Okej, Victor är inte direkt nyfödd, vi har haft honom hos oss i snart nio månader och känner honom så bra det går att känna någon under den tiden.

Det verkar inte vara av någon större betydelse.

Först måste varenda sköterska som är här köra en lektion i hur han ska hållas och hur han ska sitta. Vi vet hur man håller och vi vet att han bör sitta, och han tycker om att sitta. Men han kan inte sitta hela tiden för det blir för jobbigt för honom, men då blir det ett himla liv för att hans puls, saturation och blodtryck ändras om han ligger ner.

Del två. Vi hade en liten genomgång på hur mycket han har ätit idag. Det som vi har gett honom och vet om. Vi förklarade även att han äter en hel del under natten.
Men se det gick inte.
Utan trots att han ätit helt som vanligt under dagen MÅSTE vi sonda honom nu för att han ska få i sig sin dygnskvot av vätska. Victor är inte det minsta hungrig, men skulle förmodligen bli ganska snart om han följer sina vanliga vanor, men det gick inte att vänta på.
Så meningslöst och ledsamt att ständigt bli överkörd.

Det var liksom ett ultimatum.. Om vi inte sondar honom nu måste han få dropp. Men varför? Han har ätit helt normalt och kommer förmodligen fortsätta att göra det. Han sover (tyvärr inte) hela nätterna igenom utan brukar äta ett par flaskor välling då också, men det sket de fullständigt i.

Jag är glad att jag slipper det här dårhuset på måndag för att övergå till mitt dåliga samvete över obefintliga studier.