Ögonblick finns det så många av. Det finns ögonblick fulla av glädje och andra fulla av sorg. Det är ändå de där ögonblicken jag minns och kan plocka fram när behover tränger på.

Ett ögonblick som sitter lite extra djupt, och som i förhållande är ganska färskt kommer från förra sommaren. När allt hände med Victor och han blev väldigt, väldigt dålig. Det jag minns är det där ögonblicket när jag klev in i rummet på akuten. Det var så mycket folk där och mitt i allt låg Victor. Jag visste inte på förhand vad jag hade att vänta när jag klev in där så det blev en chock och mycket blandade känslor. För det första insåg jag hur otroligt kritiskt läget var när jag såg alla aktiviteter och mitt i det fanns ett litet frö av glädje för han levde trots allt.