Angående allt firande som kommer närmsta tiden.

Jag orkar inte planera alls. Det har alltid varit ett himla farande hit och dit på julen. Hit och dit har inneburit mina föräldrar som då bodde nån kilometer från varandra. Med min dysfunktionella familj blir det dock genast ett stort problem då alla ska va så in i bängens ego och sen inte ens kan prata med varandra. Jaja. I år skiter jag i dem typ. Eller ja, pappa kan jag ju träffa nån dag innan jul eller så. Mamma ska jobba hela julen så där slipper jag bekymra mig. Förra året fick jag inte ens komma till henne för hon fick för sig att jag skulle börja föda barn mitt i julfirandet.
Så i år blir det väldigt enkelt, vi drar till Silvios föräldrar om jag mår som jag ska för en sån utflykt. Det är inte lika komplicerat.

Sen kommer nyår. Förra veckan träffade Silvio på en kompis som beodrade oss att befinna oss på Pudas för nyårsfirande. Jomenvisst. Eller inte. För det första, hur många frivilliga barnvakter finns på nyår. Nej, ingen alls. Så vi är hemma. Förra året var lagom avancerat. Typ dagen innan bestämde Silvio och Natha att vi skulle fira ihop. Vi bakade pizza hemma, spelade TP, kollade på fyrverkerierna, mobbade Natha när hon gjorde efterrätt och sen var det sova. Väldigt trevligt i all enkelhet. Det gick liksom inte att planera mer än så. Med en bebis som var beräknad till 26 december infann sig tre scenarier; antingen är vi hemma och jag är smällfet, eller är vi i full gång med att klämma ut ungen, eller är vi hemma med en nyfödd fis. Typ..

Och jag insåg just att jag än en gång skrivit ett skitlångt inlägg om ingenting alls egentligen.