Det började bra med att Lovisa klockan åtta kom in i sovrummet och kröp ner under mitt täcke för att kramas lite och titta finurligt på mig (normalt sett vaknar jag av ett avgrundsvrål då något barn bara MÅSTE ha vllign NU!!). Sen försvinner hon lika kvick som hon kom. Sen kommer hon med en påse leksaker och berättar stolt att hon hade gjort iordning den. Min lilla Lovisa hade igår packat ner lite leksaker i en påse för att ha redo på morgonen så hon kunde börja leka med mig direkt när vi vaknade.
Just då och ungefär resten av dagen kände jag mig som världens sämsta mamma. Som bara jobbar.. och jobbar.. och jobbar. (I lördags när jag skulle till loppisen sa Lovisa att jag inte fick "åka och jobba idag igen".)