Det var en både snabb och långsam månad. Tiden i Lund kändes oändligt lång, tiden hemma har gått i raketfart. Lillskiten har redan hunnit bli en månad gammal. Tänk vad mycket han varit med om på bara en månad. Helt galet.

Lovisa är hemma och kurera sin snorighet idag också. Tack och lov har det inte blivit värre än så, men jäklar vad hon snorar å andra sidan.

Annars är väl det mesta som vanligt, gnäller inte den ena så gnäller den andra. Ingen vill sova och båda blir hungriga samtidigt.

Silvio satt och svor innan över att Victor börjar få en massa ljust hår nu. Han var ju rejält mörk när han föddes, men håret som växer ser faktiskt ut att vara ljust. Hehe. SIlvio ahr någon liten förhoppning om en minikopia av honom, men kanske, kanske att mina gener kan ha slagit igenom lite, lite.



Och födelsedagsbarnet ser oftast inte roligare ut än såhär. Han har i princip två lägen, skrika eller sova. De få gånger han ligger vaken och tyst är så sällsynta så man glömmer ta kort.