Det började bra med att Lovisa klockan åtta kom in i sovrummet och kröp ner under mitt täcke för att kramas lite och titta finurligt på mig (normalt sett vaknar jag av ett avgrundsvrål då något barn bara MÅSTE ha vllign NU!!). Sen försvinner hon lika kvick som hon kom. Sen kommer hon med en påse leksaker och berättar stolt att hon hade gjort iordning den. Min lilla Lovisa hade igår packat ner lite leksaker i en påse för att ha redo på morgonen så hon kunde börja leka med mig direkt när vi vaknade.
Just då och ungefär resten av dagen kände jag mig som världens sämsta mamma. Som bara jobbar.. och jobbar.. och jobbar. (I lördags när jag skulle till loppisen sa Lovisa att jag inte fick "åka och jobba idag igen".)

Nu när barnen faktiskt sover sen en stund tillbaka.
Mesta delen av dagen har gått åt till att cykla dit och sen hem, på "dit" jobbade jag en hel massa timmar. Och egentligen blev inte dagen så värst mycket roligare än så.
Lite mat ordnades när jag kom hem, något som kan ha varit sommarens sista grillning.

Jobba 14-00 i veckan. Utom fredag för då slutar vi lika "tidigt" som vanligt eftersom det tydligen är viktigt att alla ska få ha sitt fredagsmys i fred och inte hänga på jobbet. Mig kvittar det lika. Tacos äter jag inte nödvändigtvis på fredagar och skulle jag köpa chips skulle jag få lägga mer tid på dammsugning än chipsätning.

Det var idag ja. Och vad ska man säga? Det var trångt, det var varmt, det var mycket folk. Det var mindre folk som faktiskt ville köpa något. Lite trist så det blev inte så värst många hundralappar plus tråkigt nog. Det verkade inte så poppis med vanliga kläder, hur det nu inte kan vara det med alla kläder som går åt till dagisbarn. Många frågade efter ytterkläder inför höst och vinter. Det var det värre med så jag inte hunnit/orkat ordna med allt innan så jag hade inte så mycket som var rent, men det blev en del sålt.
Nu när allt ändå är sorterat ska jag få tummen ur och lägga upp lite på tradera. När jag nu ska orka det... För nu ska jag jobba ännu mer.
Igår blev vi bjudna på tårta på jobber, min kollega K undrade vad som var haken med tårtbjudningen för vi kan ju inte få tårta hursomhelst. Vi fick det glädjande beskedet att vi klarat ett delmål och därför fått tårta. Sen fick vi veta att vi ska jobba en timme extra varje dag i fyra veckor. Givetvis får man tacka nej, men hur högt i rankingen hamnar man om man tackar nej när det är aktuellt med en eventuell förlägning? Nej, just det. Så om ja inte redan kände mig lite trött och utarbetad så jobbar jag lite till. Fastanställda har ju lyxen att kunna kompa, det hade känts skönt efter det där, men jag får några kronor till att stoppa hål med istället.
Inatt sov jag knappt något så jag är trött, trött, trött.. och imorgon ska jag jobba 7-17. Hepp!

För länge sedan läste jag om en kvinna som var arbetsterapeut och som hade inriktat sig på hjärtbarn. Jag läste också att hon flyttat till Växjö och jag tänkte i mitt still sinne att henne skulle jag vilja träffa. I fredags fick jag det. Och jag har sällan suttit och kännt igen mig i så mycket på samma gång.
Egentligen hade vi alldeles för lite tid, men hon pratade om saker som brukar vara specifika för hjärtbarn och hur de kan hjälpas på bästa sätt.

Fokus låg på att lägga energin på rätt saker. Något som brukar känneteckna hjärtbarn är att de har lägre muskelspänning och rörligare leder. Detta gör att det mesta blir jobbigare och det kostar mer energi. Det pratades också om sömnproblem och då kände jag mig nästan lite arg. Nästan hela Victors första år sov han i snitt fyra (!!) timmar per dygn uppdelat i pass på 20-30 minuter. Vi kunde fått hjälp och vi behövde det, men det vi fick höra var att det var normalt, att hjärtbarn kan ha sömnproblem. Men det behöver inte vara så, man behöver inte gå på knäna av sömnbrist. Det finns hjälp. Om man vet var man ska leta, vilket vi inte gjorde. Nu vet vi också ska söka den hjälpen för sömnen är fortfarande ett stort problem.

Och så mer kring det där med att lägga energi på rätt saker. Det är viktigt att barnen får lägga den energi på det som är roligt, inte vägen dit. Ska man på utflykt, om det så bara är till lekplatsen är vagn att föredra så att barnet sen orkar leka. Här har dagis faktiskt lyssnat på oss och låter Victor åka vagn på utflykter. Det kan också handla om att dra upp pulka och barn för pulkabacken så att barnen får göra det roliga, att åka ner.
När de blir för stora för vagn kan man gå över till rullstol istället och även trehjulig elmoped. Det kändes ju helt naturligt i helgen att även de större barnen åkte rullstol. Man kanske tycker att det ser helt knasigt ut när de sen härjar som vildar på lekplatsen, men det är på grund av det de orkar vara barn.

Jag tänkte även se om vi kan se över var Victors energi tar vägen. Man kan skriva upp både hemma och på dagis vad man gör under dagarna. Oftast är ju Victor pigg och glad på dagis och sen får vi all trötthet här hemma. Så ska det inte heller behöva vara utan målet är att barnet ska orka hela dagen.

Mycket nytt och jag ser fram emot en förhoppningsvis lugnare vardag.

Igår fick jag ett positivt besked som gladde mig oerhört och lättade mig något enormt. Bara det kändes som en storvinst.

Idag fick jag veta att jag får förlängt på jobbet med en månad till att börja med. Jag hoppas att min chaufför också får samma besked så jag slipper ragga ny ;).

Vi sov lääääänge då natten varit strulig. HAde vädret varit tiptop tänkte vi stanna kvar och bada, men det var lite sol/molnigt och inte allt för varmt så vi åkte direkt hem.
Tack alla inblandade för en kanontrevlig helg. Och stort TACK till pappa och Margareta som gjorde det möjligt för oss att åka iväg. Helgen toppade verkligen alla förväntningar.

Denna blåsiga lördagsförmiddag och för övrigt resten av lördagen var vikt åt fria aktiviteter. De flesta valde att åka till fyren Långe Erik på Ölands norra udde då vi sett anslag om att det var skattjakt där. Skattjakten gjorde i grupp och det var en givande historielektion, skatten var fossiler och det hela avslutades med glass.

  

På kvällen skulle vi gå till strandrestaurangen där vi bjöds på en superb grillbuffé. Efter det blev det ett dopp i havet innan det blev sista natten med gänget.

På förmiddagen var det inplanerat utflykt till Trollskogen. Det blev ett väldigt blött äventyr då det ösregnade. Eftersom vi också lyckades med konsstycket att gå lite fel såg vi varken trolleken eller vraket. Vi hade ju kunnat gå dit, men i ösreg.. njäää.. fikat hägrade.



Eftermiddagen var vikt åt fria aktiviteter. Vi gjorde inte så mycket utan pausade lite i stugan. På seneftermiddagen kom något av det bästa med hela helgen. En pratstund/föredrag med en arbetsterapeut. Hon har specialiserat sig på just hjärtebarn och finns numera i Växjö. Det blev många AHA-upplevelser och vi ska helt klart be om att få träffa henne då jag insåg att vi behöver en hel del hjälp med Victors vardag. Jag kommer att skriva ett längre inlägg om just detta lite längre fram.

På kvällskvisten var det slut med regn så det blev grillat för stora och små. Kvällen var som föregåengen bortsett från att det inte blev kvällshäng på stranden. Även vi föräldrar hade det ganska lugnt mellan varven under helgen. Barnen tog så bra hand om varandra och de större tog hand om de mindre. En liten tjej plockade upp Victor och Lovisa på morgonen och höll ordning på dem under dagarna.

Vi började vår Ölandsvistelse med ett besök på djurparken. Vi spanade in djuren, tyvärr låg ju de flesta djuren och sov så vi såg inte så mycket. Efter det blev det lite karusellåkning. Roligast enligt Lovisa var radiobilarna för "det var roligt att bråka med pappa och Victor" när vi körde in i varandra.

Vi styrde bilen mot Böda Sand där vi skulle bo under kvällen. Där bekantade vi oss så smått med de andra familjerna. Vi bodde i stugor, vi hade fått stugor så att vi alla bodde tillsammans runt en stor, öppen yta med lekplats. Verkligen toppen! Det grillades lite korv och sen åkte lite vin och öl fram, en promenad till stranden dr vissa badade hanns också med innan barnen droppade av till sina sängar allt eftersom.

      

Tack snälla C för att vi kunde hänga på Ölands Djurpark! Det var guld :)

Minsann.

Idag har varit en ganska miserabel dag. Jag har ju bara varit hemma och haft ont. Ryggen gör inte ont längre så den var det väl inte så farligt med. Bäckenet är helpaj, och sen min ena hand. Hopplöst. Men, men. Det löser sig nog.

Imorgon åker vi till Öland för trevligheter. Vi fick en jättefin överraskning igår så om det inte ösregnar tänkte vi besöka Ölands Djurpark imorgon på dagen innan det är dags att vara i Böda på kvällen. Tack fina vännen!

Det blir nog lite blogguppdateringar under helgen så ni behöver ju nödvändigtvis inte inte svika mig ;).

Idag har jag ONT. Något så fruktansvärt. Min nya arbetsplats är allt utom ergonomisk. Det förklaras att det är ett tungt jobb, ja det är det också. Men. Jag har haft tyngre och stressigare jobb förr så jag vet att jag klarar det, det är inte tyngden som är prolemet utan hur man handskas med den och som det hela är uppbyggt är det som upplagt för att förstöra sig. Det är inte värt det.
Imorgon ska jag ringa min chef på förmiddagen så jag får vara sjukskriven ett par dagar och förhoppningsvis låta värken gå över. Axlarna är helt paj, ena handen är det ännu värre med. Förhoppningsvis finns det något annat jag kan göra nästa vecka.
Sen blir det ju Öland för hela slanten i helgen, det ska bli mysigt. Det utlovas visserligen regn, men det är väl ändå en parantes i sammanhanget.

Efter en inte allför positiv dag på jobbet igår och en knasig natt var morgonen helt perfekt. Grabbarna hade åkt till tandläkaren för lite putsning av Victors tänder, den lille skiten är helt hopplös att borsta tänderna på nu. Det där går ju i perioder med de flesta barn, men för Victors del är det extra viktigt att tänderna verkligen är rena. Tur att det finns tandhygienister som kan hjälpa när mammas och pappas förmåga inte räcker hela vägen. Om ni någon gång funderat över hur starka läppmuskler kan vara rekommenderar jag att borsta tänderna på en totalvägrande tvååring ;).

Jag gick upp i lugn och ro för att äta frukost och läsa tidningen. Lagom tills det var klart kom Lovisa upptassande och ville kramas och prata. Hon fick en dusch och la sig sedan i sängen igen för att äta lite välling och kolla på Pippi medan jag klädde på mig. Jag fick borsta håret utan protester (!!!) och sen var det påklädning. Hon var så lugn och snäll hela morgonen och det var så enkelt med bara henne. På dagis var det puss och kram, hon var duktig och visade var hon hade sin hylla på nya avdelningen. Sen berättade hon för fröken att hon hade råsa hästar hemma.
Sötstumpan, som jag kommer sakna henne och Victor idag. Silvio får väl skicka lite sms och berätta om deras hyss så det inte känns så saknigt ;).

Idag gjorde jag en alldeles utmärkt lätt och smidig paj som passar bra till matlådor, förutom vanlig middagsmat. Själva pajskalet blev lite brödigare och fluffigare än vad vanlig pajdeg blir och det var faktiskt riktigt gott. Inte behöver skalet förgräddas heller vilket är ett stort plus om man inte vill slava i köket allt för länge.

Pajdeg:
50 gr smör¨
4 dl vetemjöl
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver

Knåda ihop degen (jag fick tillsätta lite mer mjöl för att få den hanterbar) och kavla ut den, ner i pajformen.

Fyllning:
ca 400 gr blandfärs
½ gul lök, finhackad
½ röd paprika i strimlor
1 påse tacokrydda
1 burk crème fraiche
1 tomat
gratängost

Fräs lök, köttfärs och paprika. Häll på kryddan och crème fraichen. Häll blandningen i pajformen. Lägg skrivor av tomaten ovanpå och slutligen lite lagom med ost.

In i ugnen i 20 min på 200 grader.

På kvällskvisten fick Victor ett riktigt utbrott. Han hade spanat in ett paket korv i kylen som Silvio precis tagit ur frysen för att det skulle få tina tills imorgon.
Som den förstående moder jag är kunde jag inte låta bli att ta kort på honom för han var så söt i all sin ilska. Min annars ständige linslus ville inte alls vara med om att vara fotomodell, han tänkte väl på att ha inte var helt till sin fördel på bilden.

Tänkte att det kan vara bra att fylla på förråden med lite fika inför nästa helg. Just nu står en laddning muffins i ugnen. Senare väntar bullbak. För att toppa dagen ska vi äta paj till middag.

Massa gott blir det alltså :)

Ibland blir något som är seriöst menat humor på högsta nivå.

Vi gick genom Bokhultet, till Sundet där vi pausade med lite fika och andspaning. På vägen till Sundet hittade vi en hel del björnbär till Victors stora förtjusning.

     

Ja, inte har jag skrapat fram någon storvinst på Triss, har hört att man behöver en lott för att det ska vara möjligt.
Men. Efter månader av kvällspigga barn hände något alldeles underligt igår.
Strax efter 19 kom Lovisa och sa att hon skulle sova så hon ville ha lite nam-nam (välling). Oftast drar hon till med att hon ska lägga sig för hon vill bara åt vällingen, men ta mig tusan. Hon somnade!
Vid 21 var Victor riktigt tröttgnällig (ja, 21 är tidigt för att vara honom) och kröp ner hos Lovisa och somnade.
Victor vill alltid ligga hos Lovisa nu, så nära han bara kan gosar han ner sig. Så sött... tills de väcker varandra ;).

Och dagens lilla lyckorus presenterades av pappa som spronsrar oss med lite betalningsmedel så att vi kommer iväg till Öland. Det gjorde verkligen min dag och arbetsdagen kändes inte det minsta motig trots att jag var ute och sopade skräp i rejäl blåst.

Silvio berättade att Lovisa sa "Jag älskar inte mamma längre, hon bara jobbar hela tiden".

Jepp.. skoj.. så är det. Emmm.. man måste ju ha någonstans att bo och något att äta. Logik som inte riktigt biter på en 3-åring.

Idag kom droppen som fick bägaren att rinna över. Eller spiken i kistan. Eller vad för annat slitet uttryck man vill nyttja.

Nästa helg skulle vi göra något vi sett fram emot länge. Något som skulle vara det enda roliga vi gör den här sommaren. Något som verkligen skulle vara bra för oss alla.

Nu blir det inte så.

Min lön är ju inte gigantisk utan har räckt till det nödvändigaste. Silvio har kunnat plocka ut lite lägstadagar på föräldrapeeningen för att kunna fylla ut. Han har inte fått utbetalning på två månader. Under lika lång tid har han ägnat en ganska försvarlig summa timmar åt att ringa till försäkringskassan och även besöka dem. Igår kom beskedet att pengarna kommer på måndag. Toppen! För det behövdes för att vi skulle kunna åka till Öland.
Idag ringde handläggaren och sa att jag måste skriva över dagarna på Silvio. Inte en enda gång under de här två månaderna och timmarna i telefon har någon kunnat kläcka ur sig att Silvio inte hade några dagar utan att de måste föras över. Och tyvärr framgår det inte heller av hemsidan utan där står bara hur många dagar som finns kvar per barn, inte vilken förälder de är fördelade på.

Så, vi får se de 1000 kronorna vi betalat för resan som bortkastade och vara hemma istället.

Kul?! Nej...

Har även sen ännu längre tid tillbaka försökt få ett läkarintyg från Lund så att vi kan få ut försäkringpengar. Det rör sig om ungefär 6000 kronor, vilket är en enorm summa från oss. Har påmint massvis med gånger och får svar att det ska genast ordnas...

Så om jag igår uttryckte att jag tycket att den här sommaren var skit så är den numera en enda stinkande, geggig dynghög..

Och för första gången är de inte bra. Jag brukar längta efter hösten. Jag mår så dåligt i värmen och är trött på allt, men den här sommaren har verkligen varit helt avig. Bara jobb (vilket är värt allt med tanke på pengar), bara en dag på stranden, kvavt och eländigt, bara yttepyttebrun på armarna. Nästa sommar vill jag verkligen kunna ha semester på riktigt. Att bara vara hemma och göra vad som faller mig in (eller ja, resten av familjen).

När jag cyklade hem från jobbet idag kom den en stört/hagelskur utan dess like. Jag var helt genomblöt och kall när jag kom hem och det bara rann vatten om mig. Usch, det var inget vidare skönt. Vädret får skärpa till sig lite, eller iaf ägna sig åt uppehåll för på måndag ska jag börja jobba ute på nya lagret och dit är det ju lååångt att cykla. Detta är sista veckan det egentligen finns något att göra på gamla lagret sen ska det tömmas. Jag och några till får förflyttas. Det blir gamla jobbtiderna igen med tvåskift. Jag har en förhoppning om att det kan leda till fortsatt jobb (vill inte hoppas för mycket då det är så jobbigt att bli besviken).

Och för övrigt längtar jag efter det här:
 

(Längtar inte efter bebis, men formatet var behändigt, särskilt sovande)

Igår var det en ytterst ospännande dag, jag tillbringade den hemma då min mage hade tappat all förmåga till samarbete. Tröttsamt!

Idag var jag dock tillbaka på jobbet. Och barnen var på dagis. Lovisa fick byta avdelning idag så nu har hon lämnat småbarnsavdelningarna. Victor var glad att hans bästis var tillbaka på dagis igen.

För övrigt är det extremt tröttsamt att barnen aldrig somnar innan 22 på kvällarna. Helt hopplöst. Inte konstigt att jag är så trött, somnar runt midnatt varje kväll och går upp 5:30 på morgonen. Hysat utmattande.

För mig och många andra på jobbet upphör anställningen sista augusti. Det går många rykten hit och dit om det kommer att finnas jobb efter det, men några chefer kan inte bekräfta om så är fallet. Så, nu behöver jag verkligen hitta ett nytt jobb till första september (helst). Försöker slänga ut lite krokar på olika håll. Twisten i det hela är att både jag och Silvio har ett stående jobberbjudande, men det är i Göteborg. Hade det bara varit vi hade vi packat varsinn väska och åkt dit, men med barn och i synnerhet en Victor så blir allt genast krångligare och det funkar inte att bara åka iväg. Väldigt synd. Och folk påstår att WoW skulle vara dåligt :P

Imorgon är det äntigen fredag, visserligen händer inte så mycket spännande imorgon, men det ska bli skönt med helg efter en tung jobbvecka. Med tung menar jag inte att jag varit överhopad med jobb i veckan, men det som har varit har varit väldigt tungt viktmässigt så jag känner mig lite sliten här och där.

Som vanligt frågade jag Silvio när jag slutade jobba om det var något som behövde handlas på hemvägen. Han sa då att jag inte fick handla för att jag skulle gå med Lovisa sen, hon hade tjatat som en tok om att hon och jag skulle gå och handla när jag slutat jobba. När jag kom hem sov hon, tydligen hade hon varit uppe bara någon minut tidigare så hon missade mig precis. Nåja, det handlad ju mer eller mindre dagligen så det kommer fler chanser.

Idag förkunnade Lovisa för Silvio att "det är roligt med eget rum för då kan vi busa ända tills vi somnar". Och de må ni tro att de gör.
Barnen har verkligen blivit bättre vänner på sista tiden. Det bråkas inte konstant utan de är faktiskt oftare vänner än ovänner. De kan vara riktigt söta tillsammans, men gösses vad de busar när de är sams.
Lovisa är dessutom en riktigt liten skvallerbytta. Victor har en färbless för kylskåpet och dess innehåll som han glatt kladdar ut högt och lågt, då kommer Lovisa springade och säger det till oss.

Idag tog vi oss en timmes powerstädning på kvällen så vi fick undan stöket från igår och hann även dammsuga. Imorgon fortsätter städandet så det blir fint som snus i alla vrår.

Att göra alltså.

Tydligen hade jag inte tillräckligt att göra på jobbet för jag ansåg att jag fick en snilleblixt. Bakgrunden till den är att Victor inte sovit i sin spjälsäng sen han hade vattenkoppor. Och Lovisa ska vi inte ens tala om, hon har ju intagit soffan sen eoner tillbaka. Senaste veckorna har dessutom Victor gjort henne sällskap på soffan, något som faktiskt har fungerat över förväntan.

Så idag tänkte jag att vi skulle byta lite sovrum med varann. Lovisa och Victor får dela rum och har numera vårt gamla sovrum och vi fick knö in vår säng i Lovisas rum. Det gick bra. Nu är det bara en massa pyssel som återstår, som att montera ner spjälsängar igen, få in alla leksaker i rummet, hänga om gardiner, flytta taklampa, flytta om i garderoberna, hänga om tavlor, tvätta bilmattan. Sen ska vi nog vara i hamn. Nu får vi se hur detta komnmer funka. Dessutom får de ha "skräp-tvn" med dvd i sitt rum och ha sina jäkla filmer på bäst de vill eftersom de ändå aldrig tittar, men likt förbaskat ska ha det på.