Nu är vi på lite permission :). Hela familjen, hela eftermiddagen. Dessuom är pappa med fru på en helg i Lund så vi träffar dem lite också.
Allt går över förväntan, Victor vill väl också åka hem. Det har gått jättebra utan syrgas, allt annat ser bra ut. Det sista vi bråkar med nu är maten och den går också lite bättre sen han slapp sonden, eller rättare sagt spydde upp den och fick inte tillbaka den.
Om det fortsätter gå bra får vi åka hem på måndag. Jippie. Vi får ytterligare en permission innan dess och då över natten för att se så att allt går bra.
Tanken var först att vi skulle vara inskrivna i Växjö, men nu när det går så bra får vi åka hem på riktigt och bara gå på lite extra kontroller.

Hemma väntar ett spykaos. När Silvio var hemma i veckan hade han roat sig med att torka upp kattspyor i varenda rum. Inte nog med det, katten har spytt på sängar och sånt så det blir en massa roligt tvättande på schemat när vi kommer hem.

Ja, det var nog allt egentligen... eller vi har en "favorit" som brukar jobba nätter. Personen i fråga har varit något överdrivet manisk gällande Victors syrgas. Det var nästan så att personen i fråga bröt ihop igår när den upptäckte att Victor inte har någon syrgas längre..

Att det går så bra med syrgas, mat och sånt är förmodligen för att han inte har sonden längre. Med facit i hand kan vi ju säga att vi borde tagit bort den tidigare. Den stoppade upp för mycket i näsan på honom så han klarade inte riktigt att äta själv då det blev för svårt att andas samtidigt och eftersom han inte kunde andas ordentligt syresatte han sig inte tillräckligt. Men nu verkar allt fungera som det ska.

Jag luktar inte hallon efter mina svettattacker. Alla som känt mig sen jag var en liten skit själv vet att mina största fobier finns i människokroppen. De två värsta är kanyler och ryggrader, jag blir svimfärdig och genomsvettig bara av att tänka på det. (Inse min ångest när jag dels i Växjö och dels här fick två droppkanyler utan att vara totalt bortdrogad och smärtlindrad..)
Nåväl, på det här bygget har jag fått titta på läskigt operationssår över hela bröstkorgen på min son, ultraljud av hans hjärta, röntgen osv osv. Mina små ångestattacker utbryter alltså lite titt som tätt. Kombinera det med en billig tröja i konstmaterial så kan ni själva räkna ut doften ;).

Tänk så mycket enklare allt hade varit om jag inte var snittad.. Nu hoppas jag Silvio klarar båda skitarna en stund. Eller inte för att han har så mycket val och hade han inte varit arbetslös hade jag fått fixa det vare sig jag ville eller inte så det finns egentligen inte så mycket att klaga på. Vi är båda lika slutkörda...

Igår kom äntligen min älskade Lovisa. Kontaktsjuksköterskan för hjärtbarn var förbi mig en sväng på eftermiddagen och tyckte att jag såg så glad ut, det var ju såklart för att Lovisa skulle komma.
Det var dock inte ett helt kärt återseende från hennes sida. Hon ville inte alls veta av mig igår utan sprang helst bort från mig. Jag förstår henne. Men i morse var hon sitt vanliga jag igen och kramade mig och gosade massvis.
Hon är väldigt nyfiken på vad Victor är för en liten filur också. Hon vill klappa på honom och titta på honom och verkar inte särskilt sotis just nu utan mest nyfiken.

Och Victor ja, förhoppningen är att vi ska få åka hem i början på nästa vecka. Dock är det ett par småskavanker vi måste få ordning på först. Det största är syresättningen. Det går inte helt bra för honom att ha tillräckligt hög syrehalt i blodet även om det går bättre och bättre. En anledning till det är att han är väldigt trång i näsan och har problem med andningen så nu har vi gett oss in på ännu en avdelning här. Läkaren som undersökte honom igår lyckades inte riktigt. Det var för trångt i nästan för att han skulle komma åt med instrumentet.
Efter EKG igår så har han blivit av med alla elektroder. Det känns skönt. Innan hade han ett gäng så att personalen kunde övervaka honom hela tiden.
Sen kämpar vi på med maten. Han tycks ha slutat med kräkningarna *peppar peppar* och äter lite själv från flaska vid de flesta mattillfällen. Vi ska få träffa en dietist som ska hjälpa oss. Tydligen kan hjärtebarn ha lite problem med maten då de inte riktigt orkar äta alla gånger.
Hjärtat ser bra ut på ultraljud, vi ska även göra en lungröntgen till för att kolla även om de sa i förrgår att lungorna var bra. Suck.
Vi har också fått första svaret angående gentester som gjorts och än så länge är Victor frisk, det finns ingen sjukdom bakom hans hjärtfel. Vi har dock inte fått slutliga svaret än så det är väl lite för tidigt att jubla helt.

Och jag då? I bästa fall får jag ihop tre timmars sömn varje natt. Det börjar märkas. Igår mådde jag riktigt dåligt. Saken blev inte bättre av att Victor var gnällig och skrek stora delar av dagen. För att orka med det måste man vara mer utvilad. Tyvärr finns inte utrymme för mer vila. Jag kan ju inte ta hand om Lovisa på lämpligt sätt så jag får ta de jobbiga nätterna med Victor. Det börjar märkas fysiskt att jag inte mår så bra av situationen. Har helt tappat aptiten, har huvudvärk osv osv. Just nu vill jag bara hem och ha ett normalt liv.
I början av min vistelse här ville jag försöka amma på sikt. Jag har helt gett upp tanken. Så länge fick jag börja pumpa och det gick väl relativt bra. Men att pumpa var tredje timme dygnet runt gick mindre bra. Det händer så mycket hela tiden så helt plötsligt har man haft fullt upp hela dagen. Då får man skäll.. Eller inte alltid. En del människor är väldigt vettiga och sen finns det ett och annat stolpskott. Det slutade med att det blev ytterligare ett stressmoment som fick bägaren att rinna över så jag la ner det. Tråkigt nog. Men det blir bäst just nu.

Jag måste även poängtera hur mycket det är att göra här på sjukhuset. Förklarade för Natha härom dagen som trodde att vi hade en trevlig och slapp tillvaro på hotell medan Victor fick all vård av andra. Jag tror att fler än Natha tror så :). Dock är inte fallet så. Victor ska äta var tredje timme dygnet runt. Varje matning med allt vad det innebär med undersökningar, riggning av maten osv tar ungefär en timme. Så mellan varje matning återstår två timmar. Minst en halvtimme får ägnas efter matning åt att trösta och ha sig med Victor som får lite magknip allt som oftast. Eller spyr. Den återstående tiden försöker man ägna åt att få Victor att sova gott. Det brukar misslyckas. När det väl misslyckas ska vi iväg på ultraljud, röntgen, blodprov, sätta i sonden igen eller nåt annat spännande.
Med lite tur har man själv lyckats sova ungefär tre timmar på en natt och det mest för att personalen är snälla och hjälper till med matningen då.

Så är livet här i Lund. Nu ska jag fixa mat åt mig och min hungrande familj. Var inte alls meningen jag skulle hamna här.

För då kommer Lovisa! Men hon kommer först bortåt kvällen. Jag har för mig att det var på eftermiddagen hon skulle till bvc. Hoppas det annars kanske det bli stressat för övriga inblandade. Jaja, Silvio får ju kolla på lappen när han kommer hem.

Kanske inte blir lika frekvent bloggande nu då, vet inte riktigt hur mycket möjlighet jag har att smita iväg, men det märker vi.

Bye bye

Det kändes som en lång dag idag. Victor har typ sen igår haft en massa problem med kräkningar. Vi har testat mer eller mindre alla sätt att mata honom på. Det enda som hittils funkat är att han får ligga i vagnen, helst sova, och få maten genom nån droppgrejs. Fast med vanlig mat.
Det har hjälpt lite.
Nu blir det min andra och sista natt här i stillheten. Sen kommer ju Lovisa och henne måste Silvio ta hand om så jag får vara den som sover hos Victor.
Den avdelningen vi ligger på nu går ut på att någon förälder ska vara hos barnet dygnet runt och att vi ska sköta så mycket som möjligt själva.

Dagens förvirring var när Silvio återgav att peronalen pratat med neo-avdelningen i Växjö som hälsat oss välkomna tillbaka. Okej, vi har varit typ överallt, men där har vi inte satt vår fot. Möjligen jag då som en gång i tiden själv var patient där.. men inte annars.

Kvällsnöjet när Victor får sin mat, vilket tar minst en timme är att spöa Silvio i Yatzy. För övrigt kan vi snart tv-tablån utantill. Det ska bli kul att Lovisa kommer på onsdag så det händer lite annat också :).

Tillägnas fullt ut till mina älskade skitungar.

Nu har vi tröskat runt på ett antal olika avdelningar på det här sjukhuset. Vi har träffat oändligt mycket olika människor överallt. Men ingenting blir rätt. För alla dessa människor på alla dessa avdelningar har vi varit väldigt tydliga med att vi inte vill ha någon sekretess utan det är fritt fram att berätta att vi finns här. Tror ni det har lyckats? Pappa, som varit utomlands under hela tumultet, ägnade en stor del av gårdagen åt att få tag på oss. Suck. Och än en gång fick vi säga att vi inte vill ha sekretess. Antar att vi fortfarande har sekretess på oss...

Del två i saker som händer här; ni som var på Lovisas kalas minns kanske diskussionen om hur man ska stava Victors namn. Jag tycker att det ska stavas med 'k' för jag tycker att det är mest estetiskt tilltalande. Silvio tycker 'c' eftersom han heter Alfonso också och att det dår passar med mer internaionell stavning. Som om Rosenqvist är så värst internationellt... Nåväl, av alla dessa människor vi träffat på alla avdelningar har EN person stavat med 'c'. Så jag borde vunnit 'stavningskriget'. ;)

Sådär, nu mår Victor lite bättre igen. Han får mindre smärtstillade nu, bara alvedon, fortfarande antibiotika. Igår började han med skräckfilmsspyor. Inte bra, men han får maten på ytterligare ett nytt vis och det tycks ha hjälpt. Hoppas det håller i sig så att han får fortsätta må bättre och bättre.

I övermorgon kommer äntligen Lovisa! Det känns som en hel evighet tills dess...

Och ptja, det fanns nog egentligen inte mer att säga idag. Livet är ju inte så värst händelserikt här ;).

Idag har det varit en jobbig dag. Victor har inte mått särskilt bra utan varit väldgt gnällig och så. Så fort han är gnällig blir personalen missnöjda med en massa värden. Blodprovet visade att han fått en infektion så nu får han antibiotika. Ännu en medicin alltså. Han får ett gäng olika smärtstillande, han får vätskedrivande, ett gäng andra jag inte längre orkar hålla reda på. Ständigt pill med syrgasen, sonden och idag har han spytt en massa.
Jag tror den där energin jag lyckades uppbringa har tagit slut nu :(.

Nu ska jag sova i en förhoppningsvis skön säng. Silvio sover hos Victor. Eller ja, personalen ska ha hand om Victor i natt för att hålla lite koll på honom då han mår lite risigt.

Vi förstår inte vad de säger här. De förstår inte vad vi säger. Men det mesta löser sig till sist. Skånskan är ett konstigt språk ;).

Vid närmare eftertanke har jag sovit en natt senaste veckan. Inte konstigt man bli lite trött och vimsig ;). Dock har de varit väldigt gulliga på Victors avdelning och hjälp till mycket på nätterna med matning och så så att jag har fått sova vidare. Inte för att det blir så värst mycket sömn, men lite.
Tänkte skifta inatt så att jag får sova här och Silvio sover hos Victor, jag måste få sova en natt nu innan jag blir helt knasig. Sen blir det ju annorlunda när Lovisa kommer, då måste hon ju vara med Silvio då inte jag får lyfta och bära på henne än på några veckor.. :( Hoppas den tiden går fort.
Nu har jag nedräkning typ varje dag tills Lovisa kommer på onsdag. Saknar henne så oerhört mycket.

Inget nytt att berätta om Victor. Allt går som vanligt. Han kan fortfarande inte vara utan syrgasen utan behöver den där makalöst krångliga tratten hela tiden. Den blir makalöst krånglig för det finns inget vettigs sätt alls att få den riktad mot honom när han ligger i famnen, eller sängen eller så. Det är ett evigt trixande och fixande. Men, men. Förhoppningsvis går det åt rätt håll.

Nu ska jag ta och fräscha till mig lite. Behöver en dusch och sådär.

Jag insåg det negativa med skåne, det blåser så in i helvete. Nu har jag dock varit ute en sväng som tog ungefär dubbelt så lång tid som beräknad. Anledningen är att jag visst år i snigelfart. Om jag gick sakta när jag var gravid... tänk om! Men det var väldigt skönt att komma ut. Hittade lite fina kläder till Victor. Lindex var bra och hade halva reapriset på en hel del saker så det blev inte så värst dyrt. Sen åker ju Silvio hem en sväng nästa vecka så då kan han ordna med de befintliga kläderna hemma.
Jamen, det var väl egentligen inte så mycket mer. Nu ska jag knalla bort till Victor och mysa lite :).

Jösses vilken vecka alltså! Det händer saker hela tiden. Idag har Victor blivit av med sitt bandage han haft över operationssåret. Allt såg bra ut. Hans gulsotsvärden hade också gått ner så han behöver inte solariebehandling.
Idag ska de också testa att plocka bort syrgasen och se om han kan hålla en bra syrenivå i blodet ändå. Det trappas också ner på allt smärtstillande. Dock är det jobbigt precis innan han får smärtlindrande för då märks det att han har ont och att han inte mår bra.
Han börjar också bli jätteduktig på att äta, han har mestadels ätit med sond hittils, men nu får han även i sig en hel del via flaska.

Nu ska jag ha en Emmaeftermiddag. Ska bli mys. Ska ta mig de fåtalet hundra meterna in till centrum. Jag behöver röra lite på mig också, det blir lite för stillsamt på rummet. Väl på stan ska jag köpa lite kläder till Victor. Det gick ju inte så bra för Silvio att få med sig rätt kläder till honom. Jag hade varit duktig och lagt de pyttigaste kläderna i en egen påse, förklarade ordentligt för Silvio. Som ändå inte ser påsen mitt framför näsan utan plockade med sig andra kläder som är lite för stora än så länge.

Nu har jag kameran med mig så det kommer även en liten bildkavalkad :).



Första bilden är från dagen efter operationen. Slangar, plåster, kanyler, respirator osv :(-
Mys med pappa som dessutom matar genom sonden.
Mera pappamys från igår.
De två sista bilderna är från precis nyss (lite kräk kom upp i mungipan..).

Nu har jag ägnat en stund åt att bara umgås med mig själv. En låååång, varm dusch och lite slösurf. Dags att gå tillbaka till lilla Victor :).

Allt gick bra igår. När vi kom tillbaka till Victor hade de kopplat ur respiratorn så vi flyttade. Igen. Nu till en mer vanlig vårdavdelning. Så nu har vi ett rum där och sköter en hel del själva. Men det är ett jäkla jobb. Allt ska mätas, vägas och vara på bestämda tider. Sen är det också uppbyggt så att vi alltid måste vara där. Eller det räcker ju med en i taget, men meningen är att man ska ta hand om sitt barn som hemma ungefär. Behöver jag säga hur sega dagarna är? När Lovisa kommer händer det ju mer, då kan man ju gå och leka lite med henne och sådär.
Jag som precis varit salig efter att fått sova i en skön säng fick återigen sova i en patientsäng på Victors rum. Förhoppningen är att Silvio tar nattpasset så jag får lite vila, det blev inte många timmars sömn denna natten. Ett fåtal då personalen var gulliga och tog hand om honom ett par timmar.
Idag har han blivit av med syrgasgrimman och får lite syrgas på måfå genom att han har en tratt brevid sig. Så det går verkligen åt rätt håll.
Vi frågade en läkare igår hur länge vi skulle stanna och beräkningen var en till två veckor så den här lilla resan går förhoopningsvis snabbare än beräknat.

Appropå lussebulle. Lillskiten var bra gul igår. Efter prover så var det dock inte så höga värden så att han behövde solarie. Skönt det, men han ser lite rolig ut ;).

Tyvärr glömde jag kameran på Victors rum så ingen bild idag.

Nu har vi fått ett rum på McDonaldshuset. Alldeles lovely. Nu kan vi bo som normalt, typ. Och bäst av allt, Lovisa flyttar hit nästa vecka.
Gällande Victor hade han blivit av med dränageslangen efter operationen nu på morgonen och för det har han fått en tapperhetsmedalj. Det som följer är att respiratorn ska kopplas ur under dagen när han piggnat till lite och orkar med andningen själv. Om allt går enligt planerna ska han flytta till vanlig vårdavdelning.

Nu har vi flyttat klart på oss och ska få i oss lite lunch sen blir det en eftermiddag med Victor!

Mitt i allt knas här finns även roliga saker.
När Lovisa var några veckor gammal förklarade Silvio väldigt grundligt för henne att hon 'ska passa sig för killar som sin pappa'.
Nu försöker jag intala Victor att han å andra sidan inte ska bli en sån kille som sin pappa ;).


Annars har jag lärt mig att 'bra' är ett relativt begrepp. Jag är snittad, men uppe och går mina långa vändor, det gör ont, mest i ryggen faktiskt. Ändå hävdar jag att jag mår bra, för jag kunde ju fortfarande vara beroende av rullstol och smärtlindrande.
Victor ligger uppkopplad med diverse slangar, kanyler, elektroder osv osv i all evighet. Ändå säger man hela tiden att han mår bra. För det gör han ju om man ser till omständigheterna.

Nu ska jag ägna mig åt lite seriösa saker. Typ fylla i om min föräldrapenning till försäkringskassan. Kan vara bra att göra senast idag om jag vill ha pengar på måndag.

Det har hänt en del senaste dygnet.
Efter att jag skrev förra inlägget gick jag för att umgås med Victor igen. Jag fick då veta att han skulle iväg på röntgen så det var fullt pådrag för att göra honom klar för den resan.
Av någon outgrundlig nyupptäckt styrka som följde jag med till röntgenavdelningen. Man är ju sådär fit for fight efter ett snitt, men jag är förmodligen för envis för mitt eget bästa ibland. Röntgen gick bra!
Igår eftermiddag sa de också att de skulle testa honom för kromosomsjukdomen Catch-22. Ni som läst Abbebloggen jag refererat till ibland vet att han har det felet och det hänger ibland ihop med hjärtfel. Läkarna vill ju gärna få så mycket information som möjligt. I övrigt har de sagt att vanligaste orsaken till hjärtfel är ärftlighet eller midicinering hos mamman. Då jag inte ägnat mig åt starkare saker än Alvedon och Postafen känner mig oskyldig.
Igår blev jag även förflyttad från mitt lyxiga singelrum till en sal med andra patienter. Det resulterade i att jag i princip inte sov något i natt. Kanske också pga alla spänningar, sjukt obekväm säng och så saknade/saknar jag Lovisa något alldeles enormt.

I morse när vi gick till Victor fick vi veta att han skulle opereras i eftermiddag. Nervöst, men sjukt skönt att få det avklarat. Det har ju känts som det första stora hindret. Under eftermiddagen fick vi träffa kirurgen och narkosläkaren som förklarade allt som händer och ska hända väldigt utförligt. Vi fick också veta att nästa operation ska ske när han är 3-4 månader och den sista när han börjar närma sig 2 år. Lilla älsklingen!
Det var med ganska tunga steg vi följde honom till operationen. Efter det fick vi rundvisning på den intensivavdelning han nu vårdas på.

Medan operationen pågick flyttade jag igen. Jag är numera ingen patient längre utan bor på hotellet tillsammans med Silvio. Skönare sängar, Tv igen och framförallt lugn och ro :).

Kirurgen ringde strax innan 17 och meddelade att operationen var klar och att allt hade gått jättebra. Vi har efter det varit och hälsat på Victor igen. Han ligger nu i respirator så det är ytterligare ett par slangar kopplade till honom. Jag undrar om det finns någon yta kvar på honom som det inte går en slang, kanyl eller liknande till. Stackars liten.. :(

Saknaden efter Lovisa blev ju inte bättre då hennes farmor skickade ett sms och skrev att hon hade sett ett kort på Silvio och sen bara gått runt och sagt 'pappa'. Lilla stumpan. Vi försöker att få plats på Ronald Mc Donalds hem istället så att vi har möjlighet att fixa med mat själva samt att kunna ta hit Lovisa också. Just nu blir det lite väl dyrt att äta allt utom frukost ute.

Tack alla för sms, kommentarer osv. Vi har pratat med en läkare idag, ingen ny info egentligen. Vi får förhoppningsvis veta idag när operationen blir. I övrigt mår vi så bra vi kan. Och angående katten hoppas jag nina gör sitt jobb. Annars blir det smisk!

Ska man komma till världen ska man tydligen göra det med buller och bång. Nu är Victor äntligen här. Det mesta som kunde gå lite galet gjorde det, men jag ska försöka knåpa ihop vad som hänt sen förra inlägget.
Vattnet gick ju. Försökte få tag i någon som kunde skjutsa till sjukhuset samt ta hand om Lovisa. Erika nappade till sist och trots enorm förvirring hos henne så kom vi iväg till sist. På förlossningen visade det sig att bebisen mådde bra, men läkaren oroade sig lite för att jag blödde.
Efter lite samtal bestämdes det att jag skulle få åka ambulans till Lund. Så ptja, jag, Silvio och en barnmorska packades in i en sådan och begav oss. Väl i Lund var det nytt folk, ny läkare och samma oro över blödandet. Läkaren gjorde ett snabbt ultraljud och kunde konstatera att moderkakan hade börjat lossna. Nu blev det jäkligt bråttom. Det är ju oftast inget bra tillstånd alls och det var inte dags för Silvio att bli ensamstående enbarnspappa så det slutade med akutsnitt. Ganska behagligt egentligen. Det gör ju ont i magen, men man får roliga droger här så jag överlever och har varit uppe och gått lite också.
Victor mår bara bra han också just nu. Han ligger på en annan avdelning och är helt fullproppad med en massa kanyler och annat jox för att hålla kolla på honom. Om en stund ska vi ner dit och träffa kardiologerna. Jag har ju inte träffat dem sen vi kom hit, men Silvio träffade dem igår. Jag förmodar att det lutar åt operation redan imorgon. Han är ju en stadig bit så de behöver inte vänta på att han ska växa till sig lite.

Det  var väl egentligen det hela just nu. Idag har jag fått mata, byta blöja och hålla Victor i famnen. Myyys! :)

Och Silvio utropade ju glatt på första ultraludet att han har blattenäsa. Och jorå, visst stämde det ;). Han är väldigt lik Lovisa, fast mörkhårig och ja näsan är ju aningens större ;).



Och givetvis ett stort TACK till er änglar som hjälp till och erbjudit er att hjälpa till nu när det krisade ihop sig lite. Puss

Låg i godan ro i sängen och försökte somna. Tji fick jag. Det blev lite blött istället. Ringde förlossningen så de ville att jag skulle komma in och ta en kurva.
Erika är på väg hit så att hon kan ta Lovisa. JAg insåg att klockan halv tre en fredagkväll är det minst sagt omöjligt att få tag på en taxi.
Men det har börjat komma värkar. Ganska tätt även om de inte gör ondare än att jag i godan ro kan sitta här och skriva ett par rader.

Så Tella, jag kan inte lova att du får ha din födelsedag för dig själv ;) så jag slänger iväg ett GRATTIS nu!

Jag var ju som sagt hos läkaren idag. Med sig till barnmorska, läkare osv har man med sig en papperskopia på sin journal. I den kopian fylls bara alla mätvärden in, all övrig information som skrivs in i journalen hamnar "i datorn".
Nåväl, Lund nästa veckan. i Lund har de ingen som helst tillgång till min journal, mer än papperskopian jag tar med mig. Jag fick informationen från läkaren jag träffade att om de vill/behöver hela min journal i Lund så får de ringa till växjö och få journalen faxad till sig.
Helt seriöst.

Min låda vilar så hårt nu att den är i koma.

Om det ändå vore typ Grekland eller nåt som avsågs med söderut. Lund alltså. Sista besöket över nu i Växjö. På måndag ska jag ringa till Lund och kolla om de är sugna på att ta emot mig för en liten igångsättning. Känslorna är väldigt, väldigt blandade nu. Det ska bli skönt att ha graviditeten överstökad, det är ju inget tillstånd jag tycker om. Samtidigt mår bebisen finemang så länge den huserar i mig. Utanför blir det kaos. Det känns ändå bra att sjukvården är så välutvecklad så för deras del är detta inget konstigt. Men ändå..
Så tiden fram till måndag ska ägnas åt lite städande och packande. Jag vill inte komma hem till en nerstökad lägenhet sen. Lovisa åker på söndag. Jag kommer gå sönder lite då. Usch.

Tack underbara vänner för att ni finns. Vår kvällsmat blir betydligt godare än gröt :). Nu känner jag mig på lite bättre humör igen. Det var en jävligt djup svacka jag fick igår. Usch. De kommer ibland och då behövs det bara små saker för att allt ska kännas för jävligt.
Saker som känns jobbiga just nu är att gå till läkaren imorgon, eller inte att gå dit, men att kanske inte vara redo att sättas igång än. Att Lovisa åker bort på söndag om inget ändras. Och sen allt med nya bebisen. Jag önskar att allt var som det skulle, man har lite mycket ont, hänger på BB ett par dagar och kommer hem sen igen med sin lilla skit och bara kan mysa. Ibland tror jag, eller får för mig, eller vill tro att prövningar kommer till de som klarar av det. Vet inte varifrån jag fått den känslan, men slutsatsen är att vi fixar fan det.

Lovisa somnade som sagt när Nina egentligen skulle komma, men vaknade lagom tills Nina kom istället. Lovisa fick ett par jättefina jeans :) TACK! Sen busade Nina en massa med Lovisa. Nu är alla mest lite trötta tror jag.

Jag tvättade lite igår. Vi bor på fjärde våningen utan hiss. Idag känner jag för att säga upp bekantskapen med mina ljumskar. Jag tog ändå ett förebyggande bad innan tvättsessionen och ett bad efter. Jag tror inte ens jag vill veta hur ont jag haft utan de där baden. Men, men.. nu är snart en smärtperiod över. Om det går som sist gick smärtan över väldigt fort. Jag kände av lite ibland om jag gjort någon väldigt jobbigt.
Imorgon är det läkarbesök igen. Kontroll för att kolla läget om jag kan sättas igång. Nervöst som fan.

På läsfronten går det ganska segt. Jag började läsa Gomorra, men alltså... nej. Jag tycker det är superspännande att läsa om diverse maffiarörelser och sånt, men när det blir för faktamässigt tröttnar jag. Det började så bra, nu är det ett typ 100 sidor långt kapitel med bara upprabbling av namn. Vem som mördade vem. Jag har tappat bort mig.
Istället började jag läsa en annan bok, Bitterfittan. Jag har läst den innan, men minns inget alls av den. Den kanske är bra? Efter tre kapitel så är den ganska bra på ett sätt. Vi får se, vi får se.

Snart kommer Nina på lite besök. Lovisa passade på att somna nu när Nina egentligen skulle kommit, men i vår arbetslösa vardag har man ju inte extremt mycket tider att passa så det är lugnt :) (Hoppas jag).

Jag blir sjukt less på folk som inte betalar det de är skyldiga. Resultatet, vi har 20 spänn resten veckan. Tom kyl, tom frys, tomt skafferi. TACK så hjärtligt!

Roligare än så blir det inte idag. Tur det finns maskiner som utför grovjobbet. Tvättid fanns först ikväll, men det gör ju inte så vansinnigt mycket.

Lovisa har på senaste tiden tydligt talat om för oss vad som är viktigast i livet - MAT.
Nu säger hon själv 'nam nam' när det börjar knorra i tarmen så då är det bara att sätta fart och fixa lite käk åt henne. Det där med att säga mamma och pappa har hon mer eller mindre lagt ner. Ett annat modeord som används hela tiden är 'que'. Förmodar att hon kan ha umgåtts lite för mycket med Natha. Sluta genast prata spanska med mitt barn!
Fast i morse var det faktiskt passande. Vi gick ju upp bra mycket tidigare än normalt så när jag lyfte upp Lovisa tittade hon lite konstigt på mig och sa 'que'.

Nu har hon fått ännu en omgång nattvälling, jag har ätit och badat. Hon sover förhoppningsvis. Jag borde också sova. Tänkte försöka haffa en tvättid imorgon så allt blir rent. Främst jag och Lovisa saknar rena kläder i vettig storlek. Lovisa kladdar så mycket och jag har helt enkelt för få kläder, de få jag har kladdar Lovisa på.

Jepp, inga konstigheter. Bebis låg som den skulle :).

Sötnosen finns på bild hos Erika!

Silvio hävdar bestämt att jag inte kan mobba honom för hans dialekt eftersom han kan säga 'R'.
Å andra sidan, han lägger till en massa konstigheter. För det heter väl knappast gÄnast?

Nä, just det. Jag är ju konsekvent och utesluter alltid 'R'. Han kan slänga ur sig lite vad som helst.

(Fy fan vad trött jag är förresten)

Och nu blev det sådär sent igen fast det inte ens var meningen, men efter nattmacka och nattbad var helt plötsligt klockan väldigt mycket... eller lite om man vill se det så.
Läkartiden är ju redan 10:30 imorgon, så tidigt sover vi fortfarande gott. Under tiden som vi är där ska Erika ta ut Lovisa på en liten promenad. Skönt det. Om allt är som sig bör går ju läkarbesöket i ett nafs imorgon, men samtidigt kan det bli lite väntan och sånt och så är det ju bra att lilltjejen får komma ut på lite promenad. Jag var bra på den biten förr, när jag var rörlig. Silvio är mest lat, han har nog ingen vettig ursäkt egentligen.
Men, men.. snart blir det andra bullar för då är jag på hugget igen. Har ju fortfarande en massa, massa kilon från förra graviditeten att göra mig av med så motivation finns i allra högsta grad.

Silvio har haft någon slags aversion mot pajer så jag har inte fått göra det till middag. Efter en lång utläggning förstod han att jag inte tänkte göra konstiga brittiska pajer utan goda pajer.
Så idag har vi avnjutit en med västerbttenost, procoutti och soltorkade tomater. Mums! (Men nu har jag lite ont i magen pga alla ägg.)

Känns helt freaky, men nästa måndag bär det av om allt är som sig bör. Silvios mamma ringde nu i morse och kollade läget, de kommer och hämtar Lovisa på söndag. Min lilla älskling. Men det blir ju finfint.
Äh, det var nog inget mer egentligen :). Det har ju inte direkt hänt så värst mycker under natten.

Jag har mått lite trött och förvirrat, precis som man kan göra som bakis. Hehe..
Vi har verkligen inte gjort mycket alls idag. Mesta slappat, hela familjen. Lovisa har också varit lite trött sen igår, men har ändå orkat leka en hel del mellan varven, imponerande.
Veckan som kommer bli nog ganska lugn den också. Två läkarbesök och i övrigt fix här hemma så allt är klart och packat osv sen när det är dags att göra annat.

Och då var jag ändå nykter igår. Det hjälper dock inte, jag mår ändå lite såbakis. Men vad gör det, det var kul igår. Full fräs hela kvällen lång. Att jag mår lite tjyvens idag beror nog mest på att jag sov dåligt inatt, efter alla eskapader var inte min rygg och foglossning helt samarbetsvilliga utan envisades med att smärta hela natten.
Några kort tog jag aldrig, men Erika var bra på den fronten så jag hoppas på att några kommer upp lite senare för det var roliga kort.

Jag tog min röda lilla springare (cykeln), slirade in på macken och fyllde på reservdunken och begav mig till bilen. Den klunkade glatt i sig bensinen. Sen påbörjades projektet med att få bilen att starta. Det tog några försök, det var lite luft som skulle ur systemet. Nu går den finfint igen och fick lite mer bensin på hemvägen.

Jag vill ha den där omtalade beninmätaren NU!

Vi åkte ner till stan för att fixa ett par saker. Jag tyckte att bilen betedde sig lite märkligt, svarade inte helt på gasen. När vi kör hem igen krånglar den ännu mer och får till sist motorstopp. Jag lyckas ändå starta den igen och parkera på en sidogata. Bilen är stendöd. Jag HOPPAS, hoppas, hoppas att det bara är bensinen som är slut. Sist jag fick bensinstopp började det ju med att bilen inte svarade på gasen. Så vi gick hem. Inte alls långt egentligen, för normala människor en promenad på max 10 min, för höggravid Emma snarare en halvtimme. Nu har jag dessutom dödens ont i ryggen för att jag har gått. Om ett par timmar när jag vilat lite ska jag göra ett försök med bilen.
Precis när vi kommit hem ringer Natha och är halvt hysterisk för att ingen av oss svarar på msn. Hon har i full panik fått för sig att vi är på förlossningen. Nej, det är vi inte :). Vi ska ju på fest ikväll.

Nina, muta in en skön plats åt mig i soffan med många kuddar, annars reder jag inte ut festen :).

Okej, detta är ett totalt onödigt inlägg om jäkligt onödig mat. MEN. I den här stan har det i all evinnerlighet funnnits tre Mc Donalds, ingen annan kedja. Sen en tid tillbaka finns ett Max. Nu är det planer på att bygga ett Max till, vilket det stog om i tidningen. Bland kommentarerna till den artikeln stod det att Burger King ska öppna. Jag kan bo kvar. Jag kan äta lökringar :D. Ehh, ja.. det var nog bara det egentligen...

Det trillade in lite folk här på eftermiddagen. Tyvärr var en del av gästerna inte riktigt krya så de kunde in komma, men det var trevligt med de som var här. Lovisa fick busa en massa och leka med sina fina presenter. Tack alla goingar!
Lite kort togs också, tror dock Natha och Erika var bättre på att ta kort så det kommer nog roligare på deras bloggar sen.

     

Det var lite diskussioner en stund när alla skulle lägga sig i debatten med namnförslag. Och inte tusan blev något bättre av det heller ;). Men, men. Det finns ju alltid den gamla beprövade metoden...

Nu sover det trötta lilla födelsedagsbarnet gott efter lite tårta och massa lek.

Stumpan fick ett paket efter att ha ätit frukost. Hon har trots hårt övande under julen inte lärt sig öppna paket utan slickade bara på paketet. Nåja, det kommer väl lite mer under dagen. Nu ser det ganska prydligt ut i de offentliga delarna av vår lägehet. Så nu väntar vi bara på Lovisas kompisar, de som tidigare var våra kompisar ;)

Hoppas det iaf, man vet ju aldrig. Allt såg bra ut. Lagt på mig lite vikt, men nu har jag märkt att det svullnat lite i fötter och händer så det är väl lite vätska. Annars var det bra. Barnmorskan var lite osäker på om bebisen verkligen låg på rätt håll då den var rund om det som borde vara rumpan, men hon trodde sig känna huvudet på rätt ställe.
Nåja, vi ska in på ett snabbt ultraljud på förlossningen på tisdag. Vill minnas att vi gjorde ett sånt ultraljud med Lovisa också.
Sen nästa fredag är det ju läkarbesök och ptja det avgör om vi är redo för Lund efter helgen. Eller det är väl mest jag som ska vara redo.

Jag lyckades ju aldrig önska mig nåt vettigt i födelsedagspresent och julklapp. Jag tycker att jag har allt jag vill ha. Och så långt stämmer det. Sen finns det lite saker jag egentligen skulle behöva för att livet ska bli lite trevligare. Sånna saker är en ny dammsugare och en elvisp. Efter en massa bakande utan elvisp har jag visserligen mer vältränade armar än Hulken, men det har varit jobbigt. Och dammsugaren, ja den funkar ju egentligen, men hela handtaget med munstycken och sånt har gjort sitt, helt klart.
Nu är det bara lite småfix kvar. Typ dammsuga, helt appropå. Ingen mening att göra det innan då vissa pälsbeklädda saker i det här hushållet skräpar ner nåt helt otroligt. Jag tänkte också hinna med en dusch innan vi ska till barnmorskan.
Sen är vi hemma igen och kan fira.

Idag fyller Lovisa 1 år. Helt galet, minst sagt. Det har verkligen gått så otroligt snabbt så det känns inte som att jag hänger med. Och tänkt vad mycket som hänt. Från att ha varit ett litet knyte som mest bara var så är hon nu en stor tjej med mycket personlighet som springer runt som en blådåre och charmar alla.

Nu gick jag en sväng till affären för att köpa lite tårtsaker tills imorgon. Det töar. Det var motsvarande blankis hela vägen. Så det som tog tid var inte att handla utan gå fram och tillbaka till affären. Det brukar ta tid annars också när jag vaggar i sakta mak, men nu var den fan löjligt.

Lovisa hade lite andra tankar kring sömn än vad vi andra hade, Resultat = vi är skittrötta.

Det råkade visst bli lite sent. Jag åt nattmacka, badade och sen fastnade jag med WoW. Jaja, fördelen med att vara ledig.

Bjussar på en liten bild från kvällen också. Lovisa och Silvio sitter och dansar till riktigt usel musik.

Sov lite dååligt inatt så när min telefon ringde i morse var jag inte helt pigg, men gick ändå upp. En stund senare gjorde jag ett tappert försök att sova en stund med Lovisa, det funkade tydligen bara på mig. Nu har jag dock sovit ett tag och känner mig lite, lite piggare.
Vi har också fått ordning på Lovisas dagisstart. Egentligen ska hon börja nu på måndag, men det hade ju inte blivit riktigt bra, lite dumt att börja för att sen behöva ta uppehåll. Så istället börjar hon 9e februari. Det passar bättre och skulle vi fortfarande vara på vift är det inte värre än att någon av oss (troligen Silvio) kan vara hemma med henne den tiden och skola in henne. Lite märkligt att liten har blivit så stor. Hon ska gå de där 15h/v, vilket känns ganska lagom. Hon börjar ju bli mer och mer krävande ur sysselsättningssynpunkt, det kan vara skönt att få lite ensamtid med nya bebisen samt att jag tror det kan vara utvecklande också att gå på dagis.

Nu ska vi se om inte den här dagen också kan bjuda på lite sysselsättning.

Varma och provsmakade.

Lovisa älskar att dansa, vad det är för musik spelar inte så stor roll. Idag lyckades jag fånga det på film. Tyvärr blir filformatet fel redan i kameran så jag kan inte vända på filmen. Ni får vända på huvudet helt enkelt!

Bilden tillägnas Angelica helt och fullt ut. Hon vet varför. Nu ska jag sätta en bulldeg :).

Ska jag göra idag var det tänkt. Och säkert imorgon och på torsdag också. Beror på hur mycket jag orkar göra idag. JAg ska bara bullar, mockarutor och blåbärsmuffins. Och tårta. På torsdag. Gräddtårta till skitungen.

Nyss vaknat. Ont i huvudet och känner mig lite snuvig. Why? Jag vill inte bli förkyld, jag vill inte bli förkyld, jag vill inte bli förkyld.

Eller finns det två?
När jag för två år sedan bodde lite hastigt och lustigt i andra hand på öster fanns det en rolig man i mitt hus. VArenda gång man träffade på honom pratade han om vädret. Uteslutande. Han var ändå en av de mer normala i det huset.
Nu när jag gick hem från affären går en man förbi mig (jag går inte särskilt snabbt, nej) och fäller ett par kommentarer om vädret.
Bryr jag mig? Jag kan väl själv dra slutsater om vädret. Varför känner alla sig så tvingade att prata om vädret?

Sen en annan rolig sak. Silvio fick hem en tävlingsvinst från jobbet. Vi har ltie svårt att se vinstdelen i det hela. Det skulle alltså röra sig om en hotellövernattning. Väldigt trevligt. Dock är förutsättningen för att man ska få övernattningen att man betalar för middag på hotellet. Hepp. Kul vinst. Verkligen.

Förresten köper jag typ bara en massa städsaker när jag går och handlar. HAr gjort det flera gånger nu. Undrar om det hjälper?

Det börjar bli en dålig vana att vara uppe alldeles för sent på kvällarna. Rundade av nu med en nattmacka och lite slösurfning. Dumt nog gick jag in på familjeliv och plötsligt kände jag att det här med förlossning inte känns som nåt trevligt happening. Det gör ju för helvete skitont. Länge. AJ! Kan ingen annan göra det åt en?
Jag får väl hoppas på att det går lika snabbt och smidigt den här gången då, gärna mer lustgas...hehe :).

Och välkommen till tantåldern ;)

Eller nja, näsan ska nog inte bada så mycket, men jag behöver lindra lite foglossning och ryggont. Det värker.. blä. Inte värker som i värkar som att bebis verkar vara på väg, men ont som i fan vad det värker.

Lovisa har förresten hittat sin egen form av snacks. Hon gnager i sig böcker på löpande band. Varför gör de barnböcker i papper? Fullkomligt galet. Jag har sett ett fåtal så kallade badböcker som är i tjock plast, de kanske håller? Eller nä, inte när hon sätter igång med sina sylvassa små tänder.

Min mellanslagstangent är nu återställd.

Fast vi försöker städa lite också. Städandet har resulterat i att min mellanslagstangent är aströg så jag får trycka våldsamt på dem. Sjukt irriterande. Jäkla Silvio som skulle pilla bort den. Tangentbordet blev visserligen rent, men tappade den del funktion.
Lika bra att köra en grovstädning idag. Sen får vi köra finlir under veckan så det är skinande rent när Lovisa kalasar på fredag.
Just idag är det mest plocka undan, dammsuga (barrfri plastgran.. yeah right), tvätta och diska.

Tjipp

Lovisa har alltid vara pappas flicka. Det har eskalerat till något ohanterbart nu när hon får ha honom hemma på heltid.

Nästan som kinderägg. Nu kommer jag att ägna ett inlägg åt två böcker.

Johanna Nilsson - SOS från mänskligheten

Baksidetext: Hora eller frälsare? Vad, och vem, är Benjamin, han som tatuerar in blommor på överkroppen - en blomma för var och en som han älskat och kanske räddat till ett bättre liv?
I sina föräldrars ögon är han en mördare, en förrådare.
I kundernas ögon är han en skicklig eskort som flera av dem förälskar sig i och finner tröst hos: Mikael, affärsmannen som inte vill ha beröring, bara sömn. Cornelia, som plågas av bulimi och vill bli en blomma på Benjamins hud. Erika, den högpresterande karriärkvinnan som älskar sin sambo men inte orkar med hans barn. Och så Katja, den rullstolsbundna tatuererskan som dyrkar Benjamins hud, drömmer om luft under vingarna och ett barn att bära i famen.

Jag tycker: Det går inte att ogilla Johanna Nilsson på något vis. Jag försöker hitta något som kan vara fel, men det finns inga. Jag älskar hennes personer i böckerna, djupet på dem och att de allt som oftast är lite udda och på något sätt inte följer normen. Det enda jag kan anmärka på, vilket oftast inträffar är att slutet är väldigt öppet. Jag vill ha mer och mer och mer. Tack än en gång. Och sluta aldrig skriva, för guds skull!

Sagan om ringen

Det behövs knappast någon närmare presentation av författare eller handling. Den som på något vis lyckats missa Sagan om ringen har förmodligen bott under en sten senaste decenniet. Nu var det verkligen ett tag sen jag läste böckerna och kände att det var dags för en omläsning så jag började med den första. Filmen har setts både en och flera gånger sen sist.
Tyvärr.
Den är inte på något vis jämförbar med boken. Boken är så mycket mer. Det händer så mycket mer. Och boken har Tom Bombadill.
Läs för bövelen.

Efter en lagom dos krångel så har vi nu äntligen vagnen fixad. Jag mailade en del med säljaren igår kväll och vi fick då veta att vi var välkomna mellan 14-17 idag så vi kom dit ungefär 16. Vagnen såg kanon ut. Det återstod bara ett problem, en annan spekulant hade ringt på förmiddagen och var på väg från Gislaved. Det slutade med att Silvio pratade med den andra spekulanten och vi fick vagnen. Dels hade vi hört av oss lite tidgare och dels var vi beredda att betala fullpris.
Enda kruxet är att vagnen är för bred för att vi ska få in den i förrådet. men vi får skaffa ett ordentligt lås och ställa den i trapphuset istället. Vilket man inte får. Men ptja, det finns ju inte direkt några alternativ.
Så, det vi ska köpa till är en lift till bebisen och ett regnskydd till vagnen. Sprillans nya liftar finns för 500 kr till den vagnen så det är luuugnt :).

Jag känner mig inte längre det minsta entusiastisk över möjligheten att kunna föda i Växjö. Det verkar vara allmän oreda om man får tro den här artikeln. Jag har under hösten noterat att det varit uppe på förslag att den sammanslagningen skulle ske, men man hade ju nåt slags hopp om att kanske ta någon slags hänsyn till patienterna.

Silvio hade fått en inbjudan till Spotify <3. Han såg inte riktigt meningen. Det gjorde jag. Jag kan äntligen lyssna på all musik igen som jag hade på min gamla laptop. 40 gig mangel :D. Jag tror redan att Silvio ångrar sig att jag fick hans inlogg.

Hittade en annan annons angående en syskonvagn. Annonsen var gammal, men varan fanns fortfarande kvar. Lovely! Jag antar att det delvis kan bero på att folk i allmänhet av någon outgrundlig anledning drar sig för att göra affärer med 'blattar'. Jaja, kvittar, mer saker till mig. Vagnen ser fin ut på bilderna, det enda som saknas är en lift till, men det kan man ju skaffa en separat. Nemas problemas.

Nu är min köre sambo och handlar godis till mig :). Eller främst till sig själv. Nu kan han ju inte tigga av HK hela dagarna så han dämpar med enorma lass godis istället.
Det gäller att hålla honom borta från ciggen annars åker jag ju dit igen.. Har inte rökt på nästan två år, men är ändå förbaskat sugen fortfarande så det får inte finnas tillgängligt hemma.

Mitt Hb-värde var oförändrat trots enormt slarv. Skönt det. Jag sa också att jag inte tar så värst många tabletter för jag står inte ut med det efterföljande magknipet. Konstigt nog är jag ändå sådär dödstrött hela tiden, men visst ett värde på 114 är inte särskilt bra egentligen. Annars var allting bara bra med bebisen och mig. Vi bokade in ytterligare ett besök nästa fredag, det blir nog det sista, sen drar ju hela förlossningskarusellen igång med allt vad det innebär. Usch.

Egentligen hade vi ju tänkt förära Alvesta med ett besök, men det blev ju som tidigare nämnt inställt så vi tog en liten runda på stan istället. Vi hittade en födelsedagspresent till Lovisa och tog en fika. Sen kom jag på att jag ville ha ett par innetofflor också. Silvio köpte ett par bra på H&M så jag köpte ett par likadana. Jag antar att jag behöver dem sen på BB och sådär. De tyckte jag var lite knäpp sist som inte hade innetofflor. Jag hade gärna haft om mina bowlingklot till fötter hade fått plats i ett par. Nu är ju inte fötterna sådär svullna, blir yttepyttelite, mest i den högra. Skönt med en åkomma mindre.

Nu tänkte jag nog ta också sova lite och senare blir det sushi som vi lyxade med att köpa hem. Det blir månadens uteätande. :)

Förrsten om någon känner sig sugen på att umgås med Lovisa på kvällen den 10e (nästa lördag) så får ni gärna. Nina har bjudit in till 25-årsfest och det vore då själva fan om jag inte skulle kunna supa henne ner till apstadiet när hon fyller tant. ;)

Hittade ju en vagn igår som jag ville köpa. Mailade lite med säljaren och sa att jag ville ha den, vi ville bara se den först. Ringde henne nu och då hade någon kommit på förmiddagen och köpt den. Typiskt. :(

Jaja, det är ju inte på något vis akut så det är bara att kika vidare.

Imorgon ska jag ju faktiskt göra saker så det kan vara lämpligt att sova lite. Dels är det dags för nytt besök hos barnmorskan, det kommer förmodligen resultera i lite bannor angående mitt Hb-värde. Sen tänkte vi ta en tur till Alvesta också och kolla på en barnvagn. Är den fin och sådär så köper vi den då den i övrigt uppfyller våra önskemål samt är väldigt billig.
Så nu ska jag krypa ner och fortsätta läsa min nya Johanna Nilsson, den är givetvs minst lika bra som jag förväntat mig.

Nästa fredag, den 9e januari fyller Lovisa ett år! Det kommer såklart att firas. Så länge vi är hemma och inte har andra oförutsedda hyss för oss så bjuder Lovisa in sina kompisar på fika och tårta under dagen. Så ni är väldigt, väldigt välkomna att kika förbi och säga grattis.

Det hände egentligen inte så mycket mer idag. Det börjar bli lite väl slappa dagar. Natha sa härom dagen att jag skulle ta det lugnt och vila. Vilar jag mer så är jag i koma, så lata dagar har jag. Det jag gör är att laga middag, läsa, slösurfa, pussa på Lovisa, bada, spela lite WoW, pussa lite mer på Lovisa.

Idag har jag iaf kunant använda mitt slösurfande till något vettigt. Det börjar onekligen kännas som dags att leta ny barnvagn. Inte för att jag känner mig överdrivet stressad. Vi ska köpa en bättre begagnad och då är det mer vänta på rätt objekt. Hittade en som såg lovande ut på blocket, mailade, får ringa imorgon om jag inte fått något svar. Den var billig och tycktes uppfylla våra krav. Vi vill ju ha en sån där modern som är typ som en trehjuling, men det brukar vara fyra hjul på syskonvagnarna. Detta eftersom de inte är så stora. De är bara lite bredare än den vagnen vi har nu och så mycket mer klumpligt fungerar ju inte om Silvio ska kunna manöverera den också.

Den två i slösurfandet är den stora namnjakten. Den går ungefär lika segt som sist. Pojknamn är ju klart sen innan Lovisa var född. Men det där med flicknamn tycks vara komplicerat märkligt nog. Vi vet ju inte kön så det kan ju vara lämpligt att ha lite bra förslag på lager, sen kanske det ändå är något helt annat som känns rätt när bebisen väl är född. Silvio är just nu väldigt insnöad på alvnamn. Jag har lite svårt att se det som tilltalsnamn, men det går ju alltid att slänga in som nåt mellannamn om det känns viktigt. Annars gillar jag Alva, visst det hamnar nog i kategorin 'tantnamn', men det är enkelt och sen är ju betydelsen 'alv' så det kan ju inte misslyckas.
Häromveckan ploppade ett helt otippat förslag upp, Emilia, vet inte varför, men det är inget namn jag ens tänkt mig innan, men nu helt plötsligt tycker jag det låter fint och så passar det ju bra med Lovisa.

Well, well. Vi får väl se vad det blir helt enkelt :).

Inatt var en bra natt, Lovisa sov. Vaknade typ halv 11, åt lite frukost, busade lite. Sen somnade vi allihopa igen vid ett, jag vaknade för en halvtimme sen och de andra sover fortfarande. Mer än så händer nog inte idag. Jag har bara börjat låta diskmaskinen ta sig an det lilla berget med disk.

Såhär såg Lovisa ut inatt någon halvtimme efter tolvslaget. Hon hade då fått nattmat och borde gå och lägga sig, men tyckte att Silvios tröja var mycket roligare. Det dröjde dock inte särskitl länge efter att den här bilden togs innan hon somnade.