Slänger ut en förfrågan då ni som brukar barnvakta läser. Någon som är sugen nu på lördag kväll?

Det är tråkigt att städa. Men jävlar vad det behövs. Vi hade ehum, slarvat lite innan vi åkte. Men nu är det snart iordning igen. Lite dammsugning sen så.. :).
Det var skönt att vara hemma igen och sova i den egna sängen. Inte för att det varit något fel på veckans sängar, men den egna är ändå alltid bäst.

Nu kommer en allt-i-ett-uppdatering. Håll i hatten för nu jäklar.

Måndag: Efter ungefär tre timmars värdelös sömn steg jag upp för att duscha, äta frukost, packa och hoppas att Nina var vaken som utlovat. Halv 5 gick vi ut på parkeringen och startade bilen. Allt gick som smort, hur bra som helst. Tills vi var ungefär en mil från Göteborg. Då fick vi motorstopp, på motorvägen i rusningstrafiken. Man kan ju ha roligare. Vad gör man när man har ett plan att passa? Ringer bärgningsbilen. Här nånstans börjar det barka riktigt åt helvete. Snubben var ju det mest disträa jag träffat på. Trots min fenomenala förklaring om var vi var så lyckades han köra åt helvete fel två gånger och skylla på att jag sagt fel ställe till honom. Jojo.. Slutligen kom det vresiga fanskapet. Vi bad honom köra till en parkering där vi kunde ha bilen stående under veckan. Han verkade fullkomligt med på noterna..tills han stannade utanför en verkstad och började lasta av bilen. Vi fick förklara för verstadssnubben att vi inte alls skulle ha någonting lagat. Suck. Sen kom det riktigt roliga. Det var typ snordyrt med bärgning och gubbfan vägrade skriva en faktura. Han tyckte att vi skulle ta ut kontanter, jo tjena.. hur mycket sånt har man två dagar innan löning. Efter mycket tjat samt ett hot från hans sida att "hans chef dödar honom om jag inte betalar" så fick vi vår faktura, ringde en taxi och lyckades checka in i sista sekunden. Nu kände vi att vi kunde slappna av så vi slog på stort med en fika. När vi fikat klart har flygbolaget utan förvarning skojat till det och bestämt sig för att åka 25 min innan utsatt tid. Nu blev det sinnessjukt stressigt och alla var arga på oss. Det är sånt som inte händer..
Vi kom till London till slut. Efter alla eskapader orkade vi inte göra så mycket mer än ta oss till hotellrummet. Värt att notera är att strax innan bilen fick motorstopp kom vi pöå att vi glömt ta med nappflaska. Så det blev väldigt sen frukost för Lovisa. Som tur var klagade hon inte ett dugg utan var en liten solstråle hela dagen. På kvällen kollade vi bara upp hur det såg ut i området runt hotellet. Vi var inte hågade till att göra mer. Vi insåg också det negativa med London, det fanns knappt hissar eller rulltrappor någonstans så det var väldigt mycket kånkande av barnvagn på många tunnelbanestationer.
Vi hittade också en mycket bra restaurang ;).


Tisdag: Fattiga som vi var ägnade vi oss åt gratisnöjen. Inte allt för långt från vårt hotell fanns ett par museer vi kunde slå ihjäl dagen med. Efter total förvirring och flera felvägar kom vi fråam till dagens första, Science museet. Trevligt, trevligt, men alldeles för mycket ouppfostrade snorungar. Till Silvios stora förtret var dessutom avdelningen om datorer under ombyggnad. Efter denna pärs åt vi lunch och sen tog vi oss an Natural History Museum, trevligt och betydligt färre ouppfostrade snorungar. Tröttna och nöjda gick vi tillbaka till hotellet och insåg att vi inte hade några pengar kvar. Natha gjorde en insats och försökte hjälpa oss, det gick sådär. Tillslut kollade jag mitt saldo, och ta mig tusan det fanns en liten slant kvar så vi fick en gourmetmiddag från BK.
Under dagen hittade vi även en mycket artig skylt.


Onsdag: Lönedag. Det firade vi med att gå på London Zoo. Det var kul det också, lite trist var dock att de flesta djuren tyckte det var roligare att sova än att underhålla oss. Lovisa fick också ett eget lejon som hon valde i en av souvenirshopparna. Efter detta tänkte vi hänga lite i turistkvarteren, tur Trafalgar Square, Lecisure (?) Squre, Picadilly Circus osv. Det var najs, vi åt kass mat och köpte en del böcker. Ja, och så gick vi ju åt helvete fel också, vi två har ju jordens sämsta lokalsinne.


Torsdag: Vi började ambisiöst med att försöka vara kulturella så vi åkte till Towern. Väl där insåg vi att det förmodligen var en ganska dålig plan att hasa runt med barnvagn, det blir nog inte så mycket sett. Så vi tog några typiska turistbilder och drog till Oxford Street istället. Alltså, fan att vi inte hade med pengar.. det var rea överallt. Suck. Men vi hittae världens bästa affär, Primarket. Vi shoppade loss för 400 kr, för det fick vi 1 kavaj, en klänning, 3 toppar, 2 tröjor, 12 par strumpor och 2 trosor samt en liten tröja till Lovisa. Toppen. Slår Ullered med hästlängder.


Fredag: Hemfärdsdags. Det gick lite bättre, minst sagt. Ett tag iaf. Silvios föräldrar mötte upp oss på flygplatsen. Vi lokaliserade vår bil och lyckades starta den. Vi körde, sen körde vi lite vilse och tappade bort Silvios föräldrar. Det var det där med lokalsinne igen. Sen så åkte vi genom Tingstadstunneln, det gick bra.. i säkert 100 m efter den också. Sen dog bilen igen. I mittenfilen, i rusningstrafiken. Skoj del 2 alltså. Silvios föräldrar var long gone och lyckade sinte lokalisera oss, vi hade inget batteri på våra mobiler. För den sista lilla skvätten batteri ringde vi Polisen, de var måttligt intresserade av att rädda oss, men skickade ytterligare en bärgningsbil. Man tackar. Dock trevligare snubbe den här gången. Och billigare. Men summa sumarum blev vår resa dubbelt så dyr som den var från början pga två bärgningar. Nån som känner för att donera pengar till vår överlevnadsfond?

Lördag: Silvios pappa och bror åker till Göteborg för att fixa med bilen. De startar den och kör för att sedan få motorstopp. Den här gången bogserar de dock hem den. Full rulle hela dagen i övrigt. Vi var ju där, Silvios bror med dotter var där och Silvios syster med två barn var där. Fullt ös alltså, men väldigt trevligt.

Söndag: Bilen blir lagad, felet lokaliserades och åtgärdades tack vare nån gubbe som öppnade sitt lilla skrotlager en söndag för vår skull. Nu är vi på fast mark igen.
Och för er som fortfarande tvivlar, efter den här bilden kan ni ju inte ta fel på vem som är pappa åt Lovisa. Jag undrar snarare om jag är hennes mamma ;).

Sitter här med telefonen, får se om det funkar. Nu är vi hos Silvios föräldrar. Resan blev allt utom billig då det var en massa strul med bilen. Återkommer med längre utläggning när vi kommer hem igen. London var bara bra, varmt och soligt. Sen hittade vi världens bästa affär. Som sagt längre utläggning samt bilder när vi kommer hem typ imorgon.

Fick däcken fixade. Sen startade vi igång batteriet IGEN. Jag har ägnat större delen av kvällen åt planlöst körande runt hela stan för att ladda batteriet. Lite trött och hungrig rattade jag in på parkeringen och började backa in i en ruta. Halvvägs in i rutan får jag bensinstopp. Och gissa vad, bil&%/%%&¤%%/(&/( startar inte!!!
Lätt att ragga folk som är sugna på att vara här om 5 timmar för att starta bilen. Jag sålde mer eller mindre min själ till djävulen för att få hjälp ;). Eller just ja, en fet tjänst åter, vad nu det kan innebära ;).

Manekängen sover tyvärr, men en bild går ju alltid att bjussa på.

Då går planet, men nu är sommardäcken på. Silvios brorsa kom hit en snabbis ändå tillslut så det löste sig. Typ TACK!

Kör lite midsommar light i år. Väldgt light. Jag var och handlade lite innan, sill, potatis, köttbullar, prinskorv och ägg. Tänkte göra Janssons då Silvio inte äter färskpotatis, jag äter det tillsammans med groteska mängder gräddfil. Så trots allt ska det ändå bli lite firande. Idag är jag på benen och det känns skönt än så länge, mår pyttelite illa, men det är ok, det är hanterbart.

Steg upp tidigt i morse för jag vaknade utan att må illa. Övervägde i 20 sekunder om jag skulle somna om eller passa på att äta frukost. Jag valde alternativ två. Än så länge går det bra, jag hoppas det håller i sig.
Nu är det bara däckfrågan som är olöst. Damn.

Kom på att det är någon slags högtid imorgon så ingenting lär vara öppet. Jag har alltså apmycket att fixa idag. Och idag mår jag så dåligt så jag inte kommer utanför dörren. Någon som känner sig sugen att leta upp någon som kan byta mina däck :D? Och typ köra bilen dit..
Nej, trodde inte det.. fan.

Alls.

Det blir en kortis och ingen beskrivning eller vidare analys. Läs 1984, förklaring känns för tillfället lätt överflödig.

Här spelas det WoW för fulla muggar. Eller inte just nu, jag lyckades övertala Silvio att gå och köpa lite godis till mig. Så han gör det och jag sitter här.

Imorgon går Silvio på semester, eller ja han har sista jobbdagen idag. Det känns nästan som semester för mig också. I vanlig ordning kommer väl tiden att gå alldeles för snabbt och det som blir gjort är hälften av vad man tänkte. Huvuduppgiften är dock att fixa klart allt med företaget så att jag kan dra igång sen, just nu är det mest kostsamt för mig. Det skulle också vara trevligt att få Lovisas rum klart, och inte ha den förrådsliknande interiören som råder just nu.
Vi kommer att vara borta en vecka också, efter London stannar vi till hos Silvios föräldrar ett par dagar när vi ändå är på rätt sida landet. Bensin är dyrt... Egentligen hade jag verkligen velat gå på Meatltown, många bra band och många vänner som ska dit, men det blir tyvärr in te så. Jag kommer att vara bitter hela sommaren.

Hon har ju att brås på, men det är ju inte nödvändigt att ta det bokstavligt.

Idag när vi var på stan hoppade mer eller mindre en kille från Amnesty på mig. Han ville såklart att jag skulle bli medlem. Vad annars. Och givetvis har han alla argumenten för vem vill liksom tacka nej till det de står för. Dock avböjde jag till hans stora förtret. Jag vill inte teckna upp mig för saker sådär på stan hur bra de än må vara. Dessutom vill jag kunna läsa på själv i lugn och ro och utifrån det ta ställning. Jag vill veta om insatserna verkligen hjälper. Nu har vi ju Amnesty som exempel och de lyckas säkert ibland att få igenom sina påtryckningar, men i hur stor grad? Hur ofta lyckas de procentuellt? Gör det verkligen så stor skillnad? Jag vill veta allt sånt först och själv ta ställnig till ett evetuellt medlemskap.

Lunch på stan - trevligt. Dock började det regna så vi var uppe på jobbet en sväng innan vi gick hem. Hämtade ut paketet på Lindex, det var väldigt ospännande. Man fick en provförpackning blöjor, en förpackning bindor, en med engångshakklappar, en ful plastfotboll samt en liten flaska med någon badolja. Lite roligare saker hade de väl kunnat bjussa på.
Nåja, kommer hem och ser att jag fått parkeringsböter, de hänvisar till någon skylt om parkeringsförbud. Någon som sett den skylten? Nej, trodde inte det heller. Sent i lördags kväll avr det också. Nitiska jävlar, men jag får väl flytta på bilen.. om den startar. Suck.

Om en vecka är vi i LONDON. Så, nu fick jag det sagt också. Kanske dags att påbörja någon slags planering. Allt är ganska mycket omständigare med en skitunge också. Men hon ska få gå på Zoo och se lejon på riktigt. Lovisa älskar lejon :). Och så blir det massa museer, och ett par röda sneakers till Silvio. Sen kan vi åka hem igen.

Nä, ta mig tusan. Inte hela veckan, men idag. Idag ska brudarna, dvs jag och Lovisa krypa ur vår kokong och gå ner på stan för att luncha med Nina. När jag ändå är där tänkte jag hämta ut nåt paket på Lindex som jag/Lovisa fått av Liberoklubben. Och när jag ändå är där kan jag göra två flugor på smällen och köpa en ljus/vit body till ett litet hemligt projekt ni snart kommer att få se här på bloggen.

Ännu en ganska ohändelserik dag. Idag har vi dock masat våra arslen ur lägenheten för att ta oss en fika. Silvio var kattmatare härom veckan så vi fick lite tack-för-hjälpen-fika. Gott och trevligt.
Nu är det dags för mat för jag är attackhungrig. Jobbigt problem.

Vi har gjort ett ambisiöst försök att städa idag, det gick ganska bra. Natha kikade förbi en sväng och sa hej mitt i all sin stress. Det var nog egentligen det hela. Ibland blir det inte roligare än så.

Sov konstigt inatt, mest inte alls. Jag hade en massa skumma drömmar och ont i ryggen så det blev aldrig riktigt bra. Jag hade tydligen kört upp stackars Silvio flera gånger också, vilket jag inte kommer ihåg.
Idag tänkte vi städa lite här hemma, det behövs, men har inte riktigt blivit av. Det mesta går lite på halvfart just nu, något jag inte känner mig särskilt nöjd med. Jag saknar att vara pigg och orka göra saker, jag hoppas den här enorma tröttheten lägger sig snart, men vis av tidigare erfarenheter är det någ en segdragen trötthet. Hoppas bara jag är lite piggare när vi är i London, då ska vi hitta på en massa skojs. Det drar verkligen ihop sig, nästa måndag far vi.

Jag lagar räksoppa såhär på kvällskvisten. Det är sjukt gott. Tar visserligen lång tid att göra, men det är verkligen värt det.
Annars har jag mått relativt så bra idag, illamåendet kommer nu på kvällen. Rejält, men jag unviker bungyjump.

Det nya är tydligen att tugga på gymet. Såhär såg det ut härom natten när hon inte ville sova. Hon fungerade inte alls i värmen, allt blev uppochner.

Det var gårdagens betraktelse. Idag kan det bara bli bättre. Hoppas jag.

När Silvio cyklade till jobbet häromdagen blev det punktering på cykeln. Dumt, dumt. Han hade stått och svurit över detta ett tag. Idag överraskade vaktmästaren på bygget med en lagad punktering. Han hade uppmärksammat svordomarna och haft lite tid över.
Jag tänkte råka stälal bilen där så kanske däcken blir bytta ;).

Jag kom aldrig iväg till tandläkaren. Trist att behöva betala lite för nåt som aldrig blev av, men jag hade aldrig lyckats ta mig dit. Usch. Och precis som om min mun bara visste det jäklades den lite extra. Jag ska nog inte gå in på detaljer, men Stockholms blodbad känns ganska milt.
Fick Winnerbäckbiljetten med posten idag. najs bajs.

Mår skit idag igen. Det började ju kännas bättre och bättre. Suck. Ska egentligen till tandläkaren idag, men då måste jag gå om 50 min. På den tiden bör jag må bra igen, äta och duscha. Tror inet det blri så. Skit, skit, skit.

Inte för att det är så värst mycket sol idag, mest blåst, men varmt. Dagen har förflutit i sin vanliga sega takt. Lovisa och Silvio ligger på soffan och sover bort hela kvällen. Jag är trött som tusan, men kan inte somna annars hade det varit skönt.
Imorgon ska jag till min kära tandhygienist igen, jag umgås nästan mest med henne, näst efter Silvio och Lovisa. Skrämmande. Hon kostar dessutom, det gör visserligen de andra två också. Nåväl, eftersom jag måste ta med mig Lovisa så kommer hon inte tortera mig så mycket som hon egentligen vill. Det blir värre i augusti, då har jag två tider för operation. AJ!

Woho! Jag vinner aldrig nåt, nu har jag vunnit en biljett till Winnerbäck. Grattis till mig! Såg att de hade tävling i lokaltidningen, man skulle bara skicka ett sms, det kändes värt att prova, jämför 10 kr med ca 350 kr. Jag hade inte kollat hur det gick sen, men söta Erika hade sett det och skickade ett litet grattismail.
Så Honey, bara du som ska köpa biljett nu ;).

Carmen Bin Ladin - En gyllene bur

Baksidetext: Carmen Bin Ladin, uppvuxen i Schweiz med en schweizisk far och en iransk mor, är en av få västerlänningar som haft full insyn i vad hon kallar "lyxtalibanernas paradis", ett klansamhälle där de styrande männen är ofantligt rika och där kvinnorna betraktas som ägodelar.
Som mycket ung träffar Carmen sin blivande make Yeslam Bin Laden (en i syskonskaran som består av 25 söner och 29 döttrar) när han är på semester 1973 i Schweiz. De gifter sig kort därefter och flyttar till USA men bosätter sig 1976 i Saudiarabien. Parets äktenskap varar i fjorton år, men Carmen inser så småningom att hon måste frigöra sig från klnen Bin Ladin så att hennes tre döttrar ska kunna växa upp till självständiga, välutbildade kvinnor.
Carmen har skrivit sin bok till sina döttrar för att förklara varför hon var tvungen att bryta med den saudiarabiska kulturen: Hon ville inte förlora sina barn eller se dem förvandlas till de ansiktslösa och nedtystade kvinnor hon själv levde bland.

Jag tycker: Inget litterärt mästerverk, men ändå en intressant och viktig bok. En liten dos allmänbildning har heller aldrig skadat.

Dock i lightversion annars smälter jag som en glass i solen. Dock behövs nåt ordentligt göras, man vet ju aldrig om Natha får för sig fler oannonserade besök med tillhörande misshandel av porttelefonen ;).

Jag skulle vara lite fräsch och duschade innan det var dags att gå till BVC. Jag är förmodligen blötare nu än när jag klev ur duschen. Nice svett liksom, eller inte.
Det var en riktigt tråkig sköterska idag då vår ordinarie har semester. Lovisa väger hela 8720 gr nu, inte konstigt att det är tungt att bära på henne, längden slutade på 69 cm.
Lovisa fick även en omgång vaccin till och det gick väldigt bra. Vi lekte med mobilen i taket så hon märkte inte ens av sticket. Hoppas att hon mår bra hela dagen, kanske lite feber ikväll, men det ordnar sig i så fall.
Hon får även börja äta lite frukt nu som efterrätt när hon varit duktig och ätit grönsaker.

Kollade på smhi.se, det kommer in lite svalare väder i veckan. Runt 15-20 grader och lite molntussar. Alldeles, alldeles perfekt för en Emma och bebis.
Imorgon fyller Lovisa 5 månader och det ska hon fira med lite vaccinering. Dags för andra rundan. Den brukar vara lite värre, så hon kommer nog bli lite kinkig på kvällen, men det löste sig ju fint sist med lite alvedon.

Jag skulle nog våga påstå att den här dagen har förflutit på samma vis som alla andra dagar de 2-3 senaste veckorna. Jag har sovit, ätit, läst och slösurfat.
Lovisa har varit alldeles bakvänd i värmen, hon har varit väldigt gnällig och har haft svårt för att sova. Nu sover hon och Silvio väldigt gott i soffan. De skulle kolla på LOTR, det gick sissådär.

Jag och värme är inget vinnande koncept. Jag stänger in mig och gör så lite som möjligt. Jag blir helt matt av värmen. Men jag ska inte klaga, alla andra verkar så nöjda och det är snudd på trevligare än en totalregnig sommar.
Idag har inte mycket hänt, jag har vaknat, läst lite och ptja, nu är det nästan kväll.

Jag har sovit mer eller mindre hela dagen. Riktigt skönt. Och slött.

Lovisa sov jättesött tidigare idag, rumpan i vädret, precis som om hon somnade mitt i något halvt krypförsök.

Och det kan jag omöjligt vara.
Trevlig fest igår, trist att så många inte kom, men det kan ju delvis bero på att vi själva fick betala för festen. Hursom, det var trevligt.
Lovisa skötte sig exemplariskt hos barnvakterna, sov alltså mestadels.

En del tar siesta fullt ut.


Nu är hon dock vaken och pigg igen, men som på bilden har det sett ut större delen av dagen.

Maria Ernestam - Caipirinha med Döden

Baksidetext: På ytan verkar Ericas liv perfekt. Hon och hennes sambo Tom älskar varandra och trivs med sin tillvaro. Eller det är åtminstone vad Erica tror...
Ända tills Tom berättar att han behöver en paus i förhållandet. Allting rasar för Erica, som tröstar sig med några glas vin, somnar och vaknar av att det ringer på dörren. När hon öppnar står hon ansikte mot ansikte med Döden.
I sin desperation låter sig Erica varken skrämmas eller förundras. Kanske för att Dödens uppenbarelse inte alls stämmer med den gängse bilden. Och vem skulle inte låta sig charmas av en stilig man som lagar fantastiska middagar, bjuder på gott vin och beter sig som den perfekta gentlemannen?
Med Döden som bundsförvant tar Erica girigt chansen att 'städa upp' i sin omgivning. I den dramatik som följer går kontrollen förlorad och hon börjar begå misstag som får förödande konsekvenser...

Jag tycker: En smårolig historia som inte bjuder på några större överraskningar, möjligen var slutet lite oväntat. Överlag, inte det bästa jag läst, men jag tycker ändå att boken kan vara läsvärd.

Jag har sovit och läst lite i omgångar samt myst massa med Lovisa, hon däremot har myst massa med mig och sovit i omgångar. Igår var hon galet gnällig, men idag känns det lite bättre. Skönt!
Annars inte mycket, jag spräckte min shoppingfria månad, men egentligen inte. Jag skulle köpa ett par byxor på H&Ms rea, men de var slut så det blev bara saker till Silvio. Därmed har jag ändå lyckats.

225 is the magic number.

Svaret kommer en annan dag.

Ja, man får bli less ibland. Lovisa bara gnäller och gnäller och gnäller dagarna i ända. Dels verkar hon inte riktigt trivas med värmen och dessutom misstänker jag att det är tänder på gång för hon suger dessutom konstant på underläppen och det kanske masserar lite skönt.
Hon får dock sköta sig på torsdag när hon ska till Hannah och Martin och alla kissekatter.

Iaf ibland. Gärna nattens dröm. Jag vann 6,6 miljoner på en liten mobiltävling som kostat mig 8kr att delta i. Man kan ju drömma.. haha.
Lovisa vaknade tidigt i morse, Silvio var underbar och tog hand om henne, jag mådde mest dåligt. Usch.

Jag och Lovisa lyssnar på klassiker på youtube. Låten i det tidigare inlägget undantaget, den var mest för att jävlas.
Favoriten hittils var David Bowies Life on Mars. Lovisa tycktes uppskatta den orangea spretfrisyren och den knallturkosa ögonskuggan, jag uppskattade låten.
Vi fortsätter, dagen ska ju fördrivas på nåt sätt.

Dagens interna skämt.

Jag uppmanar dessutom alla att lära sig dansen ungefär 3 min in i klippet till på torsdag.

Lovisa har redan hunnit spy ner vår säng. Alltid lika mysigt. Varför envisas hon med att knögla ihop handduken hon ska ligga på? Skitunge. Men innan hon lyckades med det konststycket hade vi det ganska mysigt.
Ännu en varm, solig dag. Jag borde göra något åt min bleka hudfärg. Men det får vara till en annan dag.

Silvio satt och muttrade nåt igår om att han borde starta em blogg, sen kom han på att han inte hade något att skriva om. Jag frågade honom då vad jag skriver om. Ingenting.
Anledningen till att jag startade den här var för att vara lite offentlig och berätta om Lovisas alla eskapader. Nu hittar hon inte på så värsta många eskapader så det blir ganska sparsamt med inlägg om det. Jag hittar kanske på lite mer, men det är tveksamt. Senaste veckan har vi nog varit ganska så jämlika.
Jag hade tidigare en annan blogg, den susar visserligen runt i 'rymden' fortfarande, men det är inte till allmän beskådan. Den är hemsk mestadels, allt som jag inte vill prata om.
Här håller jag mig glad och trevlig istället.
Hela helgen har tillbringats på nördigaste vis framför datorn. Lovisa har sovit sig igenom de varma dagarna och vi vuxna har levt på glass och WoW.
Veckan som kommer blir lagom lång, Silvio jobbar bara tre dagar sen är han ledig, på torsdag är det dessutom företagsfest. Ska bli kul hoppas jag. Om inte annat träffar man lite folk, andra än Silvio och kassörskorna på Ica.
Det var väl egentligen det hela, varken mer eller mindre.

Christer hette han tydligen, miffot som väckte mig i morse. Som vanligt är jag dock väldigt selektiv och lät telefonsvararen ta det istället. Nu kör vi finn fem fel.
1. Jag heter inte Klas.
2. Jag känner ingen Christer, iaf ingen som skulle ringa mig och kalla mig Klas.
3. Jag känner ingen i en avkrok utanför Laholm.
4. Folk vet bättre än att ringa på morgonen, utom säljare, de har ingen skam alls.
5. Ähh, jag hittade bara fyra fel, att Christer hade fel telefonnummer kanske är det femte felet.

Bortsett från denna lilla incident hade Lovisa uppfunnit en ny lek i morse när vi sov, plocka av sig blöjan. Ja, det kan ju vara skönt, kanske en uppmaning till oss att det faktiskt är dags att byta.