Ja, det blir ofta så hos oss. Mycket beror på att ingen är morgonpigg, mer än Lovisa och hon gör inte så mycket väsen av sig, och ingen pallar gå upp när väckarklockan ringer. När den ringer för sissådär sjunde gången kanske någon överväger ett uppstigande. Och då är det helt plötsligt bråttom. Mer bråttom än att det är utflykt på dagis och det vore trevligt om ens barn fick följa med. Bråttom som i tandläkarbesök innan dagis.
Ja, det är ju den där Victor som ska gå och visa upp sitt vampyrbett varannan vecka hos sin tandhygienist. Han får sitta i stolen, gapa lite blygt, trycka på lite skojiga knappar, spruta vatten och sen avsluta det hela med att åka rutchkana ner från stolen. Ja, är man knappt tre år så ser faktiskt de där stolarna mest ut som en rutchkana så det enda logiska är väl att använda den till det.
Eftersom tänderna var i ordning enligt konstens alla regler, skönt att ha ett barn som går och spontanborstar (läs biter på sin tandborste) ungefär åtta gånger om dagen utöver ordinarie tandborstning så kunde det väl inte vara annat än godkänt.

Sen roade jag mig en stund med informationsmöte om a-kassa på arbetsförmedlingen. Det var ungefär lika intressant som man kan tänka sig, men jag fick veta det jag ville veta så jag får känna mig nöjd och informerad.