Tröttnade lite på de där varje dag grejerna för de var rätt repetetiva.. så jag avslutar helt enkelt..Lista ärsligt stulen från Nina



Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Kände mig outsägligt fattig så jag fick tigga lite pangar hos Arbete och Välfärd, inte det roligaste.

Vilka länder besökte du? 
Sverige.. eller det är väl inte besök om man bor där? ;)

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? 
Fast jobb!

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 
Ehmm.. skulle väl vara 4 oktober möjligen då Victor opererades.

Vad är det bästa som hänt dig år 2010? 
Att jag fick någon form av jobb och att Victor opererades.

Största misstaget? 
Jag gör väl aldrig misstag ;)

Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Inte värre än lite förkylningar och magsjuka.

Bästa köpet? 
Har knappt köpt något på grund av fattigt år, menn ya expansionen till WoW var rolig.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Kläder till barnen, egentligen mat, men det är ju ännu mindre roligt att skriva.

Vilken var din favorittrend? 
Oh, jag har varit pinsamt otrendig i år, men tyckte att det var skönt att leggins fick vara med ett varv till.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? 
Har knappt lyssnat på musik så det saknas bestående minnen.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Mest ledsnare på grund av den ständiga pengabristen och allt negativt det medför, men i det stora hela är jag en glad skit.

Har du förändrats mycket? 
Fysiskt möjligen då några försvunna kilon har resulterat i ett par storlekar mindre kläder.

Vilket plagg använde du mest? 
Leggins och långtröja/klänning. Fast kanske allra mest morgonrock ;)

Blev du kär i år?
Nej, det hade nog inte varit så populärt ;)

Favoritprogram på tv? 
Enda jag nästan har lyckats följa är Idol, men det gör ju det inte till favorit. Har garvat läppen av mig åt Bartenderskolan.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? 
Nej, det är inte någons om har lyckats skita i det blå skåpet i år.

Bästa boken du läste i år?
Vet inte, har läst många bra böcker, men största överraskningen var nog Alex Schulmans Skynda att älska som överraskade med att vara en väldigt fin bok om hans pappa. Vad jag tycker om Herr S i övrig landar mest på något slags tomteplan.

Något du önskade dig och fick? 
Jobb, om än inte fast så ändå en inkomst.

Något du önskade dig men inte fick? 
Oja, fast jobb såklart och mitt bröllop, men det går fler tåg.

Årets bästa film? 
Enda hela filmen jag sett i år är Sagan om de två tornen och den kan ju inte kvala in som ny på något vis. Helt klart ett dåligt filmår.

Ett uttryck du missbrukat 2010: 
Helvete

Något som du irriterat dig på under året? 
Pengabristen, det gör livet så begränsat.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010? 
Sov och spelade WoW, ungefär i den ordningen.

De bästa nya människorna du träffade? 
Har inte träffast så värst mycket nytt folk, lite nya jobbarkompisar mest, men de är ju på jobbet.

Favoritmånad? 
Oktober, trots att vi var i Lund och allt var jobbigt så var det bra. Fint höstväder och opererad Victor.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Behöver jag upprepa det där med fast jobb?


Sammanfattning:
Ett väldigt konstigt år på många sätt, mest dåligt med pengabristen som inträdde lagom till sommaren, men det har ändå varit ett bra år. Det har varit skönt att Victor äntligen är färdig opererad, han har blivit en helt ny kille som numera har en kropp som orkar med viljan.
Hösten i övrigt har mest varit jobbfokuserad och det har varit väldigt gött.

Verkligen. En sak som irriterar mig ganska mycket just nu, men som kanske ingår i kategorin I-landsproblem är dubbelstorlekar på barnkläder. Vem kom på något så dumt? Det gör inte att man kan ha kläderna längre perioder och just nu gör det att jag knappt kan köpa kläder till barnen.

För att ta Lovisa, hon är 101, 7 cm. Kläder i storlek 104 passar toppenbra på henne. Men är det någon som tror att det finns särskilt många tröjor i storlek 104? Byxor finns. Tröjorna är 98/104, alltså redan för små. Nästa storlek är då 110/116, hon kan ju simträna i dem. Jag vill bara ha helt vanlig 104. Det kanske finns, men jag har inte råd att köpa lite dyrare kläder, tycker dessutom att det är onödigt till barn som växer som ogräs.

Victor då. Han behöver 92 i storlek, kan ha även 98 i tröjor. De som är i dubbelstorlek är 86/92, de är för små särskilt som han har lååång överkropp med korta ben och sen är han alldeles rund. Så samma problem där. 98/104 blir lite väl stort på honom.

Suck och pust. Till bebisar fanns det ju bättre med storlekar, det var bara KappAhl som envisades med dubbelstorlekar.

Nu känns det lite bättre igen. Fick för en stund sen ett samtal från mitt jobb där de undrade om jag ville jobba i Ljungby igen. Vill och vill, men det är ett jobb och det är det viktigaste. Det blir nattjobb dessutom så det är ju bra lönemässigt. Jag oroade mig lite för att jag nog inte har någon bil då, men det var fler som skulle jobba så att vi kunde samåka.

Bilen ja, den ska ju egentligen besiktigas innan årsskiftet, men det är så många fel på den så den kommer inte att gå igenom så jag har bestämt mig för att ställa av den istället. Sen får jag se hur det ser ut jobbmässigt, om det är vettigt att laga bilen eller sälja den och köpa en annan. Det får tiden utvisa.

Nu har Lovisa bytt avdelning på riktigt på dagis, hon har fått ny hylla i sitt nya kapprum så nu delar hon kapprum med Victor. Hon var lite förvirrad över det i morse och ville inte lämna ifrån sig nappen. Lovisa tycker att förändringar är lite jobbiga så det var nog inte så roligt för henne även om inskolningen till nya avdelningen gått bra, hon är ju ändå van sen innan med att vara där. Efter sommaren blir det ju storflytt till mellantorget så då blir det ju större omställning.

Och det rev vi av idag. Mamma, hennes sambo och min lillebror kom på besök idag. Med sig hade de även mammas nya hund. Barnen hade sett fram emot hundmötet ett tag. På slutet tyckte Lovisa att hunden var rolig, men Victor var tråkigt nog lite rädd för den.
Barnen fick fina julklappar. Av mamma fick de kläder, mycket välbehövligt. Av brorsan fick Victor ännu en hund som han genast gillade, Lovisa fick Pippipussel och tillsammans fick de en doktorväska, mycket uppskattad även den.
Det har varit en alldeles utomordentlig jul.

Jag däremot inser att jag har varit väldigt seg på att blogga, men det finns verkligen inte så mycket att skriva om så jag ligger lite lågt tills inspirationen kommer tillbaka.

Vi har haft en väldigt lugn och skön julafton, bortsett från lite väl sockerstinna barn, men det hör väl ändå till. Igår fixade jag köttbullar och skinka, det är ju ändå de jobbigaste bitarna. Vi slog även in barnens julklappar, jag försökte vara lite pedagogisk och satte bilder på barnen på paketen istället för adresslappar. Det funkade faktiskt.

När vi vaknade i morse fick barnen en Pippifilm i adventskalendern så att de hade lite att titta på medan allt annat skulle fixas, typ göra Jansson och revben.
Vi åt massa god mat, mest jag och Silvio, barnen hade mest ätit godis och Lovisa försökte hävda att allt smakade usch. Efter maten skulle vi se på Trolltyg i tomteskogen.. jag och Victor somnade halvvägs och sov ett par timmar. 

Något försenad julklappasöppning eftersom jag och Victor sov. Victor var på urdåligt humör och ville minsann inte alls ha några paket, han blev jättearg och ledsen när vi försökte ge honom. Lovisa blev superglad för sin gunghäst. Vi lockade Victor till att öppna ett paket och han älskade innehållet på en gång, ett garage med en massa bilar. Lite annat blev det ju också, det var böcker, duplo och ett barndatorspel.

Eftersom vi inte hade någon tomte berättade vi för Lovisa igår när hon skulle lägga sig att tomten kommer under natten och lägger julklappar under granen så det var bäst att hon sov ordentligt så att tomten vågade sig hit. Hennes kontring på det var att det "kommer en farbror imorgon" :).

Nu blir det lite taktikvila innan vi drar igång julfirandet igen på söndag. 

Nu är sista natten jobbad. Det känns jobbigt. Hur trött jag än är och hur enformigt arbetet än kan vara mellan varven gör jag ändå mycket, mycket hellre än att vara arbetslös. Det är så skönt att slippa oroa sig för om man kommer få några pengar.
Jag får väl se vad som händer i januari, har fått en del indikationer på att det kan vara aktuellt att få komma tillbaka då så jag håller tummar och tår.

Idag väntar lite sömn sen tar vi jullov på riktigt så barnen ska vara hemma några dagar. Ska försöka få till lite julgodis ikväll om jag hinner och orkar annars får det bli imorgon.

Det finns mycket som upprör mig. Mest är det när någon blir örättvist eller felaktigt behandlad på ett eller annat sätt, då går jag fullkomligt i taket. Jag försöker dock att inte uppröras allt för mycket och lägga energi på att bli upprörd över småsaker som egentligen inte spelar någon roll, det tar bara en massa energi. Man får lägga bakom sig och gå vidare.

Eftersom mitt förra ögonblick var lite sorgligt och jobbigt ska jag försöka hitta något som är lite mera glatt.

Egentligen finns det många små ögonblick varje dag, de där när barnen gör något alldeles jättefint och jag bara smälter. Även om det är svårt att tro för det mesta så kan de samsas ibland och när de samsas gör de det riktigt bra. De kan vara otroligt gulliga och hjäpsamma mot varandra. Lovisa är väldigt omtänksam om sin lillebror och det är ofta hon smiter in på hans avdelning på dagis för att hon vill träffa honom lite. Alla sånna små saker älskar jag.

Den här månaden har ända fram tills nu bestått av jobb. Mycket jobb.

Utöver det har jag hunnit bli 30 och jag har hunnit förbanna snön för första gången i mitt liv. Jag som älskar vinter och snö, nu har jag fått nog. Det blev för mycket på en gång och det stora problemet har egentligen varit dåligt skött snöröjning.
Nu är det dags att blicka framåt och helgen kommer att ägnas åt diverse julfirande. På julafton blir det bara vi i familjen som myser och på söndag kommer mamma, hennes sambo och min bror på julfirande.

I övrigt ska jag försöka få till en besiktningstid på bilen för att se på hur många punkter den underkänns och därefter avgöra om jag ska göra mig av med den eller om den får hänga med ett tag till. Enda fördelen jag kan se med den är att den faktiskt går bra *peppar peppar*.

Det har gått alldeles för snabbt nu igen. Jag hinner inte med i svängarna.

I eftermiddag/kväll var jag på en ytterst trevlig middag med casinot. Vi var på ett ställe mest känt för fyllepizza. Jag var positivt överraskad efter att ha ätit deras libanesiska plockmat. Väldigt gott faktiskt! Och då lyckades jag ändå bara få i mig förrätten, vilken var väldigt mäktig så det blev inte så mycket mer än så.
Med en kartong Marianne och en flaska mousserande åkte jag hem. Fick även reda på en sak som motiverar mig till att jobba lite under året som kommer :).

Nu dags för jobb..kommer väl somna, är alldeles för trött.

Ingenting egentligen. Det är bara trist att ångra sig för det går ju ändå inte att låta gjort vara ogjort. Dock kan jag väl säga att jag borde vara lite bättre på att ta tillvara på tillfällen.

Säkerligen var det någon gång när jag var liten och fick något jag verkligen önskade mig, men det är inget jag kommer ihåg nu. När jag fyllde 25 hade jag en jädrans skoj fest med massa kompisar så det får väl bli den.

Har egentligen massvis av minnen med många favoriter, men ska jag välja det absolut bästa måste det ju ändå bli när Lovisa föddes. Jag kanske inte tyckte att det var så himla skoj just då, men såhär i efterhand vad det inte så dumt.

Inträffade i Alstermo av alla ställen. Mer finns väl egentligen inte att säga om det hela ;).

När jag vaknade såg jag att jag hade fått ett sms med en uppmaning att gå till kontoret (för bemanningsföretaget jag jobbar för). Hade ingen aning om vad det handlade om, men blev snabbt varse.. vi slutar nästa vecka. Uppdraget är över. Eventuellt kan det bli aktuellt igen i januari, men det känns ju ändå sjukt motigt nu. Jag vill ju jobba. Får se hur det blir helt enkelt. Såg att det fanns ett annat jobb att söka på jobbet så jag gjorde det, inte för att jag har alla kvalifikationer, inte oficiellt iaf..

Jag svarade ju nyss på det.. men, men. Dagens klädsel, den privata består idag av mörkgråa plyschmysbrallor, en ljusturkos t-shirt och en beige kofta. Välmatchat och propert så det förslår ;). Tur att det bara är familjen som behöver se mig ;).

Sicken tråkig rubrik, idag igen. Jag menar kom igen, hur roliga är mina veckor? Jag jobbar, sover och äter. Idag var jag visserligen på sjukhuset på morgonen, bara för att jag faktiskt var där i god tid gick det snabbt och smidigt och vi hade lite tid att slå ihjäl innan det var dags för dagis. Ny provtagning på måndag igen.
Annars är väl veckans stora skräll på fredag då jag fyller år. Ingen som kommer gå till hisorien som någon rolig dag, kanske bara för Silvio som är extremt skadeglad.

Det går fort med helg, inte allt för många timmar kvar tills det är dags att åka till jobbet igen. Silvio har blivit sjuk, kanske inte så konstigt eftersom barnen, i synnerhet Victor, är ganksa så förkylda.
Igår åkte jag och Lovisa till Citygross för att bunka upp med lite blöjor och välling. Det var galet mycket folk där igen, man får köa för att få en parkeringsplats. Förr har jag ju alltid åkt och handlat på en vardag och då är det ju lite lugnare, men nu hinns det inte riktigt.
För att göra något roligt idag så satte vi upp granen. Behöver jag ens säga hur många gånger barnen har varit där och försökt plocka bort kulorna? Det blir ett evigt passande till det är dags att ta ner den igen.

För Victor går det bra, vi har påbörjat processen med att sätta ut mediciner och började med Kaptoprilen. Den har han för att sänka pulsen. Vi har nu tagit bort en av de tre doserna han har per dag. Det ska trappas ner ytterligare och sen görs ultraljud och utvärdering. Om det se bra ut är det sen dags att trappa ner på Impugan som är vätskedrivande.
Blodförtunnande kommer han aldrig att bli av med, det ska han alltid ha, men på sikt ska han byta tillbaka till Trombyl istället för Waran som han har nu. Det är pga att han äter Waran vi måste ta så många prover på honom hela tiden då han ska hålla sig inom vissa värden för hur långsamt blodet koagulerar och det ändras på eget bevåg om han får en infektion eller så. Mycket krångel, men det får det ju vara värt.

I min handväska ligger det nog mest en samling kvitton och nyckeln till tanklocket. Fördelen med vinter är att man inte behöver handväska utan kan lägga allt i jackfickorna. Så jag får väl förmoda att jackfickorna är min handväska. Det jag har med mig är telefon, nycklar, kortetui och astmamedicin. Mer behöver jag inte för att klara livet för tillfället.

Ja, det blir ju lite svårt att skriva om mina syskon då jag bara har ett, men han kanske har en släng av multipel personlighet så då går det bra ;).

Min bror alltså. Jocke bus. Det var så han kallades när han var liten. Han är tre år yngre än mig. I fyra år levde vi ihop sen separerade våra föräldrar så Joakim flyttade med mamma och jag stannade kvar hos pappa. På så sätt kanske vi har missat en hel del av det där med att vara syskon. Vi sågs nästan varje helg så jag ofta cyklade dit för att jag ville leka med Joakim, men det är ändå skillnad när man inte delar vardagen, det är skillnad att ha två helt olika liv med två helt olika familjer. När jag var 16 flyttade jag till mamma så då var vi i samma familj igen, men alla åren vi varit isär gjorde väl sitt till.
Jag och min bror då. När vi var yngre var vi väldigt nära och kunde prata om allt, å andra sidan slogs vi som vettvillingar också. Idag har vi inte ett så värst nära förhållande utan det blir mest prat om allmäna saker. Vi är så otroligt olika, men ändå så lika. Humöret är detsamma, tack och lov har det blivit till det bättre på äldre dar, stubinen ryker inte lika snabbt.
Joakim är en tvättäkta datornörd. Sen han köpte sin första dator har han varit totalt fast. Mycket av hans liv pågår genom datorn där han kan hänga med sina vänner. För övrigt bor han kvar hemma i hålan, men i egen lägenhet, jobbar och sliter.. och sitter vid datorn ;).

Sen är ju brorsan väldigt bra när man behöver nya datordelar för det han tycker är gammal skit är riktigt bra grejer till mig ;).

Igen.

I morse skulle jag med Victor till sjukhuset för att ta ett prov. Jag lyckades inte hålla mig vaken innan det var dags att gå så jag tog en tupplur på soffan, som tur var hade jag ställt klockan innan. Det gick smidigt på sjukhuset, mest för att Victor har lärt sig att trängas. Vi tog en kölapp i vanlig ordning, men när Victor såg sin favoritprovtagare stegade han in med lappen i högsta hugg, som tur var var personalen med på noterna så vi fick gå före.
Väl hemma igen sov jag tills det var dags att hämta busungarna. Kvällen har varit lugn med en massa datorspelande, men nu är det dags att sova tror jag bestämt.

STORT GRATTIS till Sofia som fick sina små tjejer idag :)

Verkligen tråkig rubrik. Mina klädval är inget roliga numera. Eller mest kanske för att jag är inne i jobbsvängen.
Så dagens roliga klädsel började på morgonen med svarta arbetsbyxor, ni vet sånna där illasittande med en massa fickor på. Det hela var välmatchat med en beige t-shirt och en svart fleecejacka. När jag sedan skulle ut byttes byxorna mot ett par svarta manchesterbyxor. Stilfullt så det förslår, särskilt eftersom byxorna är på tok för stora numera.

Nu har jag betat av alla dagar jag har missat. Jag har inte haft så värst mycket ork den här veckan. Att gå med barnen till dagis har totalkraschat min sömn och jag känner mig mest som en zombie.

Igår var jag på lärandecafé igen, lika givande som alltid även om vi hade lite lättsammare diskussioner igår. Jag fick även en liten present som en liten för tidig födelsedagspresent, otroligt gulligt och jag blev jätteglad för gesten.

Idag hade Victor varit lite hängig på dagis, men ingen feber *peppar peppar*. Nu verkar han ganska pigg och glad så vi får se hur han mår imorgon.

Gårdagen var för övrigt positiv i ett annat avseende, Victor klämde till med 100% syresättning. Bättre än så kan inget bli och jag är strålande glad över det.

Knasig kategori det här. För har ingen fast tro. Jag tror inte pånågot religiöst, jag sätter inte min tro till en gud. Det är nog lättare att säga vad jag inte tror på än vad jag tror på.
Jag tror på min egen styrka och handlingskraft. Jag tror på att alltid resa slå mig upp ur underläge. Jag tror på min egen förmåga. Jag tror inte på att någon/något annan/annat styr mitt liv utan att jag själv är ansvarig för mina handligar och att forma mitt liv till det som får mig att må bäst.
Det är en ständigt pågående resa.

Och så tror jag att Victor har en skyddsängel. (Det kanske rimmar lite illa med det jag nyss skrev, men han är som en katt och någon vill honom väl.)

Ögonblick finns det så många av. Det finns ögonblick fulla av glädje och andra fulla av sorg. Det är ändå de där ögonblicken jag minns och kan plocka fram när behover tränger på.

Ett ögonblick som sitter lite extra djupt, och som i förhållande är ganska färskt kommer från förra sommaren. När allt hände med Victor och han blev väldigt, väldigt dålig. Det jag minns är det där ögonblicket när jag klev in i rummet på akuten. Det var så mycket folk där och mitt i allt låg Victor. Jag visste inte på förhand vad jag hade att vänta när jag klev in där så det blev en chock och mycket blandade känslor. För det första insåg jag hur otroligt kritiskt läget var när jag såg alla aktiviteter och mitt i det fanns ett litet frö av glädje för han levde trots allt.

Här skulle jag vilja skriva om så många för det finns så många fina som är bästa vänner på olika sätt. Måste jag ändå välja så väljer jag Hannah.

Hannah och jag lärde känna varandra när vi var pyttiga, jag har för mig att året var 1984 och det var sommar. Som små lekte vi mycket, Hannahs trädgård var perfekta stället för kurragömma. Ett och annat hyss hanns också med under åren.
Vi började skolan och hela grundskolan gick vi i samma klass. Vi umgicks inte så mycket under de åren utan hade andra bästa vänner, men vi var aldrig ovänner eller så. I högstadiet började vi umgås lite mer igen. Vi har alltid haft en del gemensamma intressen så vi var mycket i stallet under ett par år.
I gymnasiet gick våra vägar skilda håll, eller vi valde samma utbildning, men hamnade i parallellklass. Vänskapet bestod dock under åren.
Åren efter gymnasiet har vi bott i skilda städer, men efter några år flyttade Hannah tillbaka till Växjö och efter ett tag bestämde vi oss för att bo ihop. Det blev kanske inte riktigt som vi tänkt oss då livet kom emellan, men det var ändå toppen på alla sätt.

Vi umgås inte så ofta som vi kanske borde, men vi vet var vi har varandra och känner varandra så otroligt bra efter alla år. Med Hannah kan man alltid prata om allt och det finns alltid nya samtalsämnen. Just nu handlar mycket kring barnen och det är alltid kul att utbyta erfarenheter.

Jag är fullständigt övertygad att jag och Hannah alltid kommer att fortsätta vara vänner vart livet än för oss.

Den dagen var i måndags. Så jag får väl skriva om vad jag gjorde i måndags.
Dagen började med att jag stämplade ut från jobbet, körde hem och somnade gott. Steg upp sen för att följa med till dagis. Hem igen för att sova. Hämtade barnen. Kvällen var ägnad åt att fotografera barnen. Man fick möjlighet att ta poträttbilder på dagis så vi ordnade med det. Lovisa var lite blyg först så hennes enskilda kort kanske inte blev så jätteroliga, det blev även kort på barnen tillsammans och slutligen på den lilla solstrålen Victor.
Hemma igen åt vi kvällsmat, barnen somnade, jag försökte somna, men misslyckades. Åkte till jobbet.

Det är väl ungefär så alla mina dagar ser ut, minus fotografering.

Den gick snabbt som attan.

Igår var jag och resten av invånarna i den här stan på Citygross. Varför jag dumdristar mig att åka dit beror på två saker, dels finns det billiga blöjor (som funkar okej) och så finns välling till Lovisa där. Att jag snubblade över lite superbillig köttfärs gjorde ju bara trängselresan bättre.
Hemma igen kom pappa förbi, vi fick hans gamla tv då han ändå ska köpa ny. Stor är den och framförallt tung, men nu är den på plats. Tyvärr hade vi ingen tillräckligt lång antennsladd plus att pappa glömde fjärrkontrollen så än så länge står den bara och ser fånig ut.
Lördagen slutade ganska snabbt förm in del då jag somnade på soffan tidigt på kvällen.


Idag försökte vi aktivera våra rumpnissar med pulkaåkning, men det var ingen great success. Victor ville inte alls åka och Lovisa tjurade mest så vi gick en sväng till affären och sen hem igen. Två gånger åkte Lovisa ner för backen.
Jag sov lite i eftermiddags för att orka med att jobba inatt. Kvällen har ägnats åt den extremt tråkiga sysslan "lägga in all tvätt som vi inte orkat lägga in på aslänge".

Imorgon ska barnen fotograferas. De missade gruppfotograferingen på dagis, vi kom hem samma dag som den var. Tills imorgon kunde man boka in tider för individuell fotografering så det valde vi. Det kan vara kul att få lite vettiga poträttbilder på barnen. Bra julklappar till far- och morföräldrar om inte annat.

Kärlek kan vara väldigt mycket. Kärleken är också konstant, men föremålen varierar.

Den bästa kärleken jag känner är den till mina barn, den är så enkel. Oavsett så älskar jag dem hur mycket som helst, jag kräver ingenting tillbaka.

Kärlek till en annan person, tex en pojkvän är betydligt mer komplicerad. Då handlar det snarare om att våga. Att kasta sig in i något och inte veta om man någon tar emot. I det här fallet krävs det också en tvåvägskärlek annars blir det väldigt fel.

Jag är nog inte så bra på att spinna vidare på detta ämnet idag då det inte är något som jag funderar särskilt mycket över.

En dag försenad kommer den här eftersom jag somnade ifrån allt igår.

Så vad som åts.. inte mycket, en riktigt dålig dag ur näringsintagssynpunkt.

Frukost var ett par mackor med smör på, lite juice till det.
Lunch bestod av en lussebulle.
Kvällsmat var kyckling- och nudelwok.
Kvällsgott var lite smågodis och några ostbågar.

Hela min dygnsrytm är ju omställd och när jag jobbar så äter jag en del på nätterna och därmed lite mindre på dagarna eftersom jag mest sover då. Helgerna brukar bli lite skeva eftersom jag är uppe på dagen, men ändå äter för lite.
Nåja, går ingen nöd på mig.. jag har att ta av ;).

Nu fortsätter vi min lilla förlängda adventskalender. Dagens tema tycks vara min första kärlek. Lite skoj tema.

Min första ickekärlek (för det kan man också skriva om) inträffade på lekis (det som numera heter förskoleklass). Av någon outgrundlig anledning fick alla i klassen säga vem de var kär i. Jag som inte alls var kär i någon för jag tyckte att killar var typ superfåniga och inte dög till annat än kompisar nämnde då en av mina bästa kompisar. Alla andra tjejerna valde en annan kille. Det fick man ju höra sen för han valde mig också. Pappa roar sig med att fortfarande skoja om att jag borde bli tillsammans med honom. Njäää.. skulle inte tro det ;).

Kärlekar har det passerat en hel del genom åren, en del större än andra. Min första riktiga kärlek, den där man trodde skulle vara livet ut var Jonas. Vi träffades på Sivans (en studentpub här i stan) när jag var bartender för kvällen. Det tog dock ett par månader till innan det faktiskt hände något mer än att vi bara sa hej till varandra när vi sprang på varandra ute på krogen. Han var även min första sambo.
Numera är han lyckligt gift, men jag kan fortfarande räkna honom till en av mina absolut bästa vänner och jag är glad för att han finns i mitt liv även om det är på ett annat sätt numera.

Den här veckan har verkligen gått i raketfart, tiden bara flyger fram. Inte hinner man något heller känns det som, men förhoppningsvis kan vi hitta på lite kul i helgen. Typ åka pulka, det är väl det som är kul på vintern.
Lovisa är så himla söt, igår sjöng hon lite när hon skulle sova, hennes ständiga följeslagare är en Pippidocka. Mitt i sången utbrister Lovisa "Pippi sjunga näää.. shhh!". Bra att skylla på Pippi när det låter fel.
I helgen väntar vi lite besök från pappa, vi ska få hans gamnla TV, så himla gött, då kan vi äntligen få se lite annat än barnprogram när det finns en extra. Pappa och hans fru är i full färd med att flytta till Eskilstuna då de känner att Åseda inte är så värst spännande nu när de är pensionärer.

STORT GRATTIS också till min fina vän Camilla och hennes man Markus som fick sin lilla dotter i måndags.

Vad kan man säga om mig om man ska vara lite objektiv, men ändå personlig?

Jag föddes för sissådär 30 år sedan (17 december) här i Växjö. Min uppväxt var förlagd till Åseda, mer eller mindre hålan som Gud glömde. I ett litet rött hus (nåja, rött tegel räknas väl också) bodde jag md min mamma och pappa och vår matchande röda hund. När jag var nästan 3 år fick jag en lillebror.
Första åren var ganska softa, mamma var dagmamma så varje morgon kom en leverans kompisar hem. Några år senare fick jag dock bli dagisbarn när mamma bestämde sig för att göra annat i livet än att byta blöjor på diverse barn.
1987, då hände det grejer. Jag började skolan och mina föräldrar skilde sig. Jag valde att bo kvar i huset med pappa. Mamma och lillebror flyttade den långa vägen till andra sidan Åseda (så de fanns på väldigt nära avstånd).

Hästarna kom i i mitt liv på riktigt när jag var 10, och de har stannat kvar om än i mindre omfattning på senare år då annat har prioriterats i livet. Trots att hästarna alltid fanns lockade annat än Åseda när jag blev äldre så när det var dags för gymnasieval tog jag chansen att börja i Växjö för att få se något annat, smart drag, men väldigt jobbigt med pendlandet. I den här vevan valde jag också att flytta till mamma, vilket just då kändes som den mest hållbara lösningen, helst hade jag nog velat bo själv.

Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med mitt liv. Plugga skulle jag inte för skoltrött var jag, det är ett slags konstant tillstånd hos mig så inget konstigt med det egentligen.
Jag tog en del av mitt pick och pack och hamnade i Skåne, i den lilla hålan Glimåkra. Storleken på samhället motsvarade Åseda så frågan är väl vad jag skulle dit och göra? Jo, jag gick en konsthantverkslinje på folkhögskolan i Glimåkra. Riktigt bra efter alla tunga teoretiska skolår. Jag fick lära mig sy kläder, väva, dreja och måla. Ett underbart år.
Sen var det vägskäl igen. Jag sökte in till universitet och högskolor. Jag ville bort, men hamnade i Växjö. Inledde med att läsa ett år Religionsvetenskap. Tänkte sen att det kanske är dags att bli vuxen så jag började på Systemvetenskapsprogrammet. Några år senare var jag hopplöst arebtslös så det har blivit lite småkurser för att fylla ut tiden.
Jag var även flitig med att jobba alla år jag pluggade, mer eller mindre hela tiden har jag jobbat som croupier och sen har jag varit på en hel massa olika lager.
Så kom vändningen 2006 när jag fick sommarjobb på Tradimus /Aditro och sedan fortsatt jobb där, men på annan avdelning. Det kändes äntligen lite vuxet att ha fast jobb. Jag förändrade ganska mycket i mitt privatliv under den perioden. Efter ett tag träffade jag Silvio och resten har väl ni flitiga bloggläsare redan klurat ut.

Det var väl lite av vad jag gjort, men man kan ju också undra hur jag är som person. Skulle jag beskriva mig själv med tre ord skulle det vara: rastlös, impulsiv, tidsoptimist. De tre orden beskriver i stort sett allt jag tar mig för. Sen finns det såklart så mycket mer, men det framkommer nog den närmsta månaden.