jag ska börja med att vara på det apoteket som är vid sjukhuset, på tisdag ska jag vara på dosapoteket och på onsdag på det som är i linnégallerian. Spännande! Eller så blir jag avskräckt och byter inriktning i livet ;)
Regn och rusk
Hösten har verkligen kommit till Lund, det både regnar och blåser på tvären. Riktigt ruggigt. Vid ronden tyckte läkaren att vi inte nödvändigtvis måste vara på sjukhuset hela tiden utan om vi ville kunde vi gå ut en runda. Vi tog honom på orden och gav oss ner på stan.
Först gick vi till leksaksaffären, dels har de världens bästa leksaksaffär i Lund, där finns allt. Verkligen allt, de har vanliga babysaker också som vagnar, bilstolar etc.
Vi var egentligen ute efter ett spel eller så till oss stora så vi kan slå ihjäl lite tid. Det blev något som kallades Risk express, en väldigt komprimerad version av Risk. Inte särskilt roligt, men det duger. Victor fick en stor, mjuk kloss med lite aktiviteter på.
Nästa anhalt var nästa "leksaksaffär", Akademibokhandeln. Det blev lite smått och gott för oss båda där.
Slutligen gick vi till saluhallen för att köpa lite gott till kvällen, det blev skinka, salami och lammstek från charken och lite antipasti och bröd. Kanon kvällsmat.
Nu ska jag bara ta mig en dusch. Min borste låg på sjukhuset i morse och jag ville inte tvätta håret utan att kunna trassla ut det så jag ska tvätta bort stripigheten nu :).
Först gick vi till leksaksaffären, dels har de världens bästa leksaksaffär i Lund, där finns allt. Verkligen allt, de har vanliga babysaker också som vagnar, bilstolar etc.
Vi var egentligen ute efter ett spel eller så till oss stora så vi kan slå ihjäl lite tid. Det blev något som kallades Risk express, en väldigt komprimerad version av Risk. Inte särskilt roligt, men det duger. Victor fick en stor, mjuk kloss med lite aktiviteter på.
Nästa anhalt var nästa "leksaksaffär", Akademibokhandeln. Det blev lite smått och gott för oss båda där.
Slutligen gick vi till saluhallen för att köpa lite gott till kvällen, det blev skinka, salami och lammstek från charken och lite antipasti och bröd. Kanon kvällsmat.
Nu ska jag bara ta mig en dusch. Min borste låg på sjukhuset i morse och jag ville inte tvätta håret utan att kunna trassla ut det så jag ska tvätta bort stripigheten nu :).
Den längre uppdateringen
Sådärja. Nu har jag kört land och rike runt och är inte längre lika jäktad så nu blir det en mer logisk uppdateringen.
Jo, igår körde vi ju igenom alla undersökningar. Läkaren hade redan påtalat att hon inte var riktigt nöjd med blåsljudet och undrade om de i Växjö verkligen hade hört det som det ska låta. Nåja. Ganska snabbt kom svaren från CT-röntgen och det visade sig att shunten börjar sluta sig igen i ena änden.
Och eftersom den började göra det fick vi inte åka hem eftersom den behöver hållas under koll. Victor får också lite rejälare blodförtunnande i spruta två gånger per dag och operation är planerad till tisdag om det går att få in i schemat.
Operationen ja. Det är inte säkert att de kan göra hela den planerade operationen. De ska börja med att vidga lungvenen, sen är det ju meningen att det ska bli någon liten skojig förbindelse med någon annan ven, men de är inte säkra på att den vuxit till sig ordentligt så det kan bli ytterligare en shunt. Puh. Hur många operationer ska den lille kraken behöva gå igenom? Det "normala" är ju tre operationer.
Till problem två. De är vansinnigt rädda för svininfluensa. Med all rätt med tanke på patienterna, men det medför att inga syskon får besöka avdelningen. Krånligt och bra va?
Så igår ringde Silvio sina föräldrar för att se om jag kunde komma med Lovisa idag. Det gick bra. TACK! Det blev ett ganska späckat schema idag. Silvio och Lovisa tog tåget ner i morse. Vi fick sedan träffas utanför avdeningen och bytte där barn.
Jag och Lovisa for hem till Växjö. Eftersom vi var så sena tänkte jag att vi lika gärna kunde äta på donken. Inte bra egentligen, men vafan. Det mättar för stunden. Jag tog upp Lovisa i famnen och vi ställer oss i kö. Jag känner att det blir väldigt varmt på min mage, vilket man kan känna om hon kissar. Sen blir det väldigt blött och det rinner om ungen. Så vi gick till bilen igen. Av med brallorna och på med ny blöja. Drive in istället. Jag beställde en Mc Feast till mig och fick en... Mc Chicken.. intressant. Sen beställde jag bara fruktpåse som tillbehör till Lovisa, men fick.. pommes (en friktpåse ingår alltid som efterrätt, men jag tänkte att det är lika bra med bara frukt). Nåja, orka ändra.. Styrde kosan mot Söder för att hämta mina beställda lammkotletter (nu ligger 2,5 kg i frysen i en förpackning, kände inte att jag hann dela upp.. :/).
Väl hemma var det till att packa allt Lovisa kanske behöver, och packa till Silvio för det orkade han visst inte göra själv.. Jäkla karl, han kunde väl knåpat ihop en packning jag skulle ta med mig. Nu får han skylla sig själv om saker fattas.
In i bilen igen, vid det här laget var inte Lovisa så värst sugen på mer bilåkning så de följande tre timmarna var oändligt sega.
Framme hos Silvios föräldrar. Lastar av Lovisa, som blir JÄTTEledsen, hon klamrar sig fast allt hon kan vid mig och bara gråter. Lilla hjärtat. Hon lugnade sig dock och var riktigt glad när hon insåg att jag stannade (vill inte tänka på hennes besvikelse imorgon). Till middag fick vi gnocci *tummen upp* och jag har med mig ett rejält lass till Silvio. Jag åkte efter att Lovisa gått och lagt sig.
Styrde kosan mot Göteborg för att ta motorvägen ner, strax innan Alingsås (jag har kört i typ 30 min) känns det som att jag inte kan vara vaken en sekund till.. Känslan håller i sig i ungefär 35 mil till.
Det känns så himla fel att behöva lämna bort Lovisa, hon är så extremt mammig och pappig och lillebrorig just nu och blir så ledsen för minsta lilla. Samtidigt ska jag ha praktik tisdag-torsdag nästa vecka och det krockar med Victors operation så jag har megadåligt samvete för det. Problemet är bara att jag kan inte halka efter mer i skolan, det går inte. Jag får försöka förlika mig med att Victor har det jättebra med sin pappa och Lovisa har det toppen hos farmor och farfar, de har ju en vov-vov där till den lilla damens stora förtjusning.
Dessutom hörde jag att det skulle fikas hos faster på söndag ;)
Nu har jag nog varvat ner så nu ska jag sova ett par timmar..
Jo, igår körde vi ju igenom alla undersökningar. Läkaren hade redan påtalat att hon inte var riktigt nöjd med blåsljudet och undrade om de i Växjö verkligen hade hört det som det ska låta. Nåja. Ganska snabbt kom svaren från CT-röntgen och det visade sig att shunten börjar sluta sig igen i ena änden.
Och eftersom den började göra det fick vi inte åka hem eftersom den behöver hållas under koll. Victor får också lite rejälare blodförtunnande i spruta två gånger per dag och operation är planerad till tisdag om det går att få in i schemat.
Operationen ja. Det är inte säkert att de kan göra hela den planerade operationen. De ska börja med att vidga lungvenen, sen är det ju meningen att det ska bli någon liten skojig förbindelse med någon annan ven, men de är inte säkra på att den vuxit till sig ordentligt så det kan bli ytterligare en shunt. Puh. Hur många operationer ska den lille kraken behöva gå igenom? Det "normala" är ju tre operationer.
Till problem två. De är vansinnigt rädda för svininfluensa. Med all rätt med tanke på patienterna, men det medför att inga syskon får besöka avdelningen. Krånligt och bra va?
Så igår ringde Silvio sina föräldrar för att se om jag kunde komma med Lovisa idag. Det gick bra. TACK! Det blev ett ganska späckat schema idag. Silvio och Lovisa tog tåget ner i morse. Vi fick sedan träffas utanför avdeningen och bytte där barn.
Jag och Lovisa for hem till Växjö. Eftersom vi var så sena tänkte jag att vi lika gärna kunde äta på donken. Inte bra egentligen, men vafan. Det mättar för stunden. Jag tog upp Lovisa i famnen och vi ställer oss i kö. Jag känner att det blir väldigt varmt på min mage, vilket man kan känna om hon kissar. Sen blir det väldigt blött och det rinner om ungen. Så vi gick till bilen igen. Av med brallorna och på med ny blöja. Drive in istället. Jag beställde en Mc Feast till mig och fick en... Mc Chicken.. intressant. Sen beställde jag bara fruktpåse som tillbehör till Lovisa, men fick.. pommes (en friktpåse ingår alltid som efterrätt, men jag tänkte att det är lika bra med bara frukt). Nåja, orka ändra.. Styrde kosan mot Söder för att hämta mina beställda lammkotletter (nu ligger 2,5 kg i frysen i en förpackning, kände inte att jag hann dela upp.. :/).
Väl hemma var det till att packa allt Lovisa kanske behöver, och packa till Silvio för det orkade han visst inte göra själv.. Jäkla karl, han kunde väl knåpat ihop en packning jag skulle ta med mig. Nu får han skylla sig själv om saker fattas.
In i bilen igen, vid det här laget var inte Lovisa så värst sugen på mer bilåkning så de följande tre timmarna var oändligt sega.
Framme hos Silvios föräldrar. Lastar av Lovisa, som blir JÄTTEledsen, hon klamrar sig fast allt hon kan vid mig och bara gråter. Lilla hjärtat. Hon lugnade sig dock och var riktigt glad när hon insåg att jag stannade (vill inte tänka på hennes besvikelse imorgon). Till middag fick vi gnocci *tummen upp* och jag har med mig ett rejält lass till Silvio. Jag åkte efter att Lovisa gått och lagt sig.
Styrde kosan mot Göteborg för att ta motorvägen ner, strax innan Alingsås (jag har kört i typ 30 min) känns det som att jag inte kan vara vaken en sekund till.. Känslan håller i sig i ungefär 35 mil till.
Det känns så himla fel att behöva lämna bort Lovisa, hon är så extremt mammig och pappig och lillebrorig just nu och blir så ledsen för minsta lilla. Samtidigt ska jag ha praktik tisdag-torsdag nästa vecka och det krockar med Victors operation så jag har megadåligt samvete för det. Problemet är bara att jag kan inte halka efter mer i skolan, det går inte. Jag får försöka förlika mig med att Victor har det jättebra med sin pappa och Lovisa har det toppen hos farmor och farfar, de har ju en vov-vov där till den lilla damens stora förtjusning.
Dessutom hörde jag att det skulle fikas hos faster på söndag ;)
Nu har jag nog varvat ner så nu ska jag sova ett par timmar..
Kortaste uppdateringen
Victor är kvar i Lund, operation på tisdag.
Jag ska bara pack aihop lietoch skjutsa Lovisa till farmor och farfar.
Jag ska bara pack aihop lietoch skjutsa Lovisa till farmor och farfar.
Man vänjer sig nog aldrig
Dagen har hittils varit ganska jobbig. Efter frukost började vi med en vända för lungröntgen. Det gick visserligen smidigt. Sen gick vi ner till 67an för vidare undersökningar. Först EKG, som gick bra och sedan ultraljud som var lite knivigare då Victor inte alls tyckte att det var det minsta roligt att ligga still, men det blev bra till sist. Läkaren fick se vad hon ville se.
Något senare kom läkaren tillbaka och ville lyssna lite mer på shunten, hon tyckte inte att det var något bra blåsljud i den utan oroade sig för att den kanske börjar stängas. Och vad som händer så har vi ju fått uppleva mer än nog av.
Nåja, Victor sov gott ett par timmar innan han kom på att han började bli hungrig, då blev han ganska gnällig så det blev lååååånga promenader i korridorerna innan det var dags att bege sig. Jag fick följa med in till röntgen och vara med under sövningen. Det gick jättebra, han satt i mitt knä och tyckte att alla saker var så spännande och lekte lite medhjälpare till läkaren, men till sist tog drogerna vid och han somnade. Lilla hjärtat.
Efter det gick jag ner till Pressbyrån och köpte äcklig sushi, ja den var faktiskt äcklig, riset var helt hårt. Nu sitter jag på hotellrummet i väntan på att de ska ringa från sjukhuset.
Något senare kom läkaren tillbaka och ville lyssna lite mer på shunten, hon tyckte inte att det var något bra blåsljud i den utan oroade sig för att den kanske börjar stängas. Och vad som händer så har vi ju fått uppleva mer än nog av.
Nåja, Victor sov gott ett par timmar innan han kom på att han började bli hungrig, då blev han ganska gnällig så det blev lååååånga promenader i korridorerna innan det var dags att bege sig. Jag fick följa med in till röntgen och vara med under sövningen. Det gick jättebra, han satt i mitt knä och tyckte att alla saker var så spännande och lekte lite medhjälpare till läkaren, men till sist tog drogerna vid och han somnade. Lilla hjärtat.
Efter det gick jag ner till Pressbyrån och köpte äcklig sushi, ja den var faktiskt äcklig, riset var helt hårt. Nu sitter jag på hotellrummet i väntan på att de ska ringa från sjukhuset.
