Brandvarnaren alltså.
Jag lagade mat. Bla Rösti, och den brändes lite på första försöket, så lite att jag inte märkte det, men brandvarnaren märkte det. Så den funkade, men fläkten funkade väl sissådär som inte sög in det lilla oset som blev.


För övrigt har jag pluggat massvis idag. Det är ju en liten minitenta på onsdag som jag tänkte att jag skulle klara. Jag kände mig ganska påläst tills jag kollade på en gammal tenta så det blir en heldag imorgon också, bortsett från tiden jag ska fixa bilen så jag inte behöver ha körförbud på den längre.

När barnen sov stack jag ner på stan för att fixa ett par saker. Det var skönt att vila sig från de små monstrena en stund och få lite gjort, om inte annat bara gå och titta på stan i lugn och ro utan att stressa. Silvio fick en hel del gjort här hemma under tiden så det var win win.
Lite besviken blev jag dock, jag hade sett en duk på Indiska för några veckor sedan som jag tänkt köpa. Tyvärr fanns den inte, det fanns gardiner och kuddar i samma mönster, men just duken som jag ville ha var slut. Typiskt.
Men, men.. det finns väl fler dukar här i världen så jag får väl tänka på att jag sparade en slant istället.

När vi höll på här hemma som mest med att röja i vardagsrummet upptäckte Silvio att de som tapetserat har hängt upp en våd med en annan tapet än resten av rummet, mitt på en vägg. Visst färgen är ju densamma, men det är en liten nyansskillnad och "mönstret" är lite annorlunda. Fullständigt idiotiskt. Men jag orkar inte bli förvånad längre. Den firman som Hyresbostäder anlitar för målning och tapetsering gör verkligen inget bra jobb. På de flesta stället i övrigt är tapeterna helt ojämnt skurna utmed listerna, det finns inte en tillstymmelse till mönsterpassning och i Lovisas rum saknas det helt sonika en bit tapet (typ 1*10 cm, men ändå...).

Hoppas på att få en lugn dag imorgon så att jag kan plugga en del. Är det inte allt för kallt kan ju Silvio och barnen gå ut en sväng, om jag inte missminner mig har ju Silvio ett ärende till biblioteket. Allt för kallt lät ju fel.. för det är sällan det är allt för kallt enligt mig, men Victor är så trasslig med sin blodcirkulation så han blir väldigt lätt kall även om man klär på mycket och stoppar om, sen har han sina satans eksem i ansiktet som verkligen inte mår bra av luften ute. Men, men.. en liten sväng ska han väl klara.

Det vore väl något?

Högt upp på min önskelista finns en lite vädjan till mina barn om att sova på nätterna. Så är inte fallet. Den ena är ledsen, den andra är ledsen och sen går det i omlott stora delar av natten.
När man gett upp och vaknar för sista gången har man två pigga barn och två inte fullt så pigga föräldrar som ägnar dagen åt att försöka vila omlott.
Den stackaren som inte vilar har fullt upp med vad det än är när man har två klåfingriga små barn som verkar ha som största intresse att stöka ner så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Det känns som om det aldrig blir klart här.

Bara som ett exempel. Jag skulle byta blöja på Victor. Då tycker Lovisa att hon ska göra annat så hon sliter ut en massa kläder ur lådor och skåp och lägger dem i badrummet.
Jippie.. Det där tar ett par minuter för henne att lyckas med, men betydligt längre tid att återställa.

Kan det inte bara komma någon magisk fé och ställa allt iordning här så det blir klart nån jäkla gång? Tid som man behöver för att göra iordning går åt till alla vardagssysslor.

Och när fasen ska jag hinna plugga till den där minitentan jag har på onsdag? Om jag rationaliserar bort den där ynka sömnen jag får på nätterna kanske jag hinner.
Men det lär jag inte överleva.

Besöket hos sjukgymnasten gick bra. Victor fick visa sina färdigheter och sjukgymnasten var mycket nöjd med resultatet. Det visar att det jobb vi gjort med honom själva var helt rätt. Vi fick även lite tips på vad vi kan göra för att han ska fortsätta i rätt riktning och kunna stå och så småningom gå samt få lite ordning på finmotoriken.

Efter att ha varit på sjukhuset åkte vi till Willys och handlade lite mat så nu har vi fyllt på lite i gömmorna.

Igår var vi på sjukhuset med Victor för diverse kontroller, det var ultraljud och EKG. Allt gick bra och såg bra ut, Victor var hur duktig som helst och lyckades få till ett bra EKG på första försöket.

Idag är det dags för en ny vända till sjukhuset då han ska till sjukgymnasten. Tydligen så ingår det en massa saker i hjärtteamet och sjukgymnastik är en av de sakerna. Victor är ju lite efter med det motoriska, men gör ändå bättre ifrån sig än vad man kan räkna med. Det ska ändå bli intressant och vi kanske kan få lite övningar så att han kommer vidare och kan ställa sig upp helt och så småningombörja gå.
En annan sak som kan vara problem för hjärtbarn är tänderna så han ska även gå till någon särskild tandläkare på sjukhuset, men det har vi inte fått tid till än, bara information om väntad kötid.

Här hemma är det fortfarande mycket kvar att göra och jag bli bara mer och mer stressad över att inte hinna. Jag måste plugga också.. egentligen. All stress med detta och lite annat har satt hela mig ur system. Jag är vråltrött, svettas, mår illa, är dålig i magen. Det tar ju tid att bara må dåligt och ännu mindre blir gjort.
Jag vet ju vad som gnager mig, men vet inte hur jag ska hantera det för tillfället, men det har verkligen fått mig ur balans.

Lovisa då? Hon blir ju otrygg av förändringar och det märks. Hon vill sova hos oss på nätterna. Hon somnar i sin egen säng och sover några timmar, sen vaknar hon och är ledsen. Hon får sova vidare i vår säng med resultat att nattsömnen blir sådär halvbra för oss alla.

Egentligen är det sista dagen idag att ombesitiga bilen. Spaken ligger på Posten och väntar, men jag får ha lite körförbud över helgen för det finns varken ork eller tid att ordna med det just nu.

Idag har jag skruvat.. sen skruvade jag lite till och när jag var klar med det skruvade jag ytterligare lite. Det blev mycket gjort även om det inte ser så ut eftersom jag har kvar en massa att packa upp, men nu är det det som ska in i min nya fina klädkammare :). Ja, det blir ju inte bara mina kläder utan handdukar, lakan och sådana tråkigheter också.

En del av böckerna under sorteringsprocessen.


Klädkammaren som den såg ut med alla saker inslängda.. sådär som det är när man inte har något vettigt ställe att ställa dem på.


Hängde upp lite extrakrokar i hallen som jag köpte i somras, men inte hängt upp förren nu. Sen klädkammaren som den blev efter att jag skruvat någon timme.

Det som är kvar att fixa nu är vattenanslutningen till diskmaskinen. Vi fick tillåtelse av hyresvärden att borra hål i nya köksskåpen så att vi kunde sätta diskmaskinen i ett av underskåpen då den inte fick plats någon annanstans. Men. Där man ska koppla på vattnet vad det en "stopp" som var påskruvad snett på gängorna så vi får inte loss den ens med grovt våld. Får fixa med vaktmästaren imorgon så det blir gjort.
Sen är allt klart och då väntar en stooorstädning så att allt damm är eliminerat.

I väntan på badkar, som jag aldrig tror vi får, köpte jag en badbalja igår. Det har ju gått bra att duscha Lovisa de dagarna som varit, men hon gillar ju plaskmomentet så hon knölade ner sig i baljan och hade hur kul som helst. Victor däremot är ju en riktig badkruka, han gallskriker bara när man ska bada honom. Men, men, han lär sig väl uppskatta det snart hoppas jag.

Minsann. IKEA med Nina. Jag fick tag i det jag skulle så imorgon väntar en väldans massa skruvande. Vi satte upp bokhyllan idag för att sätta upp de sista böckerna och alla filmera.

Annars finns nog inte så mycket att förtälja.

Bokhyllorna räcker inte till.

Efter att ha satt alla fackböcker av olika slag i bokhyllan i datorrummet samt alla mer skönlitterära böcker i de tre bokhyllorna i vardagsrumnmet så kan jag bara konstatera att de får inte plats. Innan trängdes ju Silvios böcker också i datorrummet och minda stor i dubbla rader, staplade och vad det nu kan vara i vardagsrummet.
Så imorgon blir det köp av ytterligare en bokhylla att ha i vardagsrummer.
De vi har nu i vardagsrummet är ju inte så värst platseffektiva, men eftersom Billy i rätt färg inte fanns när jag köpte dem en gång i tiden så blev det som det blev.
Eftersom den nya hyllan inte ska stå ihop med de andra satsar jag ändå på klassikern Billy.

Nu är det sova som står på agendan. Efter att jag har haft en släng ångest över alla pengar som lagts på böcker.. Tur att vi har lånekort nu istället, både på grund av platsbrist och pengabrist.

Jepp. Så var det hela rövarhistorien med elbolaget. Efter mycket om och men får jag ett mail från hyresvärden. För enkelhetens skull citerar jag delar av det.

"Vi förändrar ingenting gällande några elavtal i samband med renoveringen då vi inte rent juridiskt har några som helst möjligheter att förändra några avtal som ni som hyresgäster tecknar. Så det finns ingen koppling mellan att renoveringen har skett och att ni har fått en bekräftelse på nytt elavtal."

Efter det så var det ju ganska givet med ett samtal till Bixia för att fråga vem tusan som har tecknat avtalet. Och tro det eller ej... Hyresbostäder i Växjö. Vem hade kunnat tro det?! Inte de själva..

Nu är jag less på alla bitterheter från mitt håll. Imorgon ska jag och Nina till IKEA. Det ska bli skoj, jag ska ha skoj och jag ska shoppa fina saker. Bilen ska hålla dit och hem och alla blir glada. Positivare andra imorgon alltså :).

När områdeskontoret äntligen slog upp portarna travade Silvio dit med sin komihåglapp och den bestämda rösten i högsta hugg.
Vi har ju inget badkar. Vi har blivit lovade badkar från start. Snubben på kontoret visar någon ritning och hävdar att det saknas 29 cm för att det ska få plats ett badkar.
Jag googlade fram hur stort ett badkar kan tänkas vara och sen mätte jag lite. Ett badkar ska vara 170 cm långt, jag är 175. Jag la mig på golvet och nådde efter onda strechövningar mellan väggarna.
Så det får plats.
Sådeså!

Vi hade ännu en sån där natt. Lovisa var ledsen, Lovisa lägger sig i vår säng, Lovisa snurrar runt, Lovisa kräks. Vad är det med henne egentligen? Det hon fick upp var stora, osmälta bitar av lunchen. Obehagligt. Efter var hon nöjd och glad, ville ha välling och gå och lägga sig igen. Men ändå, varför kräks hon? Och varför smälter hon inte maten?

Nåja, försökt mig på fortsatt uppackning idag. Det har gått aningens segt så jag dels sov bort halva dagen för att ta ikapp lite sömn och dessutom har haft en stökfia i hälarna så det har gått åt mer tid till att städa undan efter henne än att faktiskt packa upp.

På tisdag ska jag och Nina till IKEA. Jag behöver investera i lite förvaringssystem till klädkammaren för att få ordning på det sista. Just nu finns det bara ett klädskåp där och det kommer jag ju ingen vart med, mer än att ställa i städutrustningen i.

Det var alles. Lite senare i nästa vecka när allt är klart ska jag slänga upp lite bilder på hur det ser ut här nu.

Silvio och hans pappa fixade bilen. Tack och lov var det inte jobbigare än att köpa ett nytt batteri. Det känns verkligen överkomligt för hade det varit något strul med generatorn sitter den så dumt till att det hade blivit verkstadsbesök.
Dagen har i stort sett ägnats åt att packa upp och underhålla barnen, helst i kombination. Det börjar äntligen bli lite ordning här. Än är det ju en del kvar att packa upp.. som kläder och alla sånna där saker man har men som man inte vet var man ska göra av.
Sen ska det ju givetvis piffas till med att hänga upp gardiner, tavlor och sånt som kan vara trevligt.

Nu däremot ska jag ägna mig åt lite välförtjänt slappande.

Silvio föräldrar kom hit bortåt kvällen så det har varit trevligt. Barnen har varit helt i gasen, Lovisa blir ju som en duracellkanin så fort det kommer besök, ni må tro att hon somnade snabbt utan protester.

Kvällen har förutom trevligt umgänge ägnats åt att försöka plocka iordning lite, Victor som varit både övertrött och lite gnällig efter dagens vaccinationer har inte varit så rolig idag så vi har inte fått fullt så mycket gjort som jag hoppades på, men det börjar verkligen ordna upp sig här nu.

Eftersom köket var helt överbelamrat med saker som håller på att sköljas upp innan det ska in i skåpen fick det där med matlagning vara. Istället körde jag ner till Koh Thai och köpte med mig middag till alla, det är så smidigt att man kan beställa på nätet så alla fick vad de ville ha.

När grannen kom hem hämtade vi hyllan som vi fick av henne. Den är verkligen jättefin så det var verkligen snällt att vi fick den, visserligen tänkte hon slänga den annars. Den fick bo i köket, enda stället där det fortfarande fanns tillräckligt med plats och dessutom pratade vi om igår att vi skulle ha någon möbel där för lite extra förvaring nu när det ändå är så stort.

Jag undrar jag förresten om det verkligen var så att man var tvungen att vara färdigflyttat idag klockan 12, det är ju vad som har sagts. Men. Grannarna under oss tycks inte ha anlänt än, och grannarna ytterligare en våning ner flyttade fortfarande saker på kvällen. Konstigt. Om det är några ändringar hade det ju varit kul att veta. Tänk om man haft hela helgen på sig egentligen. Då hade man ju hunnit ställa iordning, städa och packa upp det som finns här innan man hade kommit med allt annat. Nåja, om om inte funnits... Nu blir det ju bra ändå, bara oändligt tråkigt att packa upp och så. Sen vet jag inte hur jag ska göra med Lovisas garderob, just nu finns bara en stång i den och det hade behövts lite mer inredning. Får se om jag hittar vettig lösning, just garderoben i hennes rum är något smalare än en standard.


Ska fortsätta packa upp nu...

Känner verkligen av nu att det var en hård dag igår och knappt någon sömn alls inatt eftersom en viss liten fröken lekte turbin i vår säng.

Vi har hunnit allt vi skulle hinna, men när Silvio var iväg för att fråga lite saker som inte är så bra fanns ingen där att prata med så det får bli vid annat tillfälle.

Jag sitter här och somnar nästan, Lovisa sover sen ett tag tillbaka, Silvio och Victor sover på soffan eftersom Victor vägrade sova själv. Nu blir det dock nya ryck för vi får ju lite helgbesök.
Silvios pappa ville att vi skulle kolla vad det var för märke på generatorn i bilen för han anada att det var slut på kol i den, symptomen på bilen lät som det och var det "rätt" märke hade han grejer hemma så att de kunde komma ner och fixa. Eftersom både jag och Silvio är jordens största idioter gällande bilar så kom vi inte fram till så mycket, men kanske att det inte var det märket.
En stund senare ringer Silvios mamma igen och säger att de kommer ner ändå. Silvio pappa har nog lite svårt att lämna bilen åt sitt öde ;).
Trevligt med lite besök, om än mitt i den värsta röran. Det är fortfarande mycket som är ouppackat, typ alla kläder och alla småprylar som man alltid tar upp sist av allt eller när man behöver dem.

Dammet sitter hårt i golven och innan när jag var i färd med att moppa vardagsrumsgolvet för att bli av med dammattan lyckades jag bryta av skaftet eftersom jag fick ta i så mycket. Illa, illa.. så jag ska kila ner till affären och köpa en ny då jag verkligen diggar den modellen på mopp.

Jag har blivit kallad till intervju :). Jag vet inte när, men det får jag snart veta. Det är på apotek då det ska öppnas upp ett nytt och i annonsen sökte de apotekare och receptarier. Jag är ju inte något av det, men tyckte ändå att det kunde vara värt att söka sommarjobb och deltidsjobb, detta är ju sista läsåret jag får studiestöd. Hoppas att det går vägen.

Nu när jag satt och skrev ringde det på dörren, det var grannen brevid. Hon kommer inte att fortsätta bo här då hon tycker att det blivit att för mycket stök i trappuppgången. Det hon undrade var om vi ville ha hennes bokhylla, en sån där jättestor, som den stora expidit. Inte alls fel. Jag tror att vi kommer hitta något bra ställe att ha den på och kunna ställa saker i, hon slipper slänga den och alla är nöjda. Så senare ikväll när hon slutat jobba ska vi hämta den.

Nu väntar jag bara på att Silvio ska komma med "sista" sakerna från ersättningslägenheten sen ska jag hämta vår TV och städa det allra, allra sista. Stressigt blir det, men vi hinner hoppas jag.
Hyresvärden ringde vid 10 för att påminna om att man skulle flytta hem idag. Schysst att påminna två timmar innan allt ska vara klart.

När vi väl kom i säng och precis skulle somna började Lovisa gnälla. Jag var alldeles för trött för att sitta uppe med henne och därför fick hon ligga i vår säng. Efter att ha snurrat runt 7000 varv somnade hon slutligen.
Sen väcktes jag av att Silvio ropade på mig. Då satt Lovisa upp och kräktes som tusan. Lilla gumman. In i duschen med henne för att få bort det värsta och sen renbädda sängen igen.
Under det tumultet lyckades jag med konststycket att snava över en gardinstång som Lovisa placerat på golvet. Hade jag bara snavat hade det väl inte varit hela världen, men efter ett tag såg jag att jag lämnade röda, stora prickar efter mig.. blod. Yes, jag lyckades slica upp hälen, inte jättestort, men precis lagom irriterande.

Nu känner jag mig mer eller mindre slut, har gått upp och lagt kräklakanen i tvättmaskinen, låter de andra sova en stund till innan det är dags att göra iordning Victor för sin 12-månaderskontroll.

Sen blir det snabba ryck med att forsla hit det sista, städa det sista.. Bye, bye äckliga ersättningslägenheten och jaga damm här istället. Undrar hur många gånger per dag man kommer att våttorka innan det känns odammigt?

Eller ja, den började ju faktiskt ganska bra med att jag körde Lovisa till dagis och sen vidare för att plocka upp Nina. Vi hyrde ett släp och det gick också bra. Vi packade in alla saker snabbare än snabbast i släpet så sen käkade vi lite och taktikvilade.
Sen skulle vi vidare. Köra runt med ett megasläp bland snövallarna är inte något jag rekommenderar. Mitt i allt när vi var en lösning på spåren stendog bilen. Ninas styvpappa var ytterst behjälplig och vi lyckades få sakerna till rätt ställe. (Utförligare bilhistoria finns på Ninas blogg).
Nåja, efter konsultering med svärfar kan det vara kolet i generatorn som tagit slut. Nu? Why? Vem är det som inte gillar mig alls? Med det ville jag säga att helgen kommer att tillbringas på hemmaplan...

Lägenheten var fräsch, men det finns ett och annat att anmärka på. Största besvikelsen är det ickeexisterande badkaret. Vi har tjatat oss blåa om badkar, men likt förbannat finns inget. Den så kallade klädkammaren saknar totalt utrustning för klälförvaring så det tycker jag nog också att det ska fixas.
Jag ångar mig, största besvikelsen var att hissen inte fanns, schaktet står fortfarande gapande tomt.
Sen allt damm alltså, usch, det var ett tjock lager byggdamm över alla saker här så vi har i möjligaste mån försökt torka av saker, men det kommer att behövas många, många städningar innan det är borta.

Under kvällen har vi packat upp så smått, ställt alla möbler i rätt rum och jag har städat och donat i ersättningslägenheten. Det är fortfarande lite saker som ska hit innan det är klart och golvet i köket och hallen ska dammsugas och skuras, men sen är det klart. Sakerna ja, de där sista som jag bara skulle "slänga" in i bilen. Nu får man lasta på barnvagenen och sega sig fram och tillbaka. Har kvar två flyttlådor, kan eventuellt bli en till, tv, lite leksaker och städsakerna. Jag hoppas att vi löser det snabbt imorgon efter att vi har klarat ut tandläkare och bvc.
Två timmar kommer vi att ha på oss.. jihaaa...

Nu ska jag ta mig ett välbehövligt bad, nej, dusch var det ja... och sen sova några timmar.

Hela dagen har gått i packningens tecken, kanske inte i särskilt högt tempo men det går åt rätt håll. Nu är det mesta klart, bara husgeråden och lite småplock.

Efter att ha lämnat Lovisa på dagis åkte jag och Victor på utflykt för att köpa lite lämpliga klädbehållare. Jag har ju sedan tidigare haft några sånna där stora slags platspåsar med dragkedja som är outstanding att ha typ kläder i så vi köpte ett gäng. De kommer att behövas nu när barnen växer ur kläder på löpande band och jag är för blödig för att kunna sälja kläderna. Som jag tidigare sagt lånar jag gärna ut om någon behöver/vill ha, men slita mig helt kan jag nog inte.

Silvio hämtade Lovisa på dagis och kom för att meddela att det gick magsjuka där igen, inte på Lovisas avdelning eller någon av de andra småbarnsavdelningarna, men ändå. Jag mår illa bara jag hör magsjuka nämnas. Jag anser mig ha haft min beskärda del av det, vi hann ju inte mer än flytta hit så var jag totalt utslagen flera dagar och natten till måndag hade jag någon liten magsjuka också. Det tycks dock inte ha smittat av sig på någon annan och jag mådde inte dåligt särskilt länge, men det tär ändå. Jag åt väl något oläpmligt eller kanske att jag tittade för djupt i bakterieodligarna vi gjorde i skolan förra veckan.

Nu ska vi packa klart och sedan städa lite så det inte krävs mer städning imorgon än att torka av toaletten och golven. Och med det som krav kan jag ju sluta städa nu med tanke på hur det såg ut när vi flyttade in.

Alltså inte bara jagat runt efter elbolagen. Efter att ha lämnat Lovisa på dagis traskade vi vidare till sjukhuset för lite systerbesök. Allt såg bra ut och det blev en hel del allmänt babbel. Vi bad även om att få lite nya sprutor och medicinkoppar, det blev en jättepåse med grejer.

Väl hemma igen näckade vi granen och hivade ut den tillsammans med en massa annat som skulle slängas, typ alla leksaksförpackningar.

Dags att hämta Lovisa igen och raka vägen till BVC för att ta andra dosen av svininfluensavaccin. Det gick toppen och vi hann även prata om lite annat, som Lovisas mage och Victors eksem.

Nu är det kväll och jag har gett mig in i kamp med tvättberget. Imorgon ska det packas och städas.

Min hyresvärd igen alltså. Kan man bli mer än less?

Igår kom det ett litet brev med posten som talade om att jag var välkommen som kund hos Bixia (elleverantör) och att det var inkopplat något datum och skulle kosta si och så mycket.
Det höll jag inte riktigt med om eftersom jag tecknade ett förbannat långt avtal med Fortum i våras för att få ett kalasbra pris.

Så... ringer till Bixia som inte var helt obekanta inför fenomenet då de fått några sånna samtal. De sa att vi skulle ringa Fortum så att de kunde ta tillbaka leveranserna. Sagt och gjort. Men. Fortum kan inte ta över förren 1 mars, så då ska vi ha det svindyra priset ett tag. Inte okej. Så nu blir det en rejäl dust med hyresvärden som på eget bevåg har tecknat avtal utan mitt medgivande till ett dubbelt så dyrt pris.

Orkar jag bli förvånad?

Inte längre...

Idag har Victor firats. Lovisa var väl inte helnöjd med att det var Victors tur att få presenter så hon var ytterst tjänstvillig när det gällde paketöppning. Av oss fick han en lära-gå-vagn, den silvriga barnkammarboken och en kofta.
Under eftermiddagen kom Victors morfar och Margareta på lite fika, Victor fick pengar till sitt sparande och en känguru som han pussade glatt på.
Efter lite paus kom Chrille, Malin och Wilja. Då blev det fullt ös när alla barnen skulle leka, Victor tyckte det var spännande med någon i hans storlek och Lovisa ville visa Wilja leksakerna.

Tackar på Victors vägnar för alla gratulationer.
Jag hoppas även att Victors faster Tella hade en toppenbra födelsedag.

En liten kämpe med stor livsglädje har klarat av sitt första motsträviga år. Victors faster Tella har gjort en fin bild som jag knyckt.

Inte idag, men imorgon när Victor fyller år. Då blir det lite kalas, inte så mycket kalas, pappa och Margareta kommer samt Chrille, Malin och Wilja eftersom de inte kunde när vi kalasade förra helgen. Det blir kalastrevligt det när bäbis fyller 1 år.

Annars inget nytt under solen. Veckan som kommer ska vigas åt tillbakaflytt och ett läkarbesök. På torsdag får vi ju äntligen komma hem igen, men eftersom vi om möjligt har ännu kortare tid på oss att flytta hem igen måste det mesta vara klart. Så på tisdag och onsdag blir det packa, tvätta, röja, slänga och städa. På torsdag hugger Nina in och hjälper till med bärandet. Sen väntar en intensiv tid med uppackning innan vi på fredag/lördag beger oss till Silvios föräldrar för lite jul- och födelsedagsfirande och lite billagning. Jag försökte goggla hur man skulle byta ut den där lilla spaken, men det är nog bättre att ett proffs gör det :).

När vi var hos mamma i söndags berättade hon en liten anekdot om min barndom. Jag var väl ungefär i Lovisas ålder, kanske något äldre och var med pappa på apoteket. Jag pillade på precis varenda sak som fanns på apoteket och apotekaren uttryckte det som att "det var ett vetgirigt barn".
Ungefär 15 år senare bodde jag i apotekarbostaden i Åseda. Och nu ska jag bli något inom apoteksväsendet, inte apotekare för det är hiskeligt lång utbildning, men gott och väl receptarie.

Vetgirigheten sitter fortfarande i. Finns det något jag kan pilla på och undersöka så gör jag det. Det kan ha sina nackdelar när man går på biblioteket, helt plötsligt är allting gratis. Jag gick dit för att hämta en bok och kommer ut med fem.

För övrigt har jag varit hos tandläkaren idag och fått klartecken att jag inte behöver gå dit varje vecka längre utan ska dit varannan ett tag framöver. Eftermiddagen ägnades åt familjesafari till arbetsförmedlingen. Silvio behövde få klarhet i lite frågor samt diskutera lite utbildning. Med det så har han anmält sig till lite datorkurser på gymnasienivå, då tanken är att få betyg i saker som han redan kan och dels läsa in gymnasiet. Det mesta går ju att göra smidigt på distans så det borde väl vara lätt avklarat.

Efter att ha lämnat Lovisa på dagis gick jag hem och började bena ut vad fasen jag egentligen skulle plugga på Biokemin. Det var visst en hel del, men en sak i taget så blir det nog bra. Kursen är uppdelad i två tentor så det blir vrålplugg på labmetodik och normalplugg på det andra.
När det var dags att hämta Lovisa på dagis igen tog vi oss en tur till biblioteket. Jag fick fatt i en bok jag kan ha i Mikrobiologi så länge, tills kursboken finns att få tag på igen.

Mitt i middagen fick Lovisa världens utbrott. Hon blev tokförbannad över vad det nu var, men typ att hennes dricka helt plötsligt var i ett glas som hon inte ville ha. Det var skrik och panik en bra stund innan hon lugnade ner sig. Det roligaste var nästan sättet hon lugnade ner sig på. Hon satt i mitt knä och började äta lite butterna på ett päron (ja, man kan äta buttert) och så kom hon på att jag också skulle äta på päronet så det var bara att göra som hon befallde. Tydligen föll det väl ut och vips så var hon på strålande humör igen.

Lovisa: -Mamma...usch..bajsa
Jag: -Har du bajsat?
Lovisa: -Jaaaaa

Tittar lite i blöjan som är både ren och snustorr

Jag: -Men, Lovisa, nu luras du ju bara.
Lovisa: -Jaaaa

Det är tydligen väldigt roligt att påstå att man har bajsat när man är två år. Så roligt att hon lurar dagisfröknarna också.

Min hjärna har nog inte anlag för att ta in oändliga mängder information under massvis av timmar. Jag är helt slut. Därför tog jag beslutet att inte åka till Kalmar imorgon utan fokuser på att få ordning på det vi håller på med nu och klara av det. Ingen större skada skedd hoppas jag, det är en laboration imorgon som jag inte fattar ett dyft av. Nästa läsår kommer att vara betydligt lugnare med saker jag lätt kan lära mig och ta in så då funkar det att plocka in lite laborationer då istället.
Även om kurserna vi läser är på halvfart kräver var och en av dem mer än helfart i tid så det är väldigt mycket att göra. Vi förlorar ju också mycket tid på att vara i Kalmar eftersom det inte blir något pluggat under de veckorna och sen är det massvis att försöka ta igen.

Det blir nog bra det där till sist.

Min tåglitteratur den här veckan har bestått av Människohamn, så himla bra. Jag har komit knappt halvvägs i den och är nöjd än så länge. Det var ett bra tag sen jag köpte boken, men inte kommit mig för att läsa den, mennu är jag på gång.

Dags att föröka få lite sömn och sen ta itu med morgondagen. Jag ska bland annat försöka hitta en bok i mikrobiologi jag kan ha så länge eftersom kursboken är restad överallt ett par veckor till.

Idag var jag i Kalmar för första gången på väldigt länge. Det var faktiskt kul att vara tillbaka då det började en ny kurs idag som verkar rolig, Klinik Mikrobiologi. Mindre kul är att biokemin fortsätter imorgon, men det är väl bara att bita ihop.

Det kändes dock lite jobbigt att åka i morse eftersom Victor varit supergnällig hela natten så Silvio hade inte sovit något utan var ett totalt vrak. Som tur var fick han lite sömn under dagen och det hade gått bra till slut allting.

Det känns verkligen som det. Det här med att tillgodose sitt sömnbehov har ju gått helt åt fanders. Under större delen av hösten har Lovisa sovit lite oroligt och vaknat ibland på nätterna. Tidigare sov hon som en stock i 12 timmar så det har ju varit lite jobbigt. Nu är det jobbigare än jobbigast. Hon lägger sig som vanligt på kvällen och efter några timmar vaknar hon första gången och är ledsen, då är det i regel fortfarande så tidigt så att vi fortfarande är uppe. Hon brukar då få ligga lit epå soffan och gosa en stund och finner sig sedan i att fortätta sova i sin säng.
Några timmar till går sen kommer stora avgrundsvrålet. Enda sättet att avhjälpa det är att hon får sova lite i vår säng. Det går bra allt som oftast och efter några timmar brukar hon finna sig i att sova i sin säng igen.
Nu har hon också fått hostan från helvetet. Jag ligger redan och hostar mig nätterna igenom vilket stör både min och de andras sömn. Nu hostar hon också och blir såklart ledsen och kan inte sova.

Victor är ju som vanligt när det gäller sömnen, han började visserligen sova ganska bra ungefär samtidigt som vi flyttade hit, men han har ju aldrig sovit så bra som Lovisa. Under kvällen sover han korta stunder, resten av tiden är det gnäll, gnäll, gnäll. Under natten, ungefär midnatt till 8 på morgonen sover han lite längre stunder, men vaknar flera, flera gånger och behöver lite tröst.

Är vi trötta? Hell yeah!

Eftersom jag tydligen sover som en klubbad säl märker jag extremt sällan när barnen vaknar på natten så det är Silvio som är uppe med dem. Nu när jag har sovit så dåligt på grund av hostan har jag faktiskt vaknat ibland.

Men, vad leder detta till? Jo, vi är sjukt trötta. Jag hinner inte med skolan. Eftersom Silvio är uppe i stort sett hela nätterna behöver han ju sova vid något tillfälle. Så han får i möjligaste mån sovmorgon. Sen är vi sjukt trötat båda två. Orkar inte göra mer än det nödvändigaste som bara går att göra. Typ se till så att barnen inte över allt för mycket på sina kamikazeskills, får mat, sömn osv.. Städa lite och plocka undan.

Det är helt hopplöst och dygnet har ju inte mer än 24 timmar. Jag behöver verkligen plugga, men vad ska jag plocka bort då? Träffa barnen alls, städa (har provats, det var inte lyckat), sova?

Nu väntar ännu en dag som kommer att gås igenom med känslan av att man kan somna var som helst när som helst. Resten av veckan, eller tisdag, onsdag, torsdag ska jag vara i Kalmar, hur jag nu ska orka det, sjukt långa dagar är schemalagt.

Och för att återknyta till rubriken så är det en achivement man kan göra i WoW som jag äntligen fick gjord förra veckan efter att ha velat ha den länge. För de som är extra uttråkade kan ni se en film om hur man gör som jag hittade.

Efter att vi firat klart Lovisa igår svidade jag om och åkte till Nina för att gå på hennes föselsedagsfest. Temat för kvällen var 80-tal så de allra flesta var ordentligt utklädda. Kvällen var trevlig och gick väldigt snabbt. Väl hemma igen bortåt småtimmarna mötte jag en Silvio som inte jade haft en lugn kväll alls, barnen hade varit väldigt gnälliga.

Idag runt lunchtid sopade jag av snötäcket från bilen och så åkte vi till mamma för lite försenat julfirande. Det var trevligt och vi fiock en massa god mat.

Nu är jag trött bortom alla gränser så det blir nog ganska tidigt i säng ikväll, imorgon väntar långpromenad efter helgens synder.

Det har varit en toppendag med fullt ös och kalasbesökare. Dagen började lite stillsamt med paketöppning för att sedan fortsätta med en liten shoppingrunda på stan inför kvällen.

När eftermiddagen närmade sig dök det upp folk allt eftersom. Lovisa fick besök av HK, Louise, pappa och Margareta, Hannah och Martin med Elvira så det var fullt hus och Lovisa njöt i stora drag av att få vara i centrum.

Tack snälla ni för uppvaktningen på Lovisas födelsedag och de fina presenterna.

Nu är det dags för lite middag sen ska jag fixa till mig för att gå på 80-talsfest hos Nina.

Snart så, 40 smarriga kanelbullar står just nu på jäsning. Imorgon ska ju Lovisa och Victor ha lite kalas eftersom Lovisa fyller år så då bjuder hon på lite fika till kalasdeltagarna.

För övrigt rullar dagarna på med det vanliga, inte så mycket att skriva om. Det har egentligen inte hänt så mycket av intresse senaste dagarna. Lovisa var på dagis i tisdags och igår. Det gick riktigt bra med lämningarna, inget gråt eller skrik. Jag hoppas att det är en ihållande trend.

Imorse var jag hos tandläkaren igen på lite underhåll, jag orkade inte sopa av bilen så jag fick mig en ordentlig promenad istället. Förmodligen skulle båda alternativen ta lika lång tid och då är det ju både billigare och nyttigare att promenera.

Igår var Victor väldigt hjälpsam vid hopmonteringen av Lovisas födelsedagspresent, han var riktigt engagerad och testade så att allt var bra. Eftersom jag inte kan hålla mig har jag köpt lite fler presenter. Det började ju med en spis. Sen "råkade" jag köpa teletubbies på dvd, en bok och lite kläder. Teletubbies ja, undrar om hon gillar det. När Lovisa var pytteminibebis fick hon en teletubbie av sin kusin. Den stackars teletubbie har varit glömd hela tiden, men helt plötsligt när vi flyttade till ersättningslägenheten blev den livsviktig, det är ramaskri om den inte är med i sängen när det ska sovas. Därför fick jag för mig att det kanske kan vara roligt att se vad teletubbin gör med sina andra polare.

Alltså superduperförkyld.. det kanske inte märks så mycket.. Men halsen gör ont, jag hostar sönder mig på nätterna och ögonen är röda. Nåja, det går väl över tids nog det också.
Dagen har varit full av bus med barnen i vanlig ordning. Lovisa var helt galen efter maten när vi badade. Hon hoppade och slängde sig i vattnet som jag vet inte vad, tur jag var med och kunde kroka fast henne med benen. Galenpannan, vad ska det bli av henne?

Annars inte mycket nytt. Senaste tidens snöande har mest lett till att jag har kunnat retas med en del i gillet. Typ de som bor i danmark och england, allt har ju varit kaos för dem.. det är ju bara lite snö.. hihi.

Nåja, nu sova.

Nu igen.

Idag skulle Victor till läkaren. Det gick finemang, vi fick hans trista eksem kollade och lite salva utskriven som jag hoppas hjälper annars får vi lite starkare salva.
Att åka hem var inte lika skoj. Jag kunde inte starta bilen, eller den gick att starta, sen inget mer. Kunde krasst konstatera att bensinen var slut. Tydligen funkar inte lampan till bensintanken så det blev ingen varning innan. Nåja, jag fick en låååång promenad. Slutet gott, allting gott.

Imorgon skulle vi egentligen ha åkt till mamma för lite försenat julfirande, men mamma ringde och ställde in då det skulle komma massvis med snö och då ville hon inte att jag skulle köra till henne med hela familjen i bilen. Det får vara till helgen istället.

För övrigt har vi mest kassa ICA här där vi bor. Igår när vi var på Maxi köpte jag en skitgod dricka ur deras ecosortiment. Den var så god att jag och Lovisa slurpade i oss den i ett nafs. Idag tänkte Silvio köpa ny, men de hade ingen. Han frågade dessutom personalen, men de sa att det inte var någon efterfrågan på sånna produkter. Suck. Jag förstår varför vi alltid handlar på Konsum, de har ju vettigt sortiment. Det får bli en tur till Maxi och hamstra lite.

Och nu när klockan har passerat midnatt får jag allt slänga in ett litet GRATTIS NINA :)

Trodde ni på det eller?

Efter att ha lekt sjukstuga ett par dagar var det dags att bege sig ut idag. På utvägen passerar man förslagsvis cykelrummet för att hämta upp en barnvagn. Några fantastiska raketforskare hade haft sönder en av våra vagnar. Nu ska jag på bästa och med min allra bestämdaste ton få hyresvärden att ersätta skadan. Varför? Jo därför. Jag har legat på hela hösten om att vi ska få ha ett eget förråd att få ställa in våra vagnar i, men det har de inte velat/orkat ge oss utan har hänvisat till cykelrummet. Cykelrummet i sin tur har hela jävla världen tillgång till då det har en dörr från utsidan som man måste använda lite kraft till att stänga, vilket innebär att den alltid står upplåst utom när jag eller Silvio har varit där.


På sista bilden kan man se den fina samlingen raketpinnar som blivit kvar efter tilltagen. Bygeln på vagnen går att knäppa loss enkelt utan ett uns våld, men varför när man kan slita eller slå så att allt går sönder?

Jag har börjat det nya året bra med att ligga nerbäddad på soffan större delen av dagen. Både jag och Victor har mått dåligt idag så vi har tyckt lite synd om oss själva, mest jag kanske.

Gårkvällen var riktigt lyckad. Martin visade oanade matlagningstalanger och Hannah hade gjort en jättegod efterrätt. Victor och Lovisa sov i skift, men det fungerade det också. Vi spelade lite Settlers också, vilket var kul med så många.

Vad ska man ha för förväntningar på det här året? Jobb är väl högsta prioritet, jag vill gärna ha ett deltidsjobb som funkar med studierna och Silvio behöver ju ett ordentligt jobb så snart som möjligt.
För övrigt ska Victor genomgå sin förhoppningsvis sista operation. Och det roliga händelsen är väl att jag och Silvio ska gifta oss.

Annars hoppas jag på ett kul år med familj och vänner :).