Idag har vi i princip inte gjort något alls. Vi har slöat, spelat en gnutta WoW och sovit. Nu håller jag på och tvättar upp tvättberget och lagar lite middag.
Det var det hela. Lite annorlunda mot hur lördagarna kunde te sig för två år sen. Då började man oftast dagen med en ruskig baksmälla som man gjorde sitt bästa för att kurera. När det äntligen började ordna upp sig på den fronten var det kväll och dags för fest igen.
Båda sidorna har sina för- och nackdelar. Överlag är livet lite trevligare nu.

Tror jag skrev i onsdags att Victor fått en inflammation eller nåt i sitt operationssår. Det blev omhändertaget i onsdags och han sattes på antibiotika. När hemsjukvården var här innan idag var hon lite osäker på om såret såg tillräckligt bra ut elle rom läkaren skulle kolla igen.
Det skulle tydligen läkaren så med ganska kort varsel åkte vi till sjukhuset. Det såg bra ut, det var bara en liten varknöl som behövdes tas hål på :). Skönt det. Odlingen på såret visade att det bara var vanliag sårbakterier vilket känns bra.
Nu hoppas vi det läker fint. Såret var ju jättefint innan och hel tplötsligt förra veckan började det bli lite irriterat.

Vi ska kolla på en lägenhet och ja, bilbarnstolen funkar ju inte till Lovisa så om någon vill vara här och leka med henne eller ta en promenad eller så vore det grejt.

Natha tjatar ju alltid om att hon vill ha dagens bild. Det blir en gårdagens. Lovisa får så underbara lockar när hon har duschat.

Idag steg vi upp tidigt för att gå till familjerätten och fixa faderskapet och gemensam vårdnad. Det gick ganska bra. Förutom att vagnen inte gick in i hissen. Det är verkligen begränsande med en syskonvagn.
Efter att det var klart gick vi till skatteverket eftersom de inte skrivit med Victors mellannamn. Så även om vår förra blankett var inscannad i datorn hos dem kunde de inte göra en uppdatering utan vi fick fylla i ytterligare en blankett >.<.
Vi fixade ett lås till barnvagnen så vi kan ställa den under trappan. Vilket man egentligen inte får, men det är ett jäkla sjå att fälla ihop och greja med den varje gång man ska ha den så jag är trotsig tills de breddar dörrana (vårt förråd och cykelförråd ligger i en annan trappuppgång som man bara kan komma in till genom att gå inomhus.)
Fixade även en sladd till min hårddisk som var i min gamla laptop. Nu hittar vi inte strömsladden till caset man sätter håtrddisken i. Suck. Så om vi inte hittar den får det bli montering i datorn istället.

Nu väntar vi bara på att apoteket ska höra av sig också så att Victors mat har kommit. Jag påpekade det viktiga i att vi måste ha den senast idag.

Nu har Victor fått sitt namn i alla register så han slipper heta /.
Nåja, det lyckades ju nästan. På blanketten angav jag Silvios efternamn som mellannamn då han ska ha bådas namn. Imorgon ska vi skriva på faderskapet och sånt. Kan det vara därför han inte fått Silvios efternamn än?
Jag ska nog flytta till Ryssland eller nåt, så kan man muta sig till att få allting gjort ordentligt beroende på summan.

Man kan ju förövrigt tänka sig att Victor rimligvis borde vara Silvios barn då Lovisa är anmäld som hans barn och vi fortfarande bor ihop. Men nä, tydligen inte. Gift måste man vara för att något ska fungera något sånär logiskt. (Hör du det Silvio?!)

---

Edit: Och nu när jag gick igenom den gigantiska pappershögen såg jag att vi hade faktiskt en tid till familjerätten för en månad sedan. Silvio har snällt lagt alla mina papper i en hög under tiden jag inte bott hemma. Jag är expert på att ignorera högen tills det är dags att betala räkningar. Och där fanns en kallelse minsann.. Där ser man.

..om dagens bild. Men det blir ingen sån ännu. Båda barnen sover och jag är alldeles slut efter förmiddagens arbete.
Storhandling.
Shit alltså. Jag tror aldrig jag har handlat så mycket. Vilket berg.

Dessutom har vi premiärkört nya vagnen. Den var inte ens i närheten av så smidig som jag hoppats på, men den får funka så länge. Man vet ju inte förrän man provat.
Nåväl, vi skulle på vår vanliga visit på sjukhuset. Först var det ultraljud av hjärtat så att allt såg ut som det skulle och det gjorde det :).
Sen skulle vi hitta ett vettigt rum att vara i. Det tog sin tid, men lyckades det också till sist. Victors operationsärr har blivit lite fult och inflammerat på sina stället. De rengjorde ordentligt, nu ska vi rengöra morgon och kväll. Sen fick han antibiotika utskrivet så blir det förhoppningsvis ordning på det också. Vill det sig illa så kan inflammationen krypa ner i till benet och då blir det lite otrevligare, men förhoppningsvis får vi ordning på det nu.
Eftersom det var löning så köpte vi hem sushi från moshi moshi, precis som alla andra lönedagar. Det är vår lyx det. Och så slutligen hem, men med ett mellanstopp på apoteket här på området så att vi slipper fara så långt när vi ska hämta hans mat.

Nu återstår bara att köpa ett lås till vagnen så vi kan ställa vagnen under trappan. Det är krångligt nog som det är med att kånka ner två banr för alla trapporna. Som det är nu måste vi vika ihop vagnen och grejsa en massa. Jobbigt. Förhoppningsvis sköter sig våra grannar så det inte blir någon förstörelse.

Jag började dagens sysslor med att få loss tanklocket.. Jag ska tydligen inte göra sånt när jag är tokförsenad och stressad. Det var ju inga problem alls att få loss det.
Nåväl. Sak två att göra var att hitta en ligginsats till syskonvagnen. Jag tänkte skippa babyproffsen och gå till den andra utiken istället som jag inte alls kommer på vad den heter nu.
För det första var det stort, för det andra fanns det mycket saker och för det tredje var biträdet mycket trevligt och för det fjärde var det billigt.
Nöjd och glad är jag nu hemma med en liggdel och ett regnskydd så det blir promenad till läkaren idag. Smidigare än att vi ska hålla på och dela upp oss.

Jag har fått massvis gjort idag gällande röja, plocka, städa. Det återstår fortfarande en hel del, men nu är det lite mer finlir :). Härligt. Hoppas på att kunna fortsätta imorgon så det blir helt klart. Ett års frånvarao på hemmafrufronten har verkligen ställt till det.

Nu är det kväll med allt vad det innebär av att ta det lite lugnt.

Vi sjukanmälde ju Lovisa från dagis förra veckan för att hon var lite förkyld. Hon är fortfarande hemma. Det var ju ganska enkelt att se att dagiset som "var så noga med att hålla barnen friska" visst inte var så bra på det. Nåja, idag ringde dagiset och undrade vart vi blivit av. Ptja, vi får ju mer eller mindre inte gå dit pga Victor. Väldigt tråkigt. Vi lyckas inte aktivera Lovisa här hemma så mycket som vi skulle behöva. Dels sover vi i skift och den lilla tid vi båda är uppe så finns det annat trist att göra som städning, matlagning, handling osv. Men till dagis kan vi inte heller gå för då kommer nog Victors läkare yrka på att vi bör fråntas allt ansvar för honom, han har inte varit så trevlig när han avrått oss från dagis.
Nåväl, det tråkiga i hela kråksången är att vi ändå måste betala för vår dagisplats, så nu ryker några tusenlappar till på absolut ingenting.
Kan man få bidrag för sånt?

Jag är ju sådär galet arbetslös. Försäkringskassan har än en gång bevisat att de inte har anställt raketforskare. Jag är normalbegåvad, ja lite extra IQ om man ska tro sånna där tester. Helt seriöst, ge mig ett jobb.

Silvio har vid två tillfällen förra veckan varit hos FK för att få sin tillfälliga föräldrapenning. Vid senaste tillfället sa handläggaren att det var lätt fixat, men att hon inte kunde lägga in begäran av pengarna vid tillfället utan att han själv måste fylla i en blankett som ska skickas hem.
Blanketten kom idag. Begärna om föräldrapenning. Just precis det han inte skulle ha.

Så, det kanske finns någon personalansvarig man kan påtala problemet för så att de kan anställa mig istället. Det skulle ju dessutom effektivisera deras verksamhet då jag genom enkel överslagsräkning tror mig kunna klara av fem personers arbetsuppgifter utan några större problem. Detta baseras på att man i snitt måste gå dit fem gånger för att något ska bli rätt och eftesom jag allt som oftast gör rätt från början så...

Nyser, snorar och mår allmänt pissigt. Inget bra läge när man verkligen inte kan eller får vara sjuk.
Imorgon ska Natha ha Lovisa ett tag så då kan jag förhoppningsvis göra ett jätteryck på städfronten. Annars går ju all vaken och sovande tid åt till att ta hand om småskitarna.
Nu ska jag ta och sova så att jag förhoppningsvis får lite ordning på förkylningen.

Inte för att det egentligen gör någon skillnad då alla dagar är likadana hos oss. Just nu sitter vi och väntar på att Hemsjukvården ska komma och göra sina kontroller på Victor. Typ väga honom och se så att han mår något sånär bra.
Jag har blivit förkyld nu, det känns sådär äckligt i halsen. Blärk.
Nu har jag fixat en bra försäkring till barnen. Det enda bolag (jag känner till) som vill försäkra Victor. Typ alla med hjärtsjuka barn använder det. Då får man ersättning vid sjukhusvistelse. Enda nackdelen är att det är 12 månaders karens, men sista operationen kommer ju att omfattas av försäkringen.
Helt galet egentligen att andra bolag inte vill försäkra barn med kända sjukdomar. Det kan ju lika gärna vara så att de bryter benet och det är ju bara en ren olycka. Jaja.
Och på fredag händer ännu en sak, då ska Silvio officiellt bli pappa till Victor, få vårdnad om honom och sånt. Hur vi ska lyckas transportera hela familjen i ett stycka återstår ju att fundera på, men det får väl bli jag och Victor i bilen så får Silvio gå med Lovisa i vagnen. Eller nåt. Om vi inte hunnit införskaffa liggdel till syskonvagnen till dess.

Sjukt händelselös dag. Jag vaknade i morse med någon slags vision om att städa lite idag. Det blev inte så. Kidsen tar en hel del i tid i anspråk alltså. Eller efter att Lovisa somnat finns lite tid, men då är det kväll och man själv är helt slut så det hände inte så mycket. Jag landade framför datorn istället och slöspelade lie WoW. Jag har knappt spelat något sen Victor föddes.
Och som alla andra kvällar får jag lit eont i halsen. Hoppas det inte är något 'farligt'. Förmodligen inte, men det kan ju vara farligt för Victor.
Som överenskommet ringde vår hjärtsjuksköterska idag för att kolla hur det gått med maten. Det var Silvio som fick samtalet och ärligt talat går det inget bra alls. Nu äter han bara en liten slurk och sen börjar magknipet. Han får i sig så pass per dygn så att han håller vikten, men inte tillräckligt för att öka i vikt.
Jag är riktigt less nu alltså. Visst, Lovisa hade också mycket magknip och skrek mycket, men hon hade ju ändå orken kvar att äta ordentligt så det var ju bara jobbigt för oss andra som fick skavsår i öronen.
Det skulle ju inte vara så kul att behöva återgå till sondmatning igen, eller ännu värre, läggas in på sjukhuset igen.

Annars inget nytt idag. Barnens faster hade hittat en juniorsäng i gömmorna nu när hon fixar inför flytten så den blir perfekt till Lovisa framöver (läs: när hon slutat stå i sängen och kasta sig åt alla möjliga håll).

Jösses vad ont jag haft nu på kvällen. LÅngpromenad kanske var lite att ta i, men det var så skönt. Får ta lite kortare promenader, kanske räcker med en timma så mina stackars fogar kommer i ordning.
Något det inte är ett dugg ordning på är Victors mage. Stackaren får ju ont så fort han bara äter lite, det känns som om det blir värre och värre. Han skriker och skriker och tar i alldeles för mycket. Vi måste verkligen få ordning på detta, men som vanligt känns det som om ingen riktigt vågar ta tag i det. De vill testa än det ena, än det andra, oliak doseringar och så. Det är ju inte de som måste se sin lilla bebis ha ont så fort han vill äta. :(
Det känns som ett lotteri att träffa på någon som tar en på allvar angående det där.

Nä, nu är jag mest trött och uppgiven. Att försöka sova en stund kanske gör mig mindre trött.

Jag tog med mig Lovisa och gick en rejäl långpromenad med Nina runt sjön, och fram och tillbaka så det blir ju ett par timmar bara det. En lite snabbfika på stan blev det också innan vi gick hem igen.
Nu har jag ont som fan överallt. Oanvända muskler är konstiga saker. Sen gör ju den gamla floglossningen lite ont efter en sån här prövning. Samt musklerna runt snittet. Men, men. Det gör inte outhärsdligt ont och det var skönt att komma ut lite. Det ska göras kom. Det brukar bara ta sin tid att få arslet ur vagnen. Särskilt när det är så mycket annat osm händer hela tiden.

Det här inlägget kommer att gå till historien på ett eller annat sätt. Dels för att jag första gången kommer att visa mitt missnöje över namngivna personer och dels att jag skutar hålla det inom mig och faktiskt säga vad jag själv tycker för att jag behöver det utan att tänka på om någon tar illa upp. För det gör säkert någon. Men spelar roll, för jag har tagit illa upp och känner mig jävligt överkörd och jag har rätt till de känslorna.

Nåväl. För att försöka göra en lång historia kort. Vi har ju under en längre tid försökt spara ihop till en ny bilbarnstol till Lovisa, det har väl lyckats mer eller mindre. Oftast mindre. Då vi i princip aldrig varit ute och åkt var det ändå inte urakut. Nåväl, jag fick en slant av pappa i julklapp som skulle gå till en bilbarnstol. Pengarna räckte till ungefär en halv stol, resten av summan fortsatte vi önska oss alternativt skulle lägga ut själva.
Vi åptalade för SIlvios föräldrar att det var bidrag till stolen som vi önskade oss i julklapp. Ungefär samma dag ringer Silvios bror upp och berättar om en begagnad stol han hittat och vill köpa. Silvio säger då att det inte är intressant för oss då vi vill ha en helt ny stol. (Anledningen är främst ur säkerhetsaspekt och dels få en stol som passar oss.)
Här någonstans tror man att allt är lugnt.
Vi åker som bekant till Silvios föräldrar över jul och dagen innan julafton beger sig hans bror och pappa ut på en liten ärenderunda. Tillbaka kommer de med en... bilbarnstol. Jag skulle inte ens kalla den bättre begagnad för den är riktigt välanvänd. Jävlar vad jag ansträngde mig för att inte börja lipa då för jag kände mig så totalt överkörd och otacksam och allt på en gång.
Hemfärd. Silvios bror monterar stolen i framsätet på vår bil. Jag tycker inte att den sitter bra, men efter en del joxande tycker jag att jag får hyfsad ordning på den. Tänker inte just då i mitt höggravida stressade tillstånd på hur den är fastsatt. Senare slog det mig att den är fastsatt i stången under bilsätet som man använder för att skjuta stolen framåt eller bakåt. Hela jävla sätet rörde alltså på sig, och skulle kunna göra vid en eventuell krock. Helt uppåt väggarna galet alltså.
Efter detta körde vi i princip inget så jag har inte tänkt mer på det. Silvios föräldrar hade stolen i sin bil och där fanns fästen så det fungerade.
När vi skulle hem från Lund hämtade som bekant Nina oss, hon hade lånat sin pappas bil. På grund av airbag monterade vi i baksätet. Inte heller i en sprillans ny bil fanns färsten för en sån gammal bilstol. Här börjar jag surna ihop lite till.
Idag kom droppen som gjorde att jag blev riktigt jävla less. Hemsjukvården hade dåligt med tider idag så vi skulle åka till sjukhuset. Eftersom lite andra ärenden stod på agendan skulle hela familjen med. Det slutade med att bara jag och Victor åkte. Det finns absolut ingenstans, på någon plats i bilen det går att fästa en sådan stol.

Så om vår ekonomi inte redan var sjukt ansträngd behöver vi nu hosta upp ungefär 2000-2500 kronor lite snabbt för att köpa en NY stol som fungerar i vår och andra bilar.

Snart slänger jag den där Infantrinin åt helvete. Usch vad den sabbar Victors mage. Han började gallskrika igår när jag gick och la mig och höll på till 3-tiden när han och Silvio gick och la sig. Sen blir varenda mål mat en enda lång skriksession. Det har resulterat i att han knappt äter något alls. Så dagens mission är att försöka få vården att förstå att det inte fungerar med den maten. Syftet är ju bra då den innehåller mer kalorier så att han ska gå upp i vikt ordentligt trots att han äter mindre mängder. Det goda syftet är ju långt på villovägar nu då han som sagt skriker så in i h-e mycket så att han sen inte orkar äta.
Inte blir det bättre av att det sliter så enormt på oss vuxna också. Nu är vi mest bara skittrötta och griniga. Inte alls något trevligt.

Det är full fräs all tid som Lovisa är vaken. Hon hittar på så galet mycket hyss så det finns inte tid till att göra annat än kolla vad hon har för sig och förhindra diverse mindre katastrofer. Teleskoparmar har de också de små liven.
I övrigt har dagen var extremt stillsam, om man bortser från tre klädbyten på Victor och allt Lovisas bus.
Och trött blir man, nattsömnen är ju ganska dålig. Även om Silvio tar en del av nätterna blir det mycket störningar. Men Lovisa sover bra nu så det är väl bara att vänta på att Victor hittar nattsömnen och sover gott. Han har så mycket strul med magen så jag känner mig smått uppgiven. Först när han började med nya maten blev han väldigt förstoppad. Förstroppningen släppte till sist, men han hade ändå svårt att bajsa. Nu får han medicin för det, men blir istället väldigt lös och verkar ha ont av det. Han behöver ju inte ta i så förbaskat (vilket han heller itne får), men tycks ändå väldigt besvärad. Det är tråkigt att den lilla vakna tid han har går åt till att vara ledsen och ha ont. Lille stackaren :(. Imorgon ska vi till sjukhuset ett runda för Hemsjukvården har väldigt fullbokat och hade inte tid förren på kvällen så då blir det smidigare om vi packar ihop oss och åker till sjukhuset istället.
Jag hoppas på att han gått upp fint i vikt nu och att vi kan återuppta diskussionen om att han ska få äta mer vanlig ersättning igen. Vi har ju snart kommit upp i högkostnadsskyddet på Apoteket, men det kan vara skönt med mat som går att få tag på i en venlig affär och som inte är beställningsvara och som vi måste vänta på. Egentligen skulle vi börjat övergången i onsdags, men då hade han inte ökat i vikt tillräckligt utan vi fick istället öka hans matransoner och se om det hjälpte något.
Tack och lov äter han ju ändå ordentligt och man behöver inte truga honom i långa perioder. Väldigt bra, annars skulle all vår energi lägga spå honom och Lovisa skulle bli åsidosatt. Nu funkar det ändå och hon får mycket uppmärksamhet.

Nybadad, rena kläder och full av bus. Och ja, hon har faktiskt rosa på sig, men jag får nog erkänna att det är hennes fasters förtjänst.

Önsketänkade kanske? Jag vill verkligen att det ska bli fredag så att det kommer in lite pengar på kontot. Vi har dock klarat oss nu ändå, kanske inte helt bra, men ja, vi har klarat oss. Så länge barnen får allt de behöver så får man ju som vuxen stå tillbaka lite, det funkar.

Igår var Erol på besök på kvällen. Trevligt, trevligt. Han kunde nog lirka ut hårddisken ur min gamla laptop så att jag kan få allt jag har på den. Alla gamla foton (den berömda filmen på Natha), en del musik, viktiga dokument som CV och liknande som kan vara väldigt bra att ha nu. Jag hade skrivit ett så bra så jag kan nog inte göra omd et lika bra.

Idag på förmiddagen var Hemsjukvården här, vi hade glömt när de skulle komma så det blev lite hastigt, men inga problem egentligen. Victor har inte direkt ökat i vikt senaste veckan utan haft ungefär samma, han behöver öka lite till. Sen ska vi börja igen med att medicinera med lite Lactulos så att han inte behöver anstränga sig när han ska bajsa. Nackdelen med det är ju att han kan bli gasig istället, men man får väl välja pest eller kolera och han ska inte anstränga sig så mycket som det blir när han är lite hård.

Lovisa den lilla skitgrisen fick ett bad nu i morse. Som tack för det kissade hon ner mig. Jag tog upp henne ur badet och svepte in henne i en handduk i mitt knä, det var tydligen lika bra som en blöja tyckte hon ;).

Nu är Silvio iväg ytterligare en sväng på FK. Han hade visst inte fått ritkigt ordning på vad det var för pengar han skulle ha så det var ju inte helt konstigt att det blev fel sist. Dock hade han ju med sig en massa intyg så man skulle ju kunna anta att om han inte riktigt visste borde handläggaren där kunna hjälpa honom så det blev rätt. Jaja, efter att jag förklarat ännu en gång vad det är för pengar han ska ha trillade poletten slutligen ner. I normala fall får man ju som pappa tillfällig föräldrapenning 10 dagar i samband med förlossningen. Vi har en jäkligt förlängd version av det. Så länge Victor behandlas av sjukvården får vi båda två tillfällig föräldrapenning så att vi inte behöver slösa på vanliga föräldrapenningsdagar, a-kassepengar eller vad det nu må vara.

Sen är Silvio och lämnar in anmälan till Skattemyndigheten också så att Victor får sitt namn officiellt. Han har ju delar av sitt namn med i alla sjukregister nu, men det är ju bara tilltalsnamn och mitt efternamn, det ska ju till ett par namn till.

Ännu har det inte kommit någon kallelse så att vi kan skriva på faderskapspapper och delad vårdnad och sånt jox. Inte ens blanketten för hans namn är inskickad, men den blir inlämnad imorgon. Än så länge heter stackaren -/Rosenqvist/ och är allmänt faderslös.

Det var en både snabb och långsam månad. Tiden i Lund kändes oändligt lång, tiden hemma har gått i raketfart. Lillskiten har redan hunnit bli en månad gammal. Tänk vad mycket han varit med om på bara en månad. Helt galet.

Lovisa är hemma och kurera sin snorighet idag också. Tack och lov har det inte blivit värre än så, men jäklar vad hon snorar å andra sidan.

Annars är väl det mesta som vanligt, gnäller inte den ena så gnäller den andra. Ingen vill sova och båda blir hungriga samtidigt.

Silvio satt och svor innan över att Victor börjar få en massa ljust hår nu. Han var ju rejält mörk när han föddes, men håret som växer ser faktiskt ut att vara ljust. Hehe. SIlvio ahr någon liten förhoppning om en minikopia av honom, men kanske, kanske att mina gener kan ha slagit igenom lite, lite.



Och födelsedagsbarnet ser oftast inte roligare ut än såhär. Han har i princip två lägen, skrika eller sova. De få gånger han ligger vaken och tyst är så sällsynta så man glömmer ta kort.

Idag var en rolig dag för vi fick besök av Malin. Det är ju isolerat nu med Victor så vi kommer inte ut på så mycket upptåg. Eftermiddagen och början av kvällen gick åt till en massa prat, fika och lek och mys med Lovisa och Victor. Nu är det inte länge kvar tills Malins bebis kommer :).

Silvio passade på att skriva in sig på arbetsförmedlingen eftersom det idag är hans första arbetslösa dag. Han skulle även fixa med försäkringskassan eftersom vi inte behöver ta ut föräldraledighet nu utan går på nåt sjukskrivningsaktigt så länge Victor behandlas av sjukvården. Nåväl, personen på FK visste inte hur man fixade det så det ska personen i fråga fundera på ett par dagar och sen återkomma. Helt seriöst, peronen får betalt för att veta hur man fixar sånt. Ganksa kass. Ge jobbet till mig istället..

Nu väntar lite middag och kvällsmys, typ kolla på tv, det var längesen.

Hemsjukvården har varit här en sväng, det var dagens händelse än så länge. Allt var kalas som vanligt, de kollade upp Victors navel också då stumpen äntligen lossnade igår och jag tyckte det såg lite semtigt ut i resterna. Det var visst lite junk kvar, men nu ser det fint ut, lite rött bara så det ska rengöras ordentligt sen är det nog klart snart.

Lovisa uppskattade mitt hembakade bröd, hon har satt i sig en bulle nu med god aptit och har smulor på ögonlocket.

Förresten, nu kommer Malin på besök :) så nu ska vi umgås lite med henne.

Jag fastnade i ett långt stadie med bebismys. Definitivt trevligare än att få ordning i garderoberna, även om det skulle vara skönt.
Det känns som om det hänt så mycket och fortfarande gör så det har inte riktigt blivit någon tid för att bara ta det lugnt. Det är alltid nåt litet barn som behöver mat eller tröst. Nånstans mellan allt det försöker man sova lite.
Jag lyckades bara bröd, det får väl ändå anses som godkänt.

Lovisa är fortfarande förkyld och springer runt och snorar. Mer än så har tack och lov fortfarande inte hänt. Hon får dock vara hemma från dagis imorgon om hon inte är bättre så att det hela inte blir sämre, hon är lite ur gängorna även om hon tycks ha gott om energi över för att hitta på en massa bus.

Nu är det dags att lägga sig och läsa lite. Hur många sidor som nu hinns med innan jag somnar.. eller Victor ska ha mat. Han börjar göra småa ntydningar om att det är tomt i magen så maten kan ju fixas först.

..egentligen ta med mig Lovisa och gå en riktig långpromenad då vädret är alldeles toppen idag också. Men så finns alla andra miljoner borden som för tillfället ligger lite hägre upp på listan. Jag får helt enkelt hoppas på fortsatt bra väder i veckan så ska det nog hinnas med.

Det är verkligen full rulle på Lovisa nu, jösses vad mycket saker hon hittar på, springer runt och pillar på precis allting. Vårt hem är inte särskilt snyggt nu, mer praktiskt ;).

Jag hitatd ett helt meningslöst gratisnöje. Det är nån grej på facebook, man svara på frågor om folko ch får silvermynt för det, mynten växlar man in så man kan se vad personer svarat om en själv. Helt otroligt meningslöst egentligen, men eftersom jag inte har något bättre för mig så gick en stund till det. Haha.

Annars sover alla i familjen gott utom jag, som ju sitter här och är vaken.

Lovisa har blivit förkyld, känns mindre spännande. Hoppas att det inte är så dramatiskt. Hon har ju varit på gång ett bra tag nu, så äntligen har det väl lossnat. Än så länge snorar hon ju bara och det är ju ganska harmlöst.

Alla hjärtans dag alltså. Jag har inte riktigt greppat vitsen med att man lägger allt krut på en dag om året när man kan visa kärlek och uppskattning alla dagar på året istället, eller köpa presenter också för den delen.
I år känns ändå den här dagen lite mer angelägen när den fått ett nytt tema. Hjärt. och lungfonden satsar under februari på barn med hjärtfel så firandet blir bättre genom att tex skänka nåt till deras insamling.

Det var väl det hela egentligen.

Målet för övrigt idag är att få tag på en tvättid och reducera berget. Vid det här laget är det nog bara jag som fortfarande har ett rejält lager rena kläder att plocka från. Skitungarna har spillt mat/kissat för mycket på natten/kräkts ner sina kläder. Silvio är för lat för att lägga sina smutsiag i tvättkorgen så han får skylla sig själv.

Tur att jag är barnsligt förtjust i stekt falukorv med nsabbmakaroner och ketchup. Mina smaklökar borde slå bakut, men av någon fullkomligt outgrundlig anledning tycker jag det är gott. Och bra är väl det för det är billigt också. Så det får bli dagens middag, igår glömde vi äta middag. Bara Lovisa som åt, men vi vuxna glömde helt bort det.
Så, ehh.. ja.. mat alltså. Känns ungefär som sista måltiden. För det blir det typ.

Allt är inte löst från igår, men, men.

Hemsjukvården har precis varit här. Allt var bra. Kollade lite på Victors navel då den blivit lite smetig, men det kan vara för att den håller på att lossna. Det vore ju på tiden. Vi visste ju att den skulle vara kvar lite längre eftersom han haft kanyler i den och den är sydd en massa i, men ändå.
Frågade också lite om maten. Nu har han ju en specialmat, den får han för att det är mer kalorier i den så att han inte behöver äta så mycket. Dock äter han skitmycket nu, men vi får mer besked av läkaren och så nästa gång det beger sig.

Mer då? Vi har fått tid för lägenhetsombygget nu, preliminär tid är 26/10-17/12 redan i år. Trevligt, trevligt. Just nu ska vi bo kvar ändå. Just för att vi kanske ändå flyttar till någon annan stad och då känns det så onödigt att byat lägenhet för något som kanske bara blir ett kort tag. Så länge skitarna är såhär små funkar ju den hyperosmarta planlösningen.
En sak som jag inte riktigt vet hur vi ska få ihop är möblerna. De har skrivit i instruktionerna att man ska ställa alla möbler, kartonger och liknande i mitten av rummet så det är en meter fritt till väggarna. Samtidigt ska man ställa möblerna så att de kommer åt takkontakter då all el ska dras om.
Kan någon förklara på mig så att jag fattar hur man får ihop det rent praktiskt för jag har funderat i snart ett år och fortfarande inte kommit fram till någon lösning.

Men inte mycket, bara åt de här knasbollarna.

Ska vi ta och utse 12 februari till världens roligaste dag?

Klockan är strax efter lunch och det här är en riktigt pissig jävla skitdag. Den började visserligen bra, jag och Lovisa tågade iväg till dagis. När vi kom dit var det precis dags för utelek så Lovisa fick leka och jag gick en promenad. När jag kom tillbaka var de inne igen och lekte lite, Lovisa och två barn till.

Efter dagis skulle vi till apoteket för att hämta ut medicin och mat till Victor. Apoteket på sjukhuset.. hade jag haft något som helst evtt i huvudet hade jag lämnat in recepten på vårt lokala apotek. Ska göra det nästa gång då det är beställningsvaror. Nåväl. Fick det jag skulle.. Då kom paniken. Det kostade mer än vad jag hade i pengar. Ett väldigt panikartat samtal gick till Nina som snabbt förde över pengarna som fattades. Sen påbörjades projekt ta sig hem med all packning på vagnen. Jag har haft roligare i mitt liv. Jag lovar.
Så, väl hemma igen har jag kort och gott satt Silvio i arbete. Nina vill (givetvis, jag har inga invändningar) ha tillbaka summan jag lånade idag igen, fullt förståeligt då den var ganska stor och hon är lika fattig som oss andra.
Det Silvio har att fixa är alltså att driva in lite skulder, vi behöver ju som sagt betala tillbaka till Nina och sen kan det ju vara tervligt att ha lite mat också i en vecka till.

Så, nä, jag är inte ens på lite bra humör nu eller särskilt trevlig eller nåt annat som ens kan sammankopplas med något som kan ses som positivt.

Fan, det är ju kallt. Varför han ingen nämnt det? Jag håller på att frysa ihjäl. Fördelen, kanske den enda förutom resultatet, med att vara gravid på vintern är att man är vamt. Nåt så förbaskat varm. Nu är det skitkallt. Dessutom är vår lägenhet allmänt undermålig så det drar iskalla orkanvindar för fönstrena i vardagsrummet. Ska man hänga i soffan är det isbjörnspäls som gäller.
Från att ha unvikit kläder i störta mån försöker jag nu ta på mig så mycket som möjligt.

Jag och Victor har varit på läkarbesök nu. Allt såg kalasbra ut, han växer och frodas som han ska. Fick ytterligare starka rekommendationer att hålla oss borta från dagis då de fått in lite akutfall med RS senaste veckan, det har skett en liten ökning. Usch, känns som att jag får dåligt samvete hur vi än gör.
Silvio och Lovisa hade dock varit på dagis idag, det hade tydligen varit väldigt lugnt då många barn var hemma för att de var förkylda, de tycks vara väldigt hårda på att barnen måste vara hemma.

Natten har också gått ganska bra. Lite gnäll från Victor, men mindre än senaste tiden. Skönt det.

Annars är livet lika segt som vanligt idag, det händer inte så mycket alls. Vi är här hemma och softar mestadels.

Jag tror poletten har trillat ner hos Lovisa nu. Hon har insett att den där lilla gnälliga bebisen i Lund fick följa med hem. Hon har bettet sig allt utom exemplariskt idag. Hon skiter fullständigt i tillsägelser, hon har slagit Victor och varit allmänt pissigt jäkla gnällig.

Bild på mitt snälla barn.

Idag var jag med Lovisa på dagis. När vi kom dit var det egentligen dags för utelek, men två barn fick stanna inne med Lovisa för att leka med henne. Jag kom hem och tyckte att det var ett litet och tråkigt dagis. Silvio kontrar med, vad hade du förväntat dig? en villa eller?
Vad säger man, jag har bara upplevt dagis i Åseda, både att jag själv gått där och jobbat där och ja, det ÄR stort och finns så himla mycket mer.
Sen kollade jag lite på platsbanken. Hittade faktiskt ett och annat jag kan söka. Eftersom jag ändå inte ammar eller så spelar det ju egentligen ingen som helst roll om jag börjar jobba så det är väl egentligen lika bra att jag också börjar se mig om efter jobb. Ett alternativ är ju att jobba deltid till en början.

På dagis hade det gått bra. Personalen är väl införstådda med våra problem. De är väldigt noga med att inga sjuka barn får vistas där. Sen kan vi förlägga Lovisas tider så att de sammanfaller med utelek. Det skulle funka enligt läkaren då smittorisken är störst inomhus. Lovisa hade levt loppan och redan skaffat sig kompisar.
Efter att alla var hemma igen kom Nina på besök. När hon hade gått kom Hannah och Martin för att spana in Victor. Victor var osocial och sov ;), men fick ett par fina presenter. Tack!
Nu ska jag försöka få ihop kvällsmat.

Silvio och Lovisa är ju iväg, Victor har lugnat sig lite och halvsover. Hemsjukvården har varit här. Han har gått upp fint i vikt, låg på bra värde gällande syresättningen och så pratade vi lite om maten. Nu äter han ju ungefär var tredje timme, för vår egen skull skulle vi försöka få honom att äta lite mer sällan. Så målet blir nu att försöka utöka till var fjärde timme i den mån det passar Victor. Det gäller ju att han får i sig ordentligt med mat ändå och fortätter öka i vikt.
Sen har han fått en liten inflammation på ena tumnageln så jag frågade om det. Vi får hålla lite koll på den så att han inte får mer rodnad på tummen och sen kan vi rengöra lite. Och jäklar, mitt hemmaapotek är undermåligt, jag har ingen typ alsolsprit eller så. Galet. Mitt liv går runt på ett paket plåster och några huvudvärkstabletter. Okej, lite mer finns, men ingen sårsprit.
Jag har rengjort ugnen en vända nu, hoppas att det hjälper. Helt rent blev det inte, men så rent det kunde bli. Man får väl vara nöjd med det.
Tänkte mata tvättmaskinen lite, tvätthögen växer i skrämmande hastighet.

Det där med att sova ordentligt är inte Victors grej. Det var inte Lovisas grej heller när det begav sig. Han blir väl lite trött av allt skrikandet också för han har ätit lite dåligt inatt och nu på morgonen.
Hemsjukvården kommer snart, de var lite försenade, men på väg. Silvio och Lovisa ska kolla in dagis idag. Hoppas de kan komma upp med en lösning som alla känner sig nöjda med.
Annars då? Plockat, plockat, plockat efter Lovisa. Hur kan någons om är så liten stöka ner så fantastiskt mycket? Jag får inte gjort hälften av vad jag tänkte för det är alltid någon av minisarna man måste underhålla på något vis. Victor kan man ju underhålla och surfa samtidigt, men Lovisa är ju ett helt projekt i sig.

Lovisa har varit stört omöjlig att få att sova nu under eftermiddagen. Det har varit pip och skrik. Nu sover hon dock sen en stund tillbaka. Skönt! Då får vi bara hoppas att Victor håller sig lite lugn nu, men det vore väl för mycket att hoppas på.
Idag har jag verkligen kommit underfund med meningen av vägghyllor högt placerade. Tänk vad skönt det vore. Eller låsbara skåp..
Jag har idag också provat på att rökförgifta hela min familj.. Igår kokade potatisgratängen över i ungnen. Idag när jag skulle ställa in lasagnen hade jag förträngt att det var så farligt. Tills det var väldigt rökfyllt i köket. Nu väntar jag bara på att ugnen ska bli hela kall, men det kanske den är nu, så ska den rengöras ordentligt med något medel jag köpte. Svamp och kniv fungerade ju inte fullt ut.

Släpp aldrig lös en ettåring i ditt vardagsrum. Lovisa var tidigare jätteduktig och lät bli att slita ut saker ur hyllorna när man sa åt henne, den informationen tycks vara bortblåst.

Jag gick och la mig runt midnatt igår, jag fick mig en skrapa av Lovisa när jag skulle vara snäll och släcka lampan på hennes rum. Resultatet? Hon gallskrek. Sen sov jag ett tag tills Silvio och Victor kom runt 5 på morgonen. Victor var inte alls på sovhumör och hade inte varit på hela natten. Magknip är ljuvligt. När Victor äntligen tystnade lite så gallskrek Lovisa, henne gick det att dämpa med välling. Ja, sen har det väl varit lite slummer från och till under morgonen. Mest magknip hos unge herrn. Vi har ju fått med oss en medicin mot magknip, men den ger gas i magen så det är pest eller kolera. Vi fråga imorgon eller på läkarbesöket på onsdag om det finns nåt annat spännande vi kan hitta på.

Imorse tyckte hon att Victor behövde en napp så hon tog ut sin egen och försökte ge den till honom.
För övrigt har hon hur kul som helst nu. När vi var i Lund lyckades katten med konststycket att ha sönder grinden till Lovisas rum. Det innebär att hon får husera fritt i lägenheten med allt vad det innebär :). Hon har i princip dragit fram alla böcker, cd-skivor, dvd-filmer, tvätt, pantflaskor osv.. Men det är ju skönt att hon sysselsätter mig.

Han kom just hem från affären med en påse Bridgeblandning. Kan man bli mer gubbe än så?

Hon försöker hela tiden leka med honom så hon kommer med leksaker till honom och drar lite i honom och sådär. Man kan anta att hon inte är helt nöjd med honom ;).

Silvio fick engagera sig i barnen.. Typ ligga på soffan i Lovisas rum och gosa med Victor och hålla koll på Lovisa. Jag städade. Lika bra att göra det själv så det blir ordentligt gjort. Så nu är alla golv fina, eller sovrummet återstår ju visserligen, men det kan jag småpyssla med under dagen, alla väskorf ska ju packas upp och sådär.
Nyss fick jag ett samtal från barnmorskan på MVC, hon ville se om vi kommit hem, mådde bra och sådär. Gulligt av henne :).
Hemsjukvården kommer strax, då ska Victor vägas och ja, man får prata lite om läget och sådär. Det har ju inte hunnit hända så mycket sen igår direkt.

Jag la mig och somnade ganska tidigt igår, sen kom Silvio in med Victor strax innan 3, självklart ville den lille h amat strax efteråt.
Nåväl, Lovisa sjunger, Victor och Silvio sover, jag ska umgås lite med min dammsugare och skurmopp så det blir lite rent på golven. Sen ska jag fortsätta mata tvättmaskinen under dagen, den ser lite hungrig och arbetslös ut så den blir nog bara glad.

Lovisa har fått ordning på dygnet så hon har redan sovit ett tag vid det här laget. Nu är det min tur också. Silvio är ju lite mer nattuggla så han får ta första kvällen här så fixar jag morgonen istället.
Ska snygga till lite här imorgon också, det mesta är ju gjort, men lite plock, dammsugning och sådär innan hemvården kommer. Kan vara bra att inte skrämma dem totalt ;).
Victor har precis ätit och åt riktigt mycket. Han ville ha mer än han egentligen är ordinerad. Dock så ska han enligt dietisten äta 8 ggr per dygn. Så har det inte blivit då det drar iväg lite tid ibland mellan gångerna så det har mest blivit 7 ggr. Målet känns därför som att han får lite mer mat per gång, han ska ju i slutändan sova ordentligt på nätterna han också.

Fatta hur skönt det är att vara hemma. Åt vanlig mat nu på kvällen. Även om det inte var något speciellt kändes det väldigt gott bara för att det var hemma och hemlagad mat.
Nu gäller det att fortsätta med vettig dygnsrytm och vettig mathållning så får Lovisa ordning på dygnet och jag förhoppningsvis på vikten. Jag har gått ner allt jag gick upp nu under graviditeten.. dock återstår ju alla kilon från Lovisa.

       

1. Såhär såg Victor ut ett bra tag, en massa mätare över hela bröstkorgen. Det var skönt när han blev av med dem.
2. Lovisa får träffa Victor för första gången.
3. En sötnos som är tillfälligt befriad från sonden, den åkte tillbaka när han inte åt ordentligt.
4. Sover sött!
5. Alla föräldrars dröm, BÅDA galningarna sover.
6. En styck galenpanna.
7. Lillebror är ganska intressant och kul att klappa på lite ibland.
8. Victor myser i pappas famn.

Drygt ett år sen...

Det var det hela. Skönt.

Insåg just hur förvirrat det tidigare inlägget var så jag kan ju skriva ett tydligare. Jo, först sa ju läkaren här igår att vi måste stanna till nästa vecka för att de ska ha lite koll på Victor. Jag å andra sidan tycker mest att det de gör här är att hämta hans mat när det är matdags. Snacka om resursslöseri. Nåväl, inatt bröt jag ihop en smula igen när han gallskrek efter maten, klockan var långt över midnatt och jag var alldeles för trött. Då var jag beredd att lämna honom åt hans öde och sticka iväg. Ingen lyssnar angående maten. Sen han bytte mat i fredags blir det ett himla pip och skrik efter maten allt som oftast och han har jätteproblem med att bajsa. Jag vet inte hur många vi tagit upp detta med, men alla vill avvakta och se vad som händer. Visst, det är aldrig bra att medicinera i onödan och han har precis börjat med nya maten, men det är ju en ohållbar situation också.
Idag äntligen träffade vi en sköterska som faktiskt lyssnade på oss. Dels att vi ville åka hem och dels problemen med magen. Helt plötsligt gick det väldigt smidigt med hemgång. Vi kommer istället för att hänga här helt i onödan få hemsjukvård. Det innebär att vi fixar med allt hemma och så kommer det en sköterska tre gånger i veckan som gör vissa kontroller, sen ska vi också på läkarkontroll här på lasarettet en gång i veckan.
Sen var det ju det här med Lovisa, dagis och infektioner. Egentligen skulle Lovisa börjat i januari, men det fick vi skjuta på så nu har hon inskrivning på måndag. Perfekt tyckte vi. Mindre perfekt tyckte läkaren då det just nu är värsta förkylnings- och magsjuketider. Många infektioner alltså som hon kan släpa med sig hem. Och såklart är ju Victor extra infektionskänslig, mer än normala bebisar då hans kropp inte kan hantera infektioner på samma vis. Läkarens råd var snarare att Lovisa ska leka enbart med friska kompisar utomhus. Så ptja, Lovisa behöver barnkompisar som är i hennes ålder då alltså. Nåväl, Silvio ska ändå gå med henne till dagis på måndag och diskutera med dem där om det finns någon bra lösning, att hon kanske kan vara där på tider då det är utomhusaktiviteter som gäller. Vi får ett intyg från läkaren här också så att hon behåller sin plats även om vi väntar.
Som jag också fattat det ska vi helst inte ha några besökare hemma heller. Åter igen...infektionskänsligheten. Det känns lite märkligt efter att i Lund vistats på en avdelning som var väldigt öppen och fritt fram för besökare att hälsa på i den mån de inte var förkylda eller magsjuka.
Jag/vi vill ju gärna träffa våra vänner också så vi får väl lösa det på lämpligt vis med hygien och liknande. Och det är ju tur i oturen att Silvio inte jobbar.. så mycket skit han drog på sig på jobbet hade han väl fått sitta i karens eller nåt.

Sådär, nu har jag surfat nog här på lilla sjukhusdatorn. Dags att se hur det går i 'Made in Sweden', sen är det dags att sova så att jag är redo för morgondagens prövningar.

Förresten, det har gått jättebra med Victors ätande sen vi kom hit. Han har fått en chans att själv styra sitt ätande och äta när han faktiskt är hungrig inte slaviskt på klockslaget. Och vet ni, han äter mycket mer själv nu, han behöver inte nyttja sonden särskilt mycket.

Imorgon får Victor och jag komma hem! Vi får hemsjukvård istället, mycket bättre. Dock fick vi ganska starka rekommendationer att Lovisa inte ska börja dagis förren till sommaren. Vi får se. Samtidigt tycker jag lite synd om Lovisa som verkligen börjat upptäcka det roliga med andra barn så då kan det ju inte vara så kul att bara vara hemma och skrutta med mamma, pappa och en skrikig lillebror. Victor ska vaccineras mot RS-viruset en gång i månaden nu under högsäsongen.
Så imorgon blir livet lite normalare igen :)

I förmiddags fick vi veta att vi skulle få åka hem. Victor skulle få hemfärd i ambuland klockan 15. Ingen förälder fick åka med.. Jaja, slutligen ringde jag Nina som inte hade så mycket annat för sig så hon var snäll och hämtade oss. Det blev till sist den enda rimliga lösningen.

Nu är Silvio och handlar, jag ska till sjukhuset så snart han är hemma igen.

Under tiden har jag torkat kattspyor.. jippie! Och till er som varit hemma hos oss under de här dagarna. Med undantag för tvättstugan och soppåsarna så kan jag säga så mycket som att fullt såhär jävligt såg det inte ut när vi åkte. Katten har minst sagt haft kul på vår beskostnad.

Så.. ja.. nu ska jag packa en liten väska och åka till Victor. Helst skulle jag behöva sova.. hemma.. ostört, men man kan inte få allt.

Vem trodde att Victor skulle reda ut det där med att äta ordentligt?
Jaja, planen är fortfarande att vi får åka hem imorgon, men Victor kommer få vara på sjukhuset i Växjö istället. Lite bättre, men inte helt bra. Han fick sond igår igen eftersom han inte åt så mycket som han borde. Suck..

Men, men. Ska kolla lite när tågen går så jag kan hämta bilen antingen ikväll eller imorgon på morgonen.. eller nåt.