Jag kände mig lite trött när jag kom hem och orkade inte skriva så värst mycket, men nu är det dessutom lite lugnare här så jag gör ett nytt försök.

I fredags packade vi ihop oss, köpte nytt minneskort till kameran och åkte till Silvios föräldrar. Där väntade lite god middag och sen skulle jag försöka få mig lite sömn. Det där med att få sömn var inte helt lätt med en Victor som sparkade på mig, men ett par timmar lyckades jag nog skrapa ihop.

Tidigt, tidigt på lördag morgon när barnen fortfarande sov satte jag och Silvio oss i bilen för att styra kosan mot Skebobruk. Vägen var lång och skittråkig, men 5½ timme senare var vi framme. Ingen rast och ingen vila för nu skulle vi göra oss iordning. Checkade in på rummet sen var det dusch, sminkning, hårfix osv för att bli klara till det stora eventet.

När vi var klara åkte vi till kyrkan som var ett par kilometer bort, en supermysig, liten, gammal stenkyrka. Perfekt! Inte ett öga var torrt under vigseln och Ida sjöng sådär fint som bara Ida kan.

Kasta lite ris på de nygifta och sen tillbaka till herrgården.

När vi kom dit väntade champagne och mingel innan det var dags för middagen.

Bara middagen förtjänar ett eget inlägg, men det kommer aldrig att hända. Stället vi var på har fått en hel del trevliga utmärlekser för sin mat och efter att ha ätit av maten så kan jag bara instämma i hyllningskören. Det var fruktansvärt gott.
Under middagen hölls också en hel del tal som var rörande, roliga, träffsäkra och allt annat bra man kan säga.
Vinglasen hölls aldrig tomma heller ;).

När middagen slutligen var till ända vankades tårta, dans och fest natten lång. Runt 3 stupade jag i säng, men många hängde kvar ett tag till.

Vaknade alldeles för tidigt och hade lite "ont i håret". Som tur var väntade en suverän frukostbuffé och mer prat med vännerna.

Klockan 13 skulle man checka ut från hotellet och då begav vi oss söderut igen. Vägen tillbaka var fylld av bensträckare och pauser då jag var alldeles för trött för att vara ute och köra så många mil.

Tillbaka hos Silvios föräldrar väntade middag och en glad Victor, Lovisa hade redan somnat.

Idag vid lunch åkte vi hem igen och jag kan bara konstatera att göra längre bilfärder med Lovisa passar sig inte längre. Hon hatar det och blir totalt tokig efter en timma.

Strax innan vi kom hem kom jag på att jag ska ju gå och se Winnerbäck imorgon. Jag hade verkligen lyckats glömma bort det totalt. Jag hoppas att det blir trevligt.

Hemma väntade också tvättstugan. Roligare kan man verkligen ha, men det är ju ett nödvändigt ont. Behöver jag säga hur mycket jag saknar min tvättmaskin?

Vi upptäckte också att Lovisa hade lyckats döda dvd-spelaren. Jäkla unge! Det är andra gången i år hon lyckades med det. Nåja, jag köpte mig en ny i julklapp eller nåt, hoppas den kommer snart.

Nu ska jag röja upp lite efter Lovisas vilda framfart och sedan blir det sova för hela slanten.