Ett par dagars beodrad vila samt ett par sömnlösa nätter genererar lätt en utläst bok.

Unni Drougge - Boven i mitt drama kallas kärlek

Baksidetext: Så träffar hon Niclas, och de blir besinningslöst förälskade. Han är ung och vilsen, men Unni stöttar honom - hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron helt annat än idyllisk. Hon reser runt i Sverige och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Samtidigt som hon hjälper Niclas att bygga upp en framgångsrik karriär som litterär agent offrar hon sin egen. Niclas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet...

Jag tycker: Jag brukar gilla Unni, det här är definitivt inget undantag. Boken är väldigt, väldigt rak och ärlig, hon står för sin dumhet och hoppas att den ska lära andra. Jag har själv ingen personlig erfarenhet i ämnet, men det är lätt att känna med Unni i boken. Rekommenderas varmt, även om den är hemsk om hur en människa kan krympa sig själv så mycket.