Nu börjar den ständiga tröttheten bli riktigt läskig. Tidigare idag satt jag en stund med Lovisa i soffan på hennes rum. Silvio var i köket och fixade välling till henne. Rätt som det är reflekterar jag över att Lovisa är på väg i full färd mot köket. Jag har ingen som helst aning om jag hjälpte henne ner från soffan eller om hon fixade det själv. Jag märkte ju inte ens att hon stuckit iväg.
Vi är bara skittrötta. Det blir aldrig någon ordnign på Victor. Nu matvägrar han nästan helt. Han bara skriker och spänner sig tills han är alldeles slut och somnar en stund. Vafan gör man? Sjukvården är ju inte till någon större hjälp helle, de föreslår bara att man ska testa ditten och datten. Ja, jo, snart har vi testat alla olika sätt man kan ge Laktulos på. Det finns liksom inte mer att göra. Det hjälper inte. Antingen bajsar han mycket och skiker som fan eller bajsar han inte alls och skiker för det. Det finns inga normala mellanlägen. Hur kan en hel sjukvårdavdelning leva på hoppet att Laktulos skulle vara ett universalmedel? Vi har provar en månad nu. Inte ett skit har blivit bättre.