Nu är det visserligen inte så tidigt längre, men i morse när barnen tyckte att jag skulle stiga upp var det ohemult tidigt. Sen dess har det varit full ös, och är fortfarande.
Jag däremot är jättetrött och känner mest för att krypa till sängs igen.

Så kan dock inte göras för jag måste göra en skolgrej idag. På onsdag ska vi ha ett antibiotiskaseminarie, så vi ska ha presentationer om olika delar.
Detta hade jag helt lyckats förtränga och imorgon ska det vara inskickat en A4-sida med sammanfattning. Jag tror dock inte att det kommer vålla några större problem då den här typen av saker är min starka sida.
Jag ska skriva om VRE, och det lilla jag läst om det känns mindre trevligt. Multiresistent bakterie som härjar runt på sjukhus. Det finns alldeles för många sådana och efter att vi har haft seminariet på onsdag kommer jag nog inte känna mig särskilt trygg med sjukhusmiljöer då man vet allt som härjar där.
Annars går mikrobiologikursen över förväntan. Man kan ju få svårartad bacillskräck för mindre.

Lovisa har fått ägna sig åt att vila bort sin hosta. Det funkade sissådär. Fick i henne lite hosmedicin så hon kanske får sova inatt.
Annars har det shoppats lite idag, inga superroliga saker, men ändå. Gummistövlar till mig och Lovisa. Jag tyckte att jag behövde ett par eftersom jag hatar att bli blöt om fötterna och Lovisa behövde nya till dagis då de gamla är för små. Sen blev det även ett nytt regnställ till Lovisa, kan också vara bra att ha på dagis nu när det börjar bli blaskigt ute, det gamla har hon nog så gott som växt ur.
Sen blev det lite odlingsgrejer. Har satt lite frön till diverse att ha på balkongen i sommar. Tänkte prova mina gröna fingrar, eller de icke existerande. Så idag har jag sått lite kryddor, det kommer även göras försök på smultron, sockerärtor och zucchini. Vi får se, vi får se.

Imorgon mår förhoppningsvis Lovisa bättre och Victor är forthoppningsvis inte smittad så kan vi gå ut och göra något kul :).

Idag hade vi tänkt hälsa på Hannah, Martin och Elvira för att se hur de har det i sitt hus och umgås lite. Det gick inte bra. Lovisa började hosta igår, sen har det blivit värre och värre under natten. Nu hostar hon konstant. Så då är det dumt att åka iväg och riskera att Elvira smittas.
Det är väl tur att det finns fler tillfällen.
Dock vet jag inte alls vad vi ska hitta på nu, egentligen skulle vi göra lite ärenden också, men jag vet inte om jag känner för att köra i moddet som är nu, det brukar bli så vansinnigt slirigt.

Vi får väl se vad som händer framöver, det finns ju fortfarande mycket lördag kvar att sysselsätta sig på.

Efter att barnen väckt mig alldeles för tidigt gick jag upp och tog genast itu med bilen. Åkte bort till besiktningen och där var det lugnt på morgonkvisten så jag behövde inte alls vänta särskilt länge. Allt gick bra, och nu får jag köra som vanligt igen. Härligt!
Det firades med att åka till Leos Lekland för att rasta barnen. Det var fullt ös från första till sista stund.



Idag var det riktigt mycket folk där jämfört när jag och Lovisa var där i mellandagarna, men det gick bra ändå. Det enda negativa är att lite större barn härjar runt i småbarnsdelen, det stör lite för småttingarna.. men, men. Lovisa var också lite ledsen för att det inte var någon studsmatta ledig.

Jag försöker vara positiv så långt det bara är möjligt, men nu ger jag fan upp.

Köpte en spade idag för att gräva fram bilen. Det gick bra, jag lär inte kunna röra mig imorgon.
Sen när Silvio kollat lite till på skruvarna och jag kört bilen lite fram och tillbaka för att se så att den inte satt fast ser jag att det har varit åverkan på låset. Låset funkar dock.. Kollar på passagerarsidan.. även där åverkan på låset, låter funkar inte.
Jag känner mig mest less och uppgiven nu. Jag har fan inte råd att lägga pengarna på en ny reparation av låsen, men det måste ju ändå göras. Skitapaäckelmänniskor som inte bara kan låta saker vara.
Det positiva är väl att jag får mitt garage på måndag... om jag har någon bil kvar då.

Och så kursboken i mikrobiologi. Först tog den slut, då fick vi info om en annan bok vi kunde skaffa istället.. Den var också slut.
Sen frågade läraren hur många som behövde boken och såg till att Bokus hade det antalet inne. Så jag beställde... och se på fan, det är slut så jag får fortfarande ingen bok.
Det finns ett referensexemplar av den.. i Kalmar såklart.

Nu skiter jag i mitt liv och måste några dagar tills jag känner mig som människa igen.

Det där med att Lovisa lyckades klättra ur spjälsängen var inte så bra. Det var ju det som faktiskt höll henne i sängen. Nu är nätterna en pina. Först går hela kvällen åt att försöka få henne att somna på alla upptänkliga vis. Under tiden är hon uppe och springer typ 100 gånger.
Om hon väl lyckas somna så vaknar hon på natten och tassar upp. Det är väl inte så farligt egentligen om hon bara kryper upp till oss och sover vidare, bara lite trångt i sängen.
Men nej då, hon far runt som en turbin i sängen och håller låda i största allmänhet.

Både jag och Silvio är så sjukt trötta nu så det börjar bli jobbigt. Orkar ingenting. Plugga är ju hopplöst.. jag läser och läser och läser, men ingenting fastnar. Jag börjar känna mig extremt stressad över tentorna på grund av det. Jag fixar ju inte studierna med de här stora sömnproblemen.
Jag hade någon vision om att det är små bebisar som knasar med sömnen, men bebistiden var ju riktigt stillsam i jämförelse.

Och nu är faktisk till och med jag trött på snön. Eller inte snön i sig utan snöandet. Det var ett ordentligt styrkepass att få iväg Lovisa till dagis, tungt som attan att köra syskonvagnen i det oplogade. Såhä i efterhand är jag glad att jag inte hann duscha innan jag gick ut för det hade ju varit totalt i onödan.

För Silvio gick det bra på intervjun, nu ska bara allt ordnas med AF också så ska det väl bli ordning på saker och ting. En praktikplats är ju bättre än inget alls. Han får se till att göra sig oumbärlig sen så de anställer honom istället ;).

Silvio gick ut idag för att fixa bilen. Efter att vi hade letat efter skruvmejslarna i en halvtimme.. Nåja, han var ute ett tag och jag passa på att städa badrummet under tiden.
När han kommer tillbaka undrar han var jag har ställt bilen egentligen för han har kollat överallt.
Ungefär här får jag nästan en hjärtattack..
Så jag går ut och hittar bilen på en gång. Visserligen såg den mer ut som ishotellet i Jukkasjärvi och visserligen var den en hög plogvall bakom den, men denns fanns där.
Så nu måste vi ha en skyffel..

Del två innebar att vi packade ihop oss för familjeutflykt till hyresvärden. Det är ju alltid intressant att prata lite med dem och se vad de säger den här veckan.
Dels skulle vi få ett badkar och borde blivit kontaktade om det. Vi borde också blivit kontaktade om att tp-uttagen är konstigt kopplade. Och vi borde ha blivit kontaktade om att bara kallvattnet fungerar i badrummet när tvättmaskinen är igång. Vi borde också kunna använda vår hiss för den var klar för ett par veckor sedan. Och nu ska vi kontaktas igen för att reda ut alla miljoner fel som är i lägenheten.
När då? I September?
Det senaste är ju att en del av köksskåpen har slagit sig. I köksskåpen är det laminerade spånskivor. Spånskivor i kombination med väta slutar sällan lyckligt, men det kunde gjort det OM lamineringen faktiskt hade varit tät. Nu är den ju inte det så minsta lilla droppe vatten har ökat på trycket och nu ser det mest ut som fan. Nu snackar vi inte översvämning utan lite stänk när man diskar och Lovisas allmäna slabbande.

När vi lessnat på hyresvärden var vi och handlade, åkte pulka och grävde ner oss i snön.

Imorgon ska Silvio på intervju för praktikplats så nu hålls tummarna ordentligt hårt.

Under kvällen har plogbilarna varit flitiga så nu kanske det går att ta sig fram. Det tänkte jag fira rejält imorgon med uteaktiviteter för hela slanten.. eller, jag bör ju plugga också. Det var nåt med biokemi :P.

Så under tiden som vi varit insnöade ytterligare en dag så har vi städat, busat och sovit. Lite huller om buller sådär. Städningen blir ju allt utom effektiv när barnen är inblandade, men det var ju inte några betungande städuppgifter som skulle klaras av ändå :).

Annars händer det inte så vansinnigt mycket hos oss. Victor är duktig på att stå nu och ställer sig upp själv lite då och då. Enda trista med det är att han knasar sig med fötterna så han bli illblå upp till knäna. Inte så trevligt, det släpper visserligen så fort han slutar spänna sig och sätter sig ner. Ska ändå kolla imorgon så det inte är något farligt eller så.

Det känns så. Dagens planer var att ordna med lite ärenden. Tyvärr slutade det med att jag utförde dem själv för det var helt oplogat överallt och vis av erfarenhet vet jag att det är ett sisyfosjobb att dra barnvagn genom snön. Tråkigt som attan.. men, men.. inte mycket man kan styra över.

Nu hade Victors högkostandsskydd på apoteket gått ut, men vi fyller väl upp det relativt snart igen. Ett par flaskor Kaptopril till och lite Waran och Impugan så är väl det fixat. Sen har han en medcin till, men den går inte åt fullt så fort utan en burk räcker i typ ett halvår.

Dagens tandläkarbesök resulterade i fotografering. Ganska ospännande, men kanske bra eller nåt.

Dagen har också ägnats åt att försöka beställa den förbaskade kursboken till mikrobiologi. Den tog slut, sen fick vi en annan bok som också tog slut och nu skulle den första boken finnas för de som behövde den. Tror jag att det kommer funka? Nej...

Synd bara att vi somnade till..

För övrigt har jag fått ett brev idag från hyresvärden, jag fick det trevliga beskedet att jag erbjuds ett garaget 1 mars. Härligt. Trodde verkligen inte att det skulle gå så snabbt, men ibland kan man tydligen ha lite flyt. Garaget ligger ganska långt bort, men vad tusan, det är ju ett garage :).

Fråga mig inte vad det innebär för det var så tråkigt så jag höll på att somna när jag försökte kolla på föreläsningen. Biokemi i sig är egentligen intressant, men när man måste lära sig en massa krångliga saker bara för att klara en tenta är det bara ett onödigt ont.

Idag på dagis var Lovisa på rymmen en sväng. Någonstans hade någon glömt stänga en dörr eller grind så när de skulle vara inne tyckte Lovisa att hon skulle vara ute på gården och leka istället. Så en liten tösabit utan ytterkläder hade gått ut och satt sig i en snödriva. Knasmaja.

Igår var hon om möjligt ännu knäppare. Hon ville aldrig sluta bada så när hon väl gav upp så hade hon rejält med russinhud på fingrarna. Den gillades inte så efter att ha studerat den ingående gick hon in på toa och försökte tvätta bort den. Kanske lite motsatt effekt?

Nytt försök med blodprov. Det gick tydligen alldeles strålande, kompetensen tycks vara lite bättre på sjukhuset. Hur svårt det nu kan vara att ta ett blodprov. Eller det kanske det kan, vad vet jag som aldrig skulle få för mig att göra det.
Nåja, under tiden som Silvio var med Lovisa på blodprovstagning var jag och Victor hos tandläkaren. Det gick bra, inte för att vi egentligen gjorde så mycket utan det var mestadels information om saker att tänka på gällande Victor, hans tänder och tandtroll som inte hör hemma i blodomloppet.

Än en gång konstaterar vi att det är helt jäkla hopplöst att försöka ta sig fram med barnvagn på det underlaget som råder just nu. Blärk. Det är värst nere på stan där det är så sörjigt.

Lovisa är skiträdd för plogbilen. Plogbilen! Vi bor ju för sjutton på fjärde våningen, men den är tydligen det läskigaste som finns. Vilket resulterade i en ledsen tjej istället för en sovande tjej ikväll.

http://www.hjart-lungfonden.se/barnhjartan

Finns väl inte mer än så att tillägga :)

Lovisa skulle ju ta lite blodprov för matallergiutredning. Vi har väl inte direkt stressat med det eftersom hon ändå får mat som funkar på dagis och de kräver inte några intyg eller så.
När vi var på sjukhuset för två veckor sen kollade om vi kunde ta blodprov där. De ville dock att vi skulle emla först eftersom de ville sticka i armen så då blev det inget.
Idag emlade vi henne och Silvio gick ner med henne till vårdcentralen. De stack, sen skulle de justera nålen och då gick det fullständigt åt skogen. Så tyvärr får vi göra om det, emla igen och fixa det på sjukhuset istället.
Förhoppningsvis klarar de det lite bättre där. Det var alltså de på vårdcentralens provtagning som tyckte att vi skulle ta Lovisa till sjukhuset istället.. Nåja. På kemlabbet känner vi väl alla vid det här laget och Lovisa känner sig hemma där också efter alla provtagningar på Victor.
Så på måndag när vi ändå ska till sjukhuset med Victor får hon väl hänga på.

Yes, idag var vi där igen för kontroller. Allt var fina fisken i vanlig ordning.

Efter det gled vi runt på stan och letade efter lite schyssta saker att inreda med. Mest för att få in lite färg i köket, det är så vansinnigt sterilt. Jag hade någon vision om att måla väggarna i aubergine, men det får vara så länge, det är rätt mycket väggyta och det tar ju sin tid att dona med det. Tid som inte riktigt finns.
Men vi köpte en ny duk, besticklåda och lite annat smått. Vi letade även som galningar efter en röd brödbox, men gick på nit efter nit. En del av affärerna hade haft, men de var slut. Typiskt.
Vill ju ha, men det kanske dyker upp inom sinom tid. Det är ju inte allt för långt kvar till loppissäsongen.

..för det var ju faktiskt länge sen.



1. Lovisa tyckte att vi hade för lite tavlor uppsatta så hon gjorde slag i saken och målade en egen på golvet.
2. Äntligen ett kök som faktiskt ser rent ut, inte bara är det.
3. Välkommen in till fröken bus.
4. Lovisa har fått en gigantiskt säng, man tager vad man haver.
5. Och som synes fyller den upp minst halva rummet..
6. Det finfina badrummet, med en extremt dekorativ tvättställning i förgrunden.

Victor lyckades med konststycket att stå lite idag. Väldigt kort stund och med stöd, men han lyckades. Jag är mäkta stolt.

Lovisa har ägnat helgen åt att vara förkyld. Nu känner jag mig förkyld. Det var ju skoj. Eller så inte.

Dagens positiva var att Silvio fick ett samtal från AF, de kunde möjligen ha en jobb på gång. Ett som passar honom perfekt. Om han får det är det praktik som gäller till en början.
Bara att hålla tummarna för honom nu alltså.

Silvio var iväg till AF på morgonen för att få ordning på saker och ting. Ordning kanske det inte blev på önskvärt sätt men saklig information.
Snubbens förslag var att Silvio skulle ställa sig helt utan inkomst under typ två veckor och då söka Akassa. Det funkar ju inte riktigt att inte ha inkomst på två veckor...

Under tiden som Silvio var iväg var det meningen att Lovisa skulle sova en sväng. Jag la henne, stängde dörren och mycket mer hann jag inte innan hon kom trippande efter mig. Hon har alltså lärt sig klättra ur spjälsängen. Inte bra alls. Så nu har hon vanlig säng.. och det kan väl sammanfattas med att vi har försökt lägga henne ungefär 40 gånger, men hon är ändå uppe och studsar. Det här kan bli jobbigt när inget håller henne kvar i sängen.

Jag hade någon slags vision om att jag skulle skriva lite labrapporter idag. Jag tycks inte ha connectat med min hjärna än så det får nog vänta lite. Jag hade glömt hur ofantligt trött man kan bli av att jobba på natten.

Jobbet gick dock bra. Tiden gick snabbt, spelarna skötte sig och det var lagom mycket spel så det blev inte stressigt eller så utan flöt bara på. Skönt det :).

Min chef sa att jag gärna fick jobba mer om jag ville. Jag kommer aldrig ifrån det där jobbet, började för 9 år sedan och gör lite mer eller mindre långa inhopp mellan varven. Jag sa att jag nog inte orkar med att jobba regelbundet med att vara schemalagd och så då det sliter väldigt mycket, men att de gärna får ringa om de är lite kort om folk. Hoppa in lite då och då kan man ju alltid göra.

Givetvis var inte barnen lika intressade av sovmorgon som mig så jag är skitseg även om jag somnade till på soffan i förmiddags. Så labrapporterna får vara tills imorgon, men för att göra något vettigt idag kan jag ju städa lite. Det behövs ju alltid.

Och jag ska jobba. Hoho, undrar hur det ska sluta.

En av mina gamla chefer från casinot ringde, de behövde akut hjälp ikväll. Och ptja, jag kan ju inte påstå att jag skulle göra så värst mycket annat än sova den tiden ändå så jag kunde ju lika gärna tjäna lite pengar istället.
Jag fick den trevliga förmånen att välja ställe själv, men eftersom jag är så förbaskat lat och inte har fixat bilen än så blev det inte något av ställena på Campus utan det Blir på Oléo.
Min chef skulle ordna med lite skjuts åt mig så jag kan ta mig dit och hem. Det är ju egentligen gångavstånd, men jag känner mig inte alls sugen på att vara ute och gå de tiderna då det har varit alldeles för mycket överfall och otrevligheter sista tiden.

Mitt i förvirringen började jag fundera på mo jag ens kommer ihåg något, men efter några minuters spel med Silvio insåg jag att det sitter i ryggmärgen.

Vad har mer hänt idag? Jag har kört barnvagn i alla snömodd. Eller typ snömodd. Det saltas rätt friskt här i stan så det ligger tjockt med saltuppblandad snö överallt, förbaskat tungt att köra vagn i.
På stan shoppade jag loss lite träningsutrustning på Stadium. Nu är det hög tid att mig av med den andra halvan av alla graviditetskilon. Äntligen tycks ju foglossningen ha gett med sig så jag kan börja träna, det ska bli najs.

Yes. ännu en skoldag avklarad. Den har gått helt och hållet i mikrobiologins anda. Intressant dag, men lång.

Silvio hade en mindre rolig dag. Så jag tar mig friheten att försöka återge delar av den på något begripligt sätt. För någon vecka eller två var vi ju ner på AF (Arbetsförmedlingen) eftersom Silvio ville ha ett möte med sin handledare. Silvio har försökt få till ett möte på alla upptänkliga vis i några månaders tid. Det handlade nämligen om Akassan, eller snarare bristen på den.
När vi var där antecknades det i Silvios akt att han ville ha ett möte emd sin handledare och varför.
Någon vecka senare kommer det ett brev med information om att han har en ny handledare samt ett brev om att han idag ska gå på ett gruppmöte.
I måndags var han återigen på AF, bland annat för att tala om att han inte kunde gå på gruppmötet och att han ville ha en enskild träff med sin handledare, handledaren som varit på utbildning hela denna veckan.

Anledningen till att han inte kunde gå på gruppmötet var för att jag var i Kalmar. Mötet skulle vara ungefär samtidigt som Lovisa slutar dagis. Som arbetslös får man ha barn på dagis 15 timmar per vecka, precis som Lovisa går. Inga konstigheter.

Nåväl, det ringer någon från AF och talar om att Silvio inte fick utebli från mötet och att han nu är suspenderad från Akassan i 90 dagar. Samma Akassa som han fortfarande inte fått och som han behövde ett personligt möte med sin handledare med för att få ordning på.
Det skulle heller inte finnas några anteckningar om vad Silvio egentligen hade för ärende på AF, trots att de fanns där i måndags och personen han träffade i måndags skulle upplyst honom om att han inte alls kunde avboka gruppmötet.
Nåväl, Silvio blev lite arg och sa att om han var tvungen att komma hade de väl kunnat säga det så fick han väl ta med sig barnen. Men det gick inte heller, för barn fick man absolut inte ha med sig. Enda som gäller är 90 dagars suspension från Akassa.. som han inte fått...

Det slutade med att Silvio ska träffa denna märkliga människa som ringde upp på måndag för att försöka få ordning på saker och ting då det inte tycks vara någon som helst ordning på något alls.

Anledningen till att allt krånglade från början började för ganska exakt ett år sedan. När Silvios uppsägningstid gått ut anmälde han sig på AF och ordnade med alla papper till Akassan. Sen hände absolut ingenting. I somras kom AF på att de slarvat med rapporteringen till Akassan och att det därför uteblivit. Eftersom det är smått omöjligt att gå runt på en föräldrapenning på en hel familj tog Silvio ut föräldrapenning i väntan på Akassan eftersom inkomst av något slag behövdes.
Bortåt höstkanten hörde Akassan av sig med besked om att de avslår hans ansökan eftersom han inte är ett dugg arbetslös då han får föräldrapenning.
Så då skickade han in en överklagan och har sedan dess försökt få kontakt med AF för att reda ut saker och ting.

Börjar det här bli löjligt eller skitlöjligt?

Och inte ett dugg effektiv.

I arla morgonstund pulsade jag genom snödrivorna. När jag äntligen trasslat mig ut ur vårt bostadsområde gick det lite smidigare för resten av vägen var plogat.
Tåget var bara 2 minuter försenat och det är det ju även under normala omständigheter så det gick helt klart över förväntan.
Vimsade runt en liten stund för att hitta rätt sal att skriva tentan i och kom precis i tid. Satt lagom länge, 2 timmar. Då hade jag skrivit allt jag kunde och även allt jag inte kunde, men som jag chansade hejvilt på.

Sen följde några timmar på stan för att slå ihjäl lite tid. Jag trodde att vi kunde börja göra den lilla laborationsdelen vi skulle göra efter lunch, men tji fick jag också fick slå ihjäl ytterligare några timmar medans mina klasskompisar gjorde biokemilab.

Hemma sent, hade med mig en liten påse leksaker till barnen, varav en var boken "Totte städar", det kanske kan inspirera.

Anledningen till att jag inte gjorde biokemilaben var att jag kör mitt egna lilla studieupplägg och hoppar över laborationerna på den kursen just nu.
Som det är nu har vi alldeles för mycket att göra. Hela veckan man är i Kalmar får man inte annat gjort än att vara i Kalmar. Veckan efter får man ägna fullt åt att skriva labrapporter och sedan har man en vecka på sig att ta igen tre veckors föreläsningar och förbereda de nya laborationerna.
Det tyckte jag var för mycket och skolan visar ingen vilja att förändra det på något sätt. Så.. jag kör på med det teoretiska och nästa år när vi inte ska vara i Kalmar särskilt mycket kan jag i lugn och ro göra laborationera.
Förhoppningsvis funkar det lite bättre.

Nu är det snart dags att sova eftersom jag ska stiga upp ohemult tidigt imorgon igen.

Hon är duktig minsann, min lilla toka :). Känner mig mäkta stolt såhär på kvällskvisten.

Imorgon är det tänkt att jag ska till Kalmar med tåget som går 06:28. Efter att ha läst och hört om snöande under natten kan jag inte göra annat än hoppas på det bästa. Just nu är inte mina förhoppningar om att komma dit särskilt stora, men under har ju sett förr.

När man egentligen ska plugga hittar man en massa andra saker att göra istället.
Saker som jag gjorde istället var att hänga upp några fler lampor, greja lite med bokhyllan i köket, packa upp ytterligare några lådor och hänga upp gardiner i ett par rum.
Kökslampan ja.. Vi köpte den strax efter att vi flyttade in här för två år sedan. Idag hängde jag upp den för första gången. Det behövde ju lite modifieringar i upphägningsanorningen och då är det lätt att det tar lite tid. Egentligen behöver den lite mer modifieringar, typ korta av sladden, men det kan ju dröja två år till.

Nu ska vi bara hitta plats för allt småplock och sen tid att bära ner en soffa i förrådet, vilket innebär att vi först måste ställa iordning i förrådet så att soffan får plats.

Nog om det, nu ska jag plugga en sväng till innan jag ger mig för idag. Okej, kanske skurar köksgolvet också.. Låter man Lovisa vistas mer än 30 sekunder i köket är det tydligen nödvändigt.