Boken dårå

Katerina Janouch - Sommarbarn

Baksidetext: Prag på sextiotalet är en levande, myllrande stad. Här växer Katia upp i en kärleksfull familj med många vänner. Dagarna fylls av lekar och de oändliga somrarna tillbringas på landet hos en älskad farmor. Livet är ljust och sorglöst.
Men tillvaron förändras när sovjetmakten intar landet 1968. Katias pappa kämpar mot den nya regimen och tillvaron blir otrygg, med säkerhetspoliser och avlyssnade telefoner. Livet blir mörkt och tungt allvar.
Tjeckoslovakien förvandlas till ett land där de inte längre är välkomna. Familjen tvingas lämna det gamla livet bakom sig och hamnar så småningom i Stockholm. Där, i den grå betongförorten, blir utanförskapet smärtsamt tydligt. Den elvaåriga Katia utsätts för mobbing och får kämpa för att accepteras av de andra barnen. Vändpunkten kommer under några sommarveckor hos en familj på landet där hon ska få chansen att bli svensk på riktigt.

Jag tycker: Återigen känner jag att jag inte helhjärtat kan ge ett positivt omdöme. Det känns som om baksidetexten i vanligordnign lovar mer än vad den kan hålla. Jag vill inte på något sätt föringa författarens upplevelser, men det blir lite platt och mest ett 'jaha'. Sen då? Det väcks ändå en nyfikenhet och jag vill veta vad som händer och hur det gick efter sommaren på landet, men mer än så är det egentligen inte och det är inget som berör på riktigt.


Jag kände att det var dags för ett tillägg då det blivit få positivt omdömen när jag läst böcker. Det slog mig idag att jag läst böcker som är så sjukt jävla bra att allt annat bleknar i jämförelse. Jag tror inte på något sätt att de böcker jag läst sista tiden egentligen är särskilt dåliga, ospännande, ogripande eller vad det nu må vara, men i jämförelse ger de inte någon karatespekt i mitt beröringscentra. Tyvärr. Böcker har alltid varit en stor förälskelse i mitt liv, sen jag lärde mig läsa har jag slukat det mesta som kommer i min väg. Nu ska det dock mycket till för att en bok ska kännas bra.
Kanske dags att pausa? Men vad gör man då istället? Glömma bort de bra böckerna?
Lätt dagens I-landsproblem, men fortfarande ett problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0