Avslag. Skoj. Vi har inga pengar, bara väldigt få som vi måste använda för att åka till Lund, om vi nu kommer dit, det vet vi om en timme när Victors läkare har tittat på honom.
Efter att vi sökte försörjningsstöd i somras fick vi ett beslut som sa att vi skulle avyttra bilen om vi sökte för september, detta kunde överklagas. Att vi valde att överklaga berodde på att en bil får vara värd 10600 kronor och det är inte vår bil. I överklagan beskrev jag väl varför den inte var värd det priset och uppgav jämförelser samt att vi behöver bilen för att smidigt kunna transportera oss till sjukhuset med Victor.
Idag ringde Silvio då vi inget hört om vår ansökan. Den fick avslag. De kan ta på sig tre månader att hantera vår överklagan och under den tiden så får vi avslag. Avslag! Silvio frågade hur de kommit fram till värderingen och de hade då kontaktat en oberoende värderare, intressant att kunna vädera något som stått inlåst i garaget under tiden. Nåja, Silvio frågad ehur vi skulle gå tillväga och vi fick i så fall själva bekosta en värdering.. hur fan då? Med vilka pengar då? Det som i så fall återstår är ju att sälja den, men då vill jag ha garanti på att vår ansökan godkänns med omedelbar verkan.. och jag har svårt att tro att det skulle gå att åstadkomma. En bilhandlare skulle förmodligen bara skratta och ge mig vägbeskrivning till närmsta bilskrot.
Just nu känns det väldigt, väldigt uppgivet. Silvio ska visserligen börja plugga, vilket ger en del inkomst, men inte just nu.. nu när vi behöver det. De sista kronorna vi har går ju åt till Lund. Om vi måste operera har jag inte en jävla aning om hur vi ska få ihop det.
Jag har sökt hur mycket jobb som helst, ända sen Victor var två månader och inte fått ett enda, jag har varit på två intervjuer. Jag har inga som helst krav på jobb, bara jag får inkomst.. Okej, jag kan inte jobba inom vården för då svimmar jag nog mest. Det känns verkligen hopplöst. Att jag ens började plugga var bara för att få pengar, det gav ju en stadig inkomst på kontot några månader. Jag hade hellre jobbat. Hur jäkla svårt ska det vara egentligen?
I den här takten är det väl bara en tidsfråga innan vi blir bostadslösa. Så någon som vill ha oss boende hos oss med all inclusive sådär lite gratis, bara som välgörenhet?
