När jag var gravid med Lovisa gick jag upp fruktansvärt mycket i vikt, hela 35 kilo, det är galet mycket. Som de flesta nog tänker så tänkte även jag att jag väl skulle gå upp de där vanliga 10-15 kilo, för det får man ju ändå räkna med, men det slutade inte där. I början gick jag ner av allt kräkande, men när det väl gav med sig gick det bara på ett håll. Barnmorskan frågade mig  varje gång om jag åt mycket snabbmat och godis. Vad ska man säga? Köket var oanvänt. Det kanske inte var så konstigt heller, när jag väl slutade kräkas mådde jag fortfarande ohyggligt illa hela tiden. Enda sättet att hålla illamåendet halster var att äta varannan timme. Det blir en hel del och det räckte inte med ett äpple eller så utan jag fick tvinga i mig mackor eller mat även om jag inte var hungrig. Inte nog med det, jag var fruktasnvärt trött hela tiden så jag åt en hel del godis med hopp om att sockret skulle hålla mig vaken på jobbet. Värre blev det, foglossning, detta helvete. Jag kunde inte röra mig, jag var helt strandad för att jag hade så ont, jag fick ta bilen överallt. Så allt detta i kombination ledde till massiv viktuppgång.
Efter förlossningen gick jag ner 15 kilo relativt snabbt, som sig bör, men resten hängde envist kvar. Jag blev gravid igen och gick upp 15 kilo. Jag hade samma vikt vid båda förlossningarna. Sen följde en turbulent tid med Victor, långa sjukhusbesök och en bebis som ville sova 4 timmar per dygn. Mycket godis! Så jag låg envist kvar på den höga vikten.

Sen kom vändningen. Det var i början av sommaren 2009. Jag var magsjuk en dag. Efter det var jag inte speciellt sugen på godis så jag lät helt enkelt bli att äta, går det vara en tid vänjer man sig av ganska snabbt. Dessutom hade HK lagt upp en bild på facebook. Den bilden var hemsk, jag såg höggravid ut. Den sommaren försvann 20 kilo. Underbart! Hösten smög sig på med trötthet och skola, det var lätt att köpa en liten chokladbit när det var tunga 12-timmarspass i skolan. Jag tillät mig att äta lite godis om jag kände för det. Jag gick givetvis inte ner något i vikt, men å andra sidan gick jag inte upp heller.

Förra våren tog jag lite mer seriösa tag, åt bra mat och motionerade. 10 kilo till försvann. Under ännu en mörk och tung höst och vinter har jag ätit en del godis, men har ändå lyckats med konststycket att gå ner ytterligare 5 kilo, kanske för att jag inte har haft så mycket vakentid ;).

Jag har alltså tills nu lyckats med bedriften att gå ner 35 kilo. Helt otroligt! Det känns inte så otroligt, men ser jag den summan så är det ju helt fantastiskt. Än är det lite kvar, men det är inte ens 10 kilo, det känns överkomligt och det får ta sin tid. Det vilkiga är en hållbar livsstil, jag vill inte utesluta godis och fikabröd. Jag vill kunna äta vad jag vill, men med måtta.

Nu kommer våren igen och det börjar kännas i kroppen att det är dags att motionera ordentligt igen och ta itu med det sista. Så skönt!

Men idag nöjer jag mig med att klappa mig själv på axeln för att jag varit så jäkla bra!

När man ändå går till affären kan man lika gärna göra en massa andra saker på vägen. Victor ville köra sin vagn själv och ingen fick hjälpa honom. Lovisa var i vanlig ordning hörgt, lågt och i vattenpölarna.

       

Klicka på bilderna för större format, men det vet ni väl vid det här laget.

• Kunna ha mattor på golvet (utan att de ligger hopsnurrade i en hög med diverse mat- och kroppsvätskor på sig).
• Blommor på fönterbrädena (utan att hitta blomdelar, krukskärvor och blomjord över hela lägenheten).
• Lampor annat än i taket utan att hitta sönderplockade lampor överallt.
• Att barnens leksaker inte ligger överallt utan på deras rum. Utopi?

Jag börjar fundera på om jag har extremt vilda och påhittiga barn, hur gör alla andra som uppenbarligen kan ha lite mysigt och fint hemma?