När jag kom till Kalmar var det en timma kvar tills skolan började så jag åt lunch och gav mig i kast med skoutbudet. Jag har spanat in en skoaffär som verkar ha billiga skor. Inte nog med att de hade billiga skor, de hade skor som passade mina märkliga fötter. Jag köpte ett par sneakers, alla mina är ju sönder och sen fick jag äntligen tag på ett par stövlar. Jag har letat stövlar nu i några år, men inga har passat mina hopplösa fötter så jag säger ÄNTLIGEN! Nu kan jag gå i klänning/tunika/kjol. Woho! Byxor är nämligen hopplöst har jag upptäckt, min kroppsform är ju inte så tilltalande just nu så jag har en till två storlekar större i midjan mot resten så ingenting sitter bra.

Under eftermiddagen fick jag ett sms från Silvio, han hade svimmat och hade ingen aning hur länge han hade varit borta. Jag ringde och skällde lite på honom och tyckte att han borde träffa en läkare när jag kom hem. Det kände han inte riktigt för utan hade ätit lite och mådde då bättre. Han ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att han inte behövde åka in akut om det inte händer igen, men han ska ringa vårdcentralen imorgon. Förhoppningsvis är det en kombination av allmänt lågt blodsocker, lågt blodtryck och rejäl förkylning med feber. Men lite prover är ju inte dumt att ta. Inget bra om det händer igen när han är hemma själv med barnen. Usch.

En annna rolig sak.. när Silvio och Victor skulle ut innan idag för att hämta Lovisa på dagis kom de inte ut genom porten med vagnen för byggna hade placerat en container precis utanför dörren. Den andra porten är redan stängd för att de grejar med hissen där. Silvio fick gå ut och leta upp någon som kunde flytta containern. Byggarna hade trott att vår trappuppgång redan var utrymd. Suck.

Nu på kvällen gick jag in i sovrummet och undrade varför Silvio hade öppnat fönstret. Det hade han inte. Byggarna har lyckats demolera hela ramen på det och fönstret har öppnats så det går varken att öppna eller stänga. Härligt. Särskilt eftersom det är ett så fantastiskt väder ute. Silvio ringde jouren, efter tjugo minuter ringer de upp och tycker att vi kan sova i ett annat rum. Det tyckte inte Silvio. Och nej.. varför.. Det är ju inte direkt så att vi själva pajat något.

Fortästtning följer..