Efter att vi lämnat barnen på dagis åkte vi iväg och fixade deras julklappar. Vi visste ju vad vi skulle ha så det kändes bra att fixa de sakerna innan det tog slut i affärerna. Lovisa får en gunghäst. Visserligen är hon kanske lite för stor för det, men hon är så väldigt glad i hästar så när vi hittade en kändes det helt självklart.
Victor får mer Duplo, han har redan grundklossar så u får han en bottenplatta och lite mer klossar med siffror och sånt skoj.
Det blir säkert mer klappar så småningom, men huvudsakerna är ordnade. Vi hittade ett roligt bilgarage med en massa aktiviteter som Victor nog skulle gilla, men det kanske får bli till födelsedagspresent i så fall.

I eftermiddags hade vi utvecklingssamtal för Lovisa. Det gick bra. Huvudnyheten var att hon ska byta avdelning efter jul. Först hade det varit tal om att hon och de två som ska byta skulle flyttas upp direkt till mellantorget, men att det nog blir för stort steg så de får gå kvar på lilla torget, men byta till en avdelning med större barn. Just nu är det mest riktigt små barn på Lovisas avdelning så det passar bra.
Sen pratade vi också om att hon är med i en grupp som lär sig teckenspråk. Starten till det var att ett annat barn har svårt med språket, så då får lite andra barn som också har lite svårt med språket av olika anledningar vara med i en grupp som lär sig teckenspråk. Det fungerar tydligen jättebra. Lovisas problem är ju att hon inte kan prata så tydligt, hon beöver lite lugn och ro för att man ska förstå henne. Så nu kan hon uttrycka sig på andra sätt och även fröknarna får lättare att kommunicera.

Söndagen alltså.

Först bjöds det på sovmorgon. Sen gick vi ut en sväng och åkte pulka, mycket uppskattat. Lite mellanvila hemma innan vi åkte ner till stan och gick på julskyltningen. Julskyltningen var inte speciellt rolig, affärerna har bara öppet, men inte direkt några aktiviteter. Lovisa var superglad över att vi åkte buss. När vi hoppade av bussen på stan sa hon "hejdå bussen" massvis med gånger och när vi kom hem igen sa hon "det var roligt att åka buss".

Barnen hade tydligen inte varit allt för intresserade av att sova inatt så Silvio hade fått vara vaken hela natten. Jag somnade på soffan en sväng när jag kom hem från jobbet. Nu är barnen lämnade och jag ska sova igen.

Igår efter att vi ätit och efter att tvättiden var klar packade vi ihop oss och styrde skruttiga faran mot Ingelstad. Barnen röjde som tokar och vi vuxna försökte spela spel. Jag skulle natta barnen och ehhh somnade själv.. på soffan.. mitt i spelet så de andra fick fortsätta utan mig. Nåja, jag sov gott. Natten gick sissådär, Lovisa kastar sig runt i sömnen och Victor fick en skrikattack, men överlag sov vi lite också. Lovisa ville upp tidigt, tidigt.. nåja klockan 8. Hon fick leka en del med Elvira som verkade glad över besöket. Slappade loss hela förmiddagen och åkte hem efter lunch typ.

När barnen har somnat ikväll ska vi städa upp lite och adventspynta.

Veckan har gått fort som attan. Idag, eller igår snarare, blev det emsta lite bakvänt. Efter nattens oändliag snöande var det inte skottat så jag fick hänga med till dagis då det skulle pulsas i djupsnö nästan halva vägen.
Runt lunch ringde de och berättade att Victor hade feber så han fick komma hem igen, förmodligen en liten reaktion på influensavaccinet. Efter lite alvedon och sömn mådde han bra igen och var sen pigg och glad resten av dagen.
Eftermiddagen ägnades åt lussekattsbak så nu är frysen välfylld med fikabröd :).

Jag min klant lyckades dra av en backspegeln på bilen när jag skulle till jobbet. De hade inte plogat utanför garaget utan bara skottat en lite bit precis intill porten. Resultatet av det var en snövall strax bakom så jag tänkte att det är lika bra att gasa på lite så man kommer ut. Givetvis var det någon centimeter för trångt på ena sidan och när jag väl hörde knaket var det för sent. Ska kolla sen när det är dagsljus om det går att få fast den lite vettigt igen för den kan ju inte hänga och dingla där på sidan.

Längesen sist. Det kanske inte gör så mycket eftersom det inte finns så mycket att uppdatera om.

Igår var Victor på slutundersökning efter operationen, allt såg bra ut så nu får vi vara nöjda med den biten. Idag var jag med Victor till sjukhuset igen för han skulle ha vaccin mot säsongsinfluensa. Lovisa sa något om att hon också ville ha spruta, men det ska hon ju inte ha.

Snart att det dags att åka till jobbet igen, två nätter kvar och sen är det helg för den här veckan. Helgen kommer att inledas med spelkväll tillsammans med Hannah och Martin. Lördagen får nog ägnas åt adventspynt och på söndagen blir det en sväng på julskyltningen om vädret är trevligt. Med trevligt menar jag mest att det inte blåser en hel massa.

Imorgon ska det dessutom bakas lussekatter, gäller att förmana Silvio om att de ska räcka till jul. Lättare sagt än gjort!

Skönt!

Skriver inte så mycket om vad jag gör för jag ägnar mig mest åt att jobba och sova vilket inte är så intressant.

Utan det är väl roligare att fortsätta skriva om barnen för där händer det saker.

Jag kom att tänka på något idag. Att Victor är så mycket mer än ett hjärtfel. Hjärtfelet är så centralt och tar så stor plats i hans liv att det lätt blir en identitet. Men han är ju Victor, inte hjärtfelet. Och Victor är som jag skrev i förra inlägget helt fantastisk, med eller utan hjärtfel. Eller kanske trots hjärtfelet. För vem hade orkat vara så positiv som han är? Inte jag. Förmodligen inte du heller.
Victor är den lilla killen med det storam, trasiga hjärtat. Victor älskar "vovva". Vovva, det är tre gosedjurshundar, ibland alla andra gosedjur också. Och vovva är riktiga, levande hundar, allt är vovva och att se Victor skina upp och vråla ut all glädje över vovva, det värmer. Det hade varit jättekul om vi hade möjligheten att ha en egen hund, men det är orealistiskt. Tyvärr. Vi ska ha marsvin.. sen. De är ju också ulliga och gulliga så det blir nog bra.
Vad gör Victor mer? Victor har blivit en bestämd liten herre som vet vad han vill, han pekar ut vilka leksaker man ska plocka fram till honom, han drar i ens byxor och visar att han vill ha en macka eller en frukt och när han vill ha välling säger han "mer" på sitt egna lilla sätt. Victor kan ägna långa stunder åt pusskalas, rättvist ska det vara, varannan puss till mamma och varannan till pappa. Han fnissar alltid när man lägger honom i sängen och han går och gömmer sig i ett hörn när han måste göra något han inte vill.
På morgonen hämtar han ens skor och placerar dem väldigt bestämt vid ens fötter för att man ska gå ut. Han och Lovisa står och stampar som i ett par startblock när vi ska gå ut och sen är det tävlign till hissen. Snabbt tryck på knappen för att öppna, de rusar in och trycker på rätt knapp för att åka ner. Victor kan det där, han trycker alltid rätt och Lovisa låter honom alltid trycka om han är med. Väl i hissen ställer sig alltid Victor med ryggen lutad mot bakväggen och fnissar hela vägen.
Och Victor vet hur man bäst väcker en trött mamma, man smyger in i sovrummet och placerar en blöt puss på hennes mun.

Att det ska vara så svårt att somna på mornarna. Har i vanlig ordning fastnat här vid datorn och slösurfat.

Igår var det lärandecafé igen. Det är alltid intressant, men växker också en hel del minnen.
Igår pratade vi om hur vi regaerade när vi fick beskedet om att våra barn hade hjärtfel. Det var minst sagt några röriga dagar då. Och jag fick även frågan om jag kunde fortsätta njuta av graviditeten under den andra halvan. Just då, igår, kändes det som att jag kunde det. Men var det verkligen så? Nej, jag var livrädd. Det var jättejobbigt. Jag visste ju att bebisen mådde bra så länge den fanns i mig, men sen.. sen skulle allt det svåra börja. Operationen. Jag är verkligen glad av vi valde som vi valde och att vi har världens finaste Victor. Han är alldeles fantastisk. Vilken livsglädje. Han är en solstråle allt som oftast och sprider så mycket glädje bland alla han möter. Idag var vi på sjukhuset igen. Han är storfavorit på provtagningen, han hälsar på alla och fyrar av de största leenden man kan tänka sig mot allt och alla. Även de mest ledsna och sjuka man träffar på i korridorerna bemöter honom med glädje. Det är få förunnat att ha någon som Victor i sitt liv. Det är samtidigt en stor sorg. Man han alltid hans sjukdom i bakhuvudet, bär den med sig som en tung ryggsäck. Det tär. Ni som följt vår resa här vet att den inte har varit så lätt alla gånger. Vi har kastats in i upplevelser ingen ska behöva uppleva, men vi har kommit ut på andra sidan ännu en erfarenhet rikare och återigen en enorm lycka över att det gick bra.

Victor har även världens finaste storasyster. Hon tar sig för av livet och smakar omsorgsfullt på varenda bit av det som om hela livet var en stor tårta. Hon har en vilja som näst intill kan försätta berg och framförallt fresta mitt tålamod. Men det är ju egentligen inget negativt, när man får lite perspektiv. Just nu kommer en alldeles sovvarm älsklingsLovisa och kryper upp i min famn så det är nog dags att avsluta det här och tanka sömn. Men först morgongosa med finaste Lovisan.

Igår såg Lovisa ett flygpplan på den klara himmelen och sa "rita himmel". Jag skulle också vilja ha kvar den biten av barnasinnet..

Eller dagen kanske inte var trött, men jag. Givetvis vaknade ju Lovisa när jag kom hem i morse så jag gick inte och la mig utan var uppe tills Silvio gick med barnen till dagis. Kanske dumt för sen var jag supertrött även när jag sovit klart. Det resulterade i att jag sov ännu mer.

Det finns väl kanske inte så mycket mer att säga om den här dagen för det har liksom inte hänt så mycket mer i mitt liv. Jag skulle vilja vara lite piggare och få lite saker gjorda här hemma. Dels städa och dels röja upp i min garderob igen. Just nu är min kära garderob lite smått överfull och sen börjar det bli dags att sortera ut en del kläder igen som har blivit för stora.

Veckan blir väl förhållandevis lugn, mest jobbi vanlig ordning. Nu har barnen ökat på sin dagistid lite vilket är väldigt skönt, idag fick jag verkligen sova. Efter dagis skulle Victor till sjukhuset för provtagning och sen for vi förbi Citygross för att köpa lite Lovisavälling. Vi spanade också på lite julklappsalternativ. Nu börjar ju Lovisa önska sig saker, eller hon vet nog inte att hon önskar, men hon talar om ganska tydligt vad hon vill ha när hon ser det. Det blir en hel del kläder också till barnen till jul, de växer ju som ogräs. Lovisas garderob har uppdaterats friskt senaste tiden, men kan behöva mer och Victor nehöver difinitivt en massa nytt. Synd att det är så tråkigt att köpa pojkkläder, knappast något man blir glad av om man inte vill spendera en hel del pengar.

Min mage var lite tjorvig inatt, vet inte om det var magsjukan Silvio hade i fredags eller om det var veckans samlade trötthet och matslarv som visade sig. Det känns som tur är lite bättre idag även om det inte är helt bra, men illamåendet är borta.

Jepp, inte för att vi har gjort så våldsamt mycket. Vi var ute ett par timmar, dels skulle Victor till sjukhuset och ta ett prov och dels skulle Silvio hämta sina nya glasögon. Allt det fixades plus en påse lördagsgodis.
Får se vad vi hittar på imorgon, eftermiddagen ska ägnas åt att tvätta, men innan dess finns det ju gott om tid för påhitt.

Förresten, någon som ha bra förslag vad man kan lägga i barnens adventskalender? Jag har bara kommit på godis och pixiböcker, men godis bör det ju inte vara för mycket av. Något annat som är ganska smått och billigt, men ändå roligt för dem att få?

Idag skulle vi åkt till Hannah och Martin. Riktigt så blev det inte. Silvio skulle till sjukhuset med Victor, men kom inte så långt innan han kräktes. Typiskt. Sen verkar både Silvio och Victor vara lite smårisiga i magen idag.
Nåja. Livet går vidare.

Idag sålde vi syskonvagnen. Det var dags. Barnen får knappt plats i den längre, Lovisa går mycket själv och Sofia ville köpa den. Så nu är den såld. Vi hade lite problem med att få ihop den efter tvätten, men förhoppningsvis kan de lösa den sista grejen själva.
Nu måste vi bara se till att få den stora vagnen lagad så vi kan köra med ståbrädan och sådär.

Kanske känns lite lustigt att tänka så, men snart ska jag sova och så är det bara en natt kvar att jobba innan det blir helgledigt.
Igår kunde jag absolut inte somna på morgonen. Det gjorde visserligen inte så mycket för jag hade en av de bästa mornar man kan ha. Det var tokmys med barnen hela morgonen, de var väldigt snälla och beskedliga, inget morgongnäll, ingen stress. De var glada och kramade mig, vinkade massvis när Silvio gick iväg med dem till dagis. Sånt värmer väldigt mycket!

Jag trivs faktiskt oerhört bra på jobbet, visst arbetsuppgifterna är inte de mest stimulerande, men det är kanske lika så bra eftersom det är mitt i natten. Det riktigt positiva är att det är ett bra litet gäng som jobbar på natten, alla är så himla trevliga. Ofta hamnar man lite utanför som inhyrd från bemanningsföretag, men så är det verkligen inte här. Gött! Synd att det inte varar för alltid.
Inatt pysslade vi inte så värst länge med våra almanackor utan hamnade efter ett tag ute vid packbandet, det kan vara ganska segt. Idag var det dock roligt och det riktigt kliar i fingrarna va alla pysselsaker man skickar iväg till diverse dagis. Man kanske skulle bli dagisfröken så man får pyssla.. ;) eller snarare skulle man bli proffspysslare. Tänk så roligt att få  pyssla hur mycket man vill.

Nåja, snart sängen. Ha en bra torsdag!

Kanske fel ord i sammanhanget då jag kom hem från jobbet för en stund sen. Dock är jag ganska pigg precis när jag kommit hem och behöver varva ner lite. Sen sover jag ju bort hela dagen, sömnen brukar inte alltid vara tiptop, men den existerar. Idag ska barnen vara på dagis så då blir det lugnt och skönt hoppas jag.

Jag gillar på något sätt det där med att jobba natt. När jag var liten hade jag en bok som hette 'Vad gör folk om nätterna', den finns fortfarande kvar, nu i barnens ägo. Jag fascinerades väldigt över att folk kunde vara uppe på nätterna och göra olika saker. Nu är det lite skön stämning när jag åker hem på morgonen. Man ser hur staden börjar vakna. Man möter ett par bilar, vid busshållplatserna står morgontrötta änniskor och huttrar i väntan på bussen till jobbet och allt eftersom tänds det i fler och fler lägenheter. Det är lite mysigt på något sätt.

Det som inte är lika mysigt är att jag blivit totalt förslappad. Jag vaknar och då är det dags att börja ta itu med middagsmaten, sen ska barnen i säng. Ett par timmar kvar till jobb, men då blir det att jag slöar lite istället, surfar eller nåt. Egentligen skulle jag ju behöva komma ut lite och röra på mig. Visserligen har jag ett rörligt jobb så motionsmässigt behöver jag inte komma ut, mer grejen att få lite frisk luft och sådär. Nåja, det löser sig nog. Jag vet ju inte ens hur länge det här uppdraget pågår så jag är bara glad över att få jobba.

Oh ja, visserligen har jag i vanlig ordning mest sovit bort dagen. Jag hade lite svårt att sova i morse så det kom senare under dagen istället. Inte för att det var något vidare muntert väder ute så mig gör det inte så mycket.

På kvällskvisten fick vi lite besök. En av våra vänner i WoW var i stan ett par dagar med jobbet så vi bestämde att han skulle komma på en kopp kaffe. Det har varit på tapeten fler gånger, vi lyckas alltid vara i Lund när han är i Växjö. Hursom, det var mycket trevligt. Alltid skoj att träffa folk på riktigt som man ändå tillbringar så mycket tid med.

Det känns som att den här dagen har kretsat ganska mycket kring mat. Inte så mycket ätande, men handlande och tillagande. Efter att inte fått någon som helst sovmorgon åkte jag och Lovisa till Citygross för att storhandla lite mat. Nu är det lite mer välfyllt i skåpen så vi bör nog inte svälta.

Det är nog det jag har gjort mest av idag. Sovit alltså. Jag som hade så många planer, men jag kanske orkar med planerna imorgon istället.

Det har jag varit på ikväll. Det är något slags projekt landstinget håller på med för att engagera olika grupper i sin egen vård. Nu är det dags för hjärtbarnen, eller snarare föräldrarna. Jag missade förra gången eftersom vi var i Lund då, men ikväll var jag med. Förutom en del föräldrar så är vår kontaktsjuksköterska med som representant och expert från vården och sen är det en samtalsledare, i det här fallet en av sjukhusprästerna.

Äntligen!

Vaknade 14:30, smått förvånad över att klockan var så mycket och att jag inte hade störts av något innan dess. Vi hade bestämt att Victor skulle vara på dagis och leka någon timme i samband med att Lovisa lämnades. Tji fick Silvio för Victor ville inte alls gå hem så han fick vara kvar hela dagen till 14. Han är på strålande humör nu så det gjorde honom nog gott att få vara där idag.

Om ett par timmar ska jag till sjukhuset för att gå på lärandecafé. Jag missade förra gången eftersom vi var i Lund då, men kort sammanfattat så är det lite träffar för föräldrar med hjärtbarn så att man han möjlighet att utbyta erfarenheter och diskutera om olika saker. Ska bli spännande.

Kanske inte så konstigt. Det blev inte överdrivet mycket sömn igår. Vi skulle ju få besök så det behövdes lite snabbstädning här hemma, det var väl inte så jobbigt, men jag hade tvättid också. Silvio styrde upp en god middag och det som egentligen fattades var ju mitt obligatoriska kvällsslappande.
Kvällen var trevlig, men lite för kort för min del eftersom jag skulle åka till jobbet. Jobbet gick riktigt seg när jag var så trött och jag hoppas att jag har lyckats sova tillräckligt idag för att känna mig något piggare.

Annars händer det inte så värst mycket nuförtiden. Victor ska vara en liten stund på dagis imorgon på morgonen. De längtar efter honom och det kan vara vettigt att låta nystarten av dagis ta lite tid i anspråk. Victor mår ju fortfarande lite dåligt efter operationen, inte fysiskt, men psykiskt och tycker att en del saker blir lite för jobbiga och för mycket. På morgonen är de dessutom ute vilket han älskar och nu orkar han ju röja lite mer så det passar bra.
Tanken är väl att Lovisa ska gå upp i mer timmar nästa vecka och sen får vi se i vilken takt det går med Victor.