Jag har alltid trott att Lovisa är våghalsig med allt sitt klättrande, springande och hoppande. Inte då. Victor tror ju att han är Mc Gyver eller nåt. Även om han varken kan springa eller hoppa är han helt suveränt bra på klätterbiten.

För ett par veckor sedan kröp han runt på köksbordet så  vi har fått lägga ner stolarna. Inte ens Lovisa har man behövt lägga ner stolar för.

Sen tycker han att det är supersmidigt att ta våra datorstolar och köra de till lämpligt ställe om han vill nå något. Ställer han sig och balanserar allra längst ut på soffkanten kan han slå på och av strömbrytaren till taklampan, hellattjo om man är 1½ år.. tydligen. Tyvärr brister balansen ibland.

Lovisa inser liksom sina begränsningar och känner efter vad hon kan hantera, hon klättrar inte högre än att hon kan klara det osv, men Victor tycks inte ha en enda begränsning.

Jag trodde alltid att Victor var lugn, Lovisa kastar sig huvudstupa in i det mesta med noll tålamod. Victor har massvis med tålamod och kan pilla med saker utan att ge upp. När han sitter och klurar hittar han tydligen på nya sätt at förvandla vår lägenhet till en gigantisk klätterställning.