Varenda människa på alla ställen har lyckats felinformera oss om vad som händer. Eller inte vad som händer, men när det händer. Idag var stora förberedelsedagen.
Klockan 9 skulle vi inställa oss på röntgen. Lugorna skulle röntgas. Victor fattar galoppen och börjar illtjuta.
Sen ska vi till avdelningen. Det ska skrivas in och tas prover. De frågar om infektionen, jag säger vad det var igår morse. Sköterskan ser lite obekväm ut och säger att det är för högt. Jag säger att gårdagens läkare pratat med läkare här och att det inte skulle vara några problem. Nåväl, det hade sjunkit till 7,5. Så det är väl bra då.
Lite paus. Vi drar ner till centrum för att få oss något till livs. Stor Falafel 25 kr. Som hittat. Det du PJ ;).

Tillbaka till sjukhuset igen. De ska sätta en slang i handen eller foten inför sövningen imorgon. Jippie.
Sen får vi information om ett forskningsprojekt. Man försöker komma på hur man ska förhindra genetiskt betinga hjärtfel. Det innebär att imorgon blir det blodprov för Victor, mig och Silvio. Jag hotade med att de får söva mig också... Men sen nöjde jag mig med mängder emlasalva.
Vi har ju fått veta sen innan att hans hjärtfel inte ska vara ärftligt. Men, men.. låt de syssla med sin forskning så blir det nog bra.

Det tog lite till att få ordning på den där slangen så vi fick emla Victor två gånger. Blev ganska sent. Sen ska vi till sjukhuset igen vid 20 ikväll för att slangen ska spolas.

Imorgon klockan 6 ska vi inställa oss på sjukhuset för bad och alla andra förberedelser. Stackarn som ska sövas. Hade han varit så stor så att han kunnat ligga still på kommando hade det räckt med lokalbedövning.

Lovisa fick vara på lekterapins uteplats. Det passade fröken.

Nu ska jag mata och natta Lovisa, hon har inte sovit på hela dagen.