Jag hann läsa en bok till under eftermiddagen så det är väl lika bra att lägga den till handlingarna.

Jean-Dominique Bauby - Fjärilen i glaskupan

Baksidetext: Jean-Dominique Bauby är 42 år och framgångsrik chefredaktör för franska Elle. Han har tre barn och fru som han lämnar för en yngre kvinna. Han befinner sig mitt i pulsen och det glamorösa livets mittpunkt när han under en biltur med sin son drabbas av ett slaganfall.
Bauby blir totalförlamad och kan bara kommunicera genom att blinka med ett öga. "Locked-in-syndrom" kallar läkarvetenskapen tillståndet, då patienten med bibehållen intellektuell förmåga blir instängd i sin egen kropp.
Med hjälp av förlagsredaktören Claude Mendibil skriver han en bok med sina blinkningar som verktyg. Bokstav för bokstav, ord för ord. En blinkning för ja, två för nej. Så dikterar Jean-Dominique en häpnadsväckande läsupplevelse, ett vittnesmål om den fullständiga ensamheten i dödens väntrum, men också en uppfordrande hyllning till livet, kärleken och medmänniskorna.

Jag tycker: Varför låter alltid böcker bättre i beskrivningen än vad de är? Det enda bra med boken är sättet han skrivit den på. I övrigt handlar den i korta historier om hans liv på sjukhuset och lite om livet innan olyckan. Jag hade faktiskt hoppats på mer då det är en väldigt omtalad bok. Men faktorn att han var känd kanske hjälpte till en hel del.